Älskade mor,
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, så här kommer ord direkt från hjärtat. Saknaden är stor och det har blivit riktigt tomt här på jorden utan dig och pappa.
Tänker nu tillbaka på den där dagen för snart en månad sedan när jag blev uppringd och fick veta att du skulle åka med ambulans till sjukhuset. Skyndade mig fort hem till dig och hann säga "hejdå, vi ses snart igen" innan du for iväg med ambulansen. Du hade ont och svårt att andas när jag kom, men efter lite syrgas så blev du bättre. Å du skämtade ju till och med ambulanspersonalen. Jag kände därför ingen större oro. En timme senare när jag satt på golvet och lekte med Gustav i lägenheten fick jag ett samtal till. Tänkte först att nu vill du ha något som jag ska ta med in till sjukhuset. Fast fick istället höra orden "gått bort". Det var riktigt svårt att ta in. Vadå gått bort Det kan väl ändå inte vara sant. Nä, det måste ha blivit en miss och ihopblandning på sjukhuset. Men senare samma kväll fick jag se med mina egna ögon att det faktiskt var du. Det var alltså sant, men jag har ändå inte fattat det än. Tårarna kommer då och då, men det blir bättre och bättre för var dag.
Vill tacka för alla underbara år som du har funnits och ställt upp för mig i mitt liv. Hur du har läst sagor, sjungit, och tröstat mig när jag har varit ledsen. Tack för alla födelsedagspresenter, julklappar, telefonsamtal, middagar, julfiranden, och alla andra fina minnen som jag för alltid kommer att bära med mig.
Det kan inte ha varit lätt för dig och pappa när jag fick diabetes. Tänkte jag inte så mycket på det då, men nu när man blivit pappa själv så förstår jag bättre. Måste ha varit riktigt svårt att se sitt barn bli sjukt. Vaka nu över oss här på jorden, men passa även på och njut i himmelriket. Vi kommer att klara oss.
I dina ögon har jag alltid varit äventyrlig av mig. Du följde med mig till Norrbyskär på klassresa när jag gick i mellanstadiet. Där såg du mig släppa händerna om snöret och göra segertecken när jag åkte i en linbana. Den historien har jag hört dig berätta många gånger för dina vänner och bekanta. Några år senare var jag till Italien på orkesterresa utan dig. Ringde hem och sa att jag skulle åka världens högsta vattenrutschbana. Tänkte att du säkert ville höra det. Du blev dock inte jätteförtjust och sa att det hade varit bättre om jag hade ringt efteråt så att du inte behövde oroa dig. Lärde mig av det och när jag var i Nya Zeeland ringde jag efter fallskärmshoppet och inte innan. Du har sagt att jag fått äventyrligheten från dig, och det lär säkert stämma. Du har berättat många gånger om hur ni gick och balanserande på ett broräcke utanför Övik. Kommer att sakna att höra den och alla andra historier som du hade. Kommer även sakna att höra dig berätta om vad du åt till middag, samt vad köttet kostade.
De två sista åren har varit jobbiga för oss alla. Först en pandemi, och till det adderades sedan pappas eskalerande cancersjukdom. I slutet av februari fick han slutligen somna in och sluta ha ont. Det var förstås riktigt sorgligt, men vi kände oss alla samtidigt lättade då det på slutet inte längre var vår pappa och din make som var kvar.
Sedan blev det den en varm och skön sommar som du fick njuta av. Du var med och firade när vi döpte vår son Gustav. Det var riktigt fint att se dig stå och läsa ur bibeln under dopet. Det minnet kommer jag att bära med mig och även föra vidare till min son.
Det känns bra att du är hos pappa Rolf igen. Han behöver dig, och du behöver även honom. Ni levde ihop mer än ett halvt sekel på jorden, och nu kan kan ni fortsätta att leva ihop ännu längre. Det där med "tills döden skiljer er åt" stämde inte för er. Hoppas ni har det bra. Vi kommer så småningom att förenas igen, men inte än på många år. Tills dess så bär jag med er i mitt hjärta.
Vila i frid
En sista hälsning till min kära Karin ,
Du lämnade oss så plötsligt mitt i livets svåra stunder. Jag var sjuk och kom hem dagen innan vi hörde den värsta nyheten man lever hela sitt liv i rädsla för att få. Roger kom springande till där jag var och han kunde bara uttala Karin gråtandes. Vi sjönk ner på knäna på golvet och grät i varandras armar. Chocken var enorm och smärtan mentalt och fysiskt likaså. Det gjorde så ont fysiskt av förståelsen att du var borta. Det gjorde så ont i magen och hjärtat brann. Jag trodde inte att min kropp skulle klara bära hela tunga sorgen att inte få höra din tröstande röst igen, att du inte kommer att skicka gratulationshälsningar på mina födelsedagar som du har gjort de senaste 15 åren. Min kära Karin, min svenska mor, jag saknar dig så mycket redan.
Jag tänkte att jag kommer inte klara av att skriva en sista hälsning till dig som mitt hjärta vill, då jag var rädd för den fysiska smärtan och sorgen. Men hur skulle jag då klara av att somna när mitt hjärta blöder djupt inom mig genom vardagens kamp. Och hur skulle jag klara av att inte tacka och skicka en sista hälsning till den mest underbar moder och den starkaste kvinnan jag haft äran att känna. Som jag misstänkte, det gör så ont att sitta här och möta verkligheten. Mina tårar rinner oavbrutet.
Jag älskar dig så mycket Karin. Jag såg dig som min mamma, det känns inte rätt att kalla dig svärmor då du behandlade mig som din dotter sedan den första julen vi träffades. Jag har en sån enorm kärlek och respekt för dig som mor och kvinna. Den dagen år 2005 då Roger berättade om dig vid hans och mitts första riktiga samtal visste jag där och då att att han var rätt man för mig. Jag visste att han kan inte vara något annat än en god människa med bra värderingar eftersom han var uppfostrad av en mamma som du. Jag hade rätt och Roger är som jag förväntade mig. Du har uppfostrat en underbar son och medmänniska, likt som du var. Vi kommer att se till att uppfostra Jonathan med samma värderingar och etik som du uppfostrade dina barn med. Vi kommer att se till att ditt arv lever vidare. Jag är också så tacksam att jag fick lära mig om den svenska traditionen och värderingar från dig och Rolf, ni representerade det bästa av Sverige, ni var den gyllene generation i mina ögon.
Du dedikerade ditt liv till att ta hand om din familj oavsett om du var trött, ledsen eller orolig. Du var också så generös, du delade allt du hade. Det var din passion, näst efter korsord förstås. Du gladdes av att ge till dem som hade lite även om du endast hade grundpension själv. Jag kommer ihåg hur du pratade med passion om alla ideella organisationer som du stödde. Svenska Kyrkan var också nära ditt hjärta och jag minns med värme de julgudstjänster som vi har varit på i Odensalakyrkan, och hur du visade Roger och mig runt i den kyrkan och din arbetsplats där du trivdes så mycket med att ta hand om barn och du delade med glädje dina minnen från den tiden. Du hade också din Gud nära ditt hjärta. Du berättade hur du alltid bad för mig och oss alla på kvällarna.
Du var född för äventyr med hjärta av en upptäckare. Du var född och uppväxt i litet samhälle men ditt hjärta längtade efter upplevelser av länder långt borta och städer bortöver Östersjön. Du älskade att resa, upptäcka nya platser och träffa nya människor. Jag kommer ihåg den Londonresa som du bjöd hela familjen på. Ditt äventyr i Rom och din glädje av att få uppleva Roms underverk. Hur stolt du var när du gick vilse från gruppen men klarade dig själv helt utan guiderna och tog dig tillbaka till hotellet. Du fick även uppleva Tyskland med din kör. Du fick också upptäcka Grekland med Lisa där du hade en av ditt livs bästa tider som det lät när du berättade. Jag är så tacksam att du fick möjligheten att uppleva alla dessa fantastiska platser. Jag är ledsen att du fick inte möjligheten att resa till Etiopien men jag är säker på att nu är du på en plats där din syn är inte begränsas av mänsklighetens och fysikens lagar. Du får upptäcka alla platser en själv bara kan drömma om och jag ser fram emot den dagen vi möts igen så kan du då berätta med din trygga röst allt som du har gjort där du nu är.
Du stod alltid stark framför utmaningar och såg till att vara där för din familj. Du höll huvudet högt oavsett vad som hände bakom kulisserna. Du tog hand om våran älskade Rolf med så mycket kärlek och omtänksamhet när han blev sjuk. Du såg till att han behandlades med respekt och omtanke som han förtjänade även om det tog på krafterna för dig. Du gav honom en värdig avfärd. Jag är så tacksam till Gud att du fick tid att återhämta dig och kunna vila efter, och att du fick fira Gustavs dop och kunde njuta det av det finaste sommarvädret innan du blev kallad hem.
Du kan äntligen vila från din långa outtröttliga tjänst som fru, mor, vän, granne och som medmänniska. Jag är evigt tacksam för all att kärlek och omtanke du gav mig. Tack för att du visade mig det bästa av Sverige och Jämtlands kultur och gästfrihet. Tack så mycket för alla pannkakor och vaniljbullar. Tack för de sista vaniljbullarna som du skickade med Roger i somras, några finns kvar i frysen. Tack för alla recept på mina favoriträtter, jag kommer att laga de till Jonathan och berättar om vilken fantastiskt farmor han hade. Tack så mycket för den sista presenten du skickade till Jonathan från dig och Rolf. Han kommer att få den den dagen han är tillräckligt gammal att ta hand om den. Som jag misstänkte så har jag gråtit mig igenom alla ord och rader jag skrev, mina ögon är röda och hjärtat är krossat men jag känner mig nöjd att jag har klarat av att skriva min sista hälsning till dig. Jag saknar dig oerhört mycket redan, och hur mycket jag längtar efter att krama dig.
Det är din tid nu och du kan äntligen vila vid vår Faders sida. Hälsa Rolf från mig. Berätta till honom att jag saknar honom så mycket och att jag tänker på honom varje dag. Hoppas du kan ta med Rolf på dina äventyr. Han behöver inte oroa sig över att han kommer att få ont när han promenerar runt med dig i dina resor. Det finns ingen mer smärta i himlen. Jag ser fram emot att äta dina himmelska vaniljbullar den dagen vi ses igen på andra sidan. Jag ser också fram emot att fira Jul och midsommar tillsammans igen. Tills den dagen tar jag tröst i att du är i Guds händer. Jag älskar dig.
Sov i ro Karin.en sista hälsning.
Tack Karin, för allt som vi fått delat under åren. Kommer minnas dig med värme och saknad!
Älskade mamma,
Saknaden är stor och sorgen är tung. Ibland känns det påtagligen som livet bara är likt ett ögonblick i evigheten, man önskar att det skulle finnas mer tid att vara tillsammans. Men i den tid vi fick tillsammans fanns det så väldigt många fina stunder som blivit kära minnen där du fortsätter att leva vidare.
Du var en sån omtänksam och kärleksfull mor som alltid tog hand om oss både när vi var barn och som vuxna. Jag är så oändligt tacksam för allt du har gjort för oss. Tack för alla hembakade bullar och kakor som barn, tack för att du tröstade mig när jag fick annan Lego-byggsats i julklapp än den jag önskade (den jag fick visade sig vara minst lika bra) och alla andra gånger som jag var ledsen, tack för att du tog dig tid och gjorde hembakade piroger till oss när vi kom på besök från Storstan, tack för alla telefonsamtal, tack för alla julhelger, påskhelger och midsomrar vi fick fira tillsammans, tack för alla kramar och pussar, tack för alla böner, tack för att du alltid fanns där.
Min mor, såsom du var stark som person var också din tro på ett liv efter detta stark. Nu har du rest dit och är tillsammans med far i fridens rike, drickandes ett glas från himlens vingårdar med en penna i handen och ett korsord i knät. Må du vila i frid min älskade mamma och tack för att du fortfarande finns där och vakar över oss. Jag älskar dig.
Sov till vindarnas smekande sång
Sov under grönskans mjuka fång
Sov ifrån sorgen, oro och strid
Sov i underbar frid.
Vi minns tiderna på öppet kyrkis på odenskogsvägen, dina goda kanelbullar och våra luncher med lax och potatis. Du var engagerad och hjälpsam, och det var uppskattat att du hämtade Emma varje morgon när du cyklade förbi oss påväg till kyrkis. Vår familj hade en fin tid på kyrkis tillsammans med dig och Agneta, samt dagbarnvårdarna Ulla och Kerstin. Vi trivdes så bra i ditt sällskap och på kyrkis att Emma fortsatte komma dit och hjälpa till när hon var äldre. Du var och är en uppskattad människa och vi fortsätter att minnas dig. Vila i frid. ️
Tack Karin för alla goda middagar som du bjöd på. Jag saknar dig och min br0r.
Tack svägerska och vän. Det är svårt att fatta att både du och Rolf är borta. Vi saknar er och minns er med tacksamhet och glädje. Vi hade många trevliga stunder och samtal tillsammans. Kerstin och Roland
Tack Karin för alla ljusa minnen, du var en sån fin vän. Kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta, saknar dig.
Vila i frid
Vila i frid hälsa Rolf
Birgitta och Ulf
Älskade vän du fattas mig.
1969 träffades vi och blev grannar och föräldrar samtidigt vi har alltid haft kontakt jag läser dina sms och gråter en skvätt och känner din närhet sov i frid
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
Och någonting alldeles oväntat sker
Visst förändrar sig världen för varje dag
Men ibland blir den aldrig densamma mer.
Tack för din kärlek och omsorg.
Vila i frid,
Kidists mor och far
Tack för alla fina minnen!
Varma tankar till Din familj och då framför allt
Roland, Sara och Gustav