Vi har fina minnen av dig.
Rolf, jag minns dig som en glad och humoristisk person med ett varmt hjärta som alltid tänkte på sin familj i första hand. Vi saknar dig mycket både Roland och jag.
Tack för alla stunder vi har haft tillsammans min käre bror, kommer alltid att minnas dig för den fina ock snälla människa du var.
Älskade broder
Där i Guds stad blir aldrig natt
Där går solen aldrig ner
Där blir ej sången svag och matt
Där gråter ingen mer.
Vi möts i den staden. Till dess sov i ro.
Du kommer alltid att leva kvar i mitt minne.
Tack för allt.
Ulla
Finaste Rolf, ️tack för alla härliga minnen.
Jag bär dig i mitt hjärta, där kommer du alltid finnas kvar.
I stjärneljus och norrskensbrand, går färden nu mot ett fjärran land
Långt från snö och is, vandrar du tryggt mot paradis
I tacksamt minne finns du alltid kvar, Jag minns dig med glädje precis som du var
Vila i frid älskade pappa
Min kära Rolf
Jag tänkte dela med världen min kärlek till dig, vilken underbar och omtänksam människa du var i mina ögon.
Vi träffades för 16 år sedan när jag kom hem till dig som en ung tjej. Jag var nervös över att träffa mina framtida svärföräldrar. När vi kom fram till huset ville du hälsa på mig med genom att skaka min hand men som den kramgoa personen jag är gav jag dig en stor kram istället. Det var en början på många kramar och många fina sammankomster. Du välkomnade mig till ditt hem och familj. Du tog emot mig med öppna armar. Du visade mig Jämtlands kultur och gästvänlighet.
Vi var liknande själar. Vi gillade att fynda och pruta. Vi båda visade våra känslor öppet som kunde vara glädje och sorg. Vi delade jättegärna våra åsikter också ...kanske var det inte alltid uppskattat. Vi gillade att diskutera och debattera med varandra om allt och det fanns inga ämnen som vi inte vågade prata om. Vi hade många förhandlingar också, såsom om vem ska styra fjärrkontrollen. Du brukar låta mig vinna och byta kanal och titta på film, men först efter kanske 8 timmar av någon skidtävling (som kunde vara en repris).
Vi delade också vår kärlek till julen och julpynt. Vi kunde inte vänta tills juldagen var här, vi var lika glada som små barn. Jag såg fram emot vilket julpynt jag skulle få i present från dig och jag är nu evigt tacksam för alla fina juldekorationer jag fick från dig. Jag kommer att uppskatta dem resten av mitt liv.
Vi har också haft många äventyr tillsammans. Vi har lekt i snön och kastat snöbollar. Vi har plockat midsommarblommor. Vi har klätt ut oss som jultomte och tomtenisse och delat ut julklappar. Vi har dansat till ABBA:s musik och etiopisk traditionell musik. Du visste hur man hade en kul tid. Du var alltid stjärnan på mina fester. Alla tyckte om dig och kommer ihåg hur du brukar dansa och dela din glädje. Min familj tyckte mycket om dig och såg dig som en av våra farbröder. De sörjer dig nu som en också.
Du va också alltid där för mig för att uppmuntra och ge mig komplimanger. Jag kommer ihåg då jag var student hur du brukar jagade mig runt bilen precis när jag skulle bege mig tillbaka till Stockholm efter ett besök för att ge mig pengar då du tyckte jag behövde det som student. Jag kunde inte heller vänta med att berätta för dig varje gång jag hade gjort något bra i skolan, på arbetet eller prutat bra pris på någon sak, så att du skulle bli stolt över mig. Dina sista ord till mig var ett inlägg du råkade postade på Facebook istället för ett meddelande till mig och det var en komplimang om framgångarna med mitt nya intresse.
Jag är oerhört stolt över dig Rolf. Hur du har kämpat de senaste åren. Du har vågat göra fler saker efter du blev sjuk än när du var frisk. Du reste flera gånger till Stockholm och besökte oss även om du hade ont och svårt att gå. Du utvecklades som person och du gav mycket kärlek och omsorg till din familj även om du kämpade med din hälsa.
När du inte kunde fortsätta med cancerbehandlingar, och fick resa till Umeå för strålbehandling mot smärta, kommer jag ihåg att du var så orolig över att du kanske inte får komma tillbaka till Östersund igen och då inte heller kunna fira jul hemma. Jag sa till dig då att du kommer att komma hem igen och att du kommer att ha alla du älskar bredvid dig när din tid sedan kommer. Sedan kom ett samtal en kväll från Umeå att vi måste resa dit då du är väldigt sjuk. Vi ringde dig direkt och under telefonsamtalet som jag trodde kunde vara mitt sista samtal med dig så sa jag till dig gråtandes hur mycket jag älskade dig och hur tacksam jag är för allt du har gjort för mig. Jag var så lycklig när vi hörde att du hade börjat att återhämta dig, men vi kunde inte slappna av tills du kom hem. Du fick komma hem och du fick fira julen hemma som du önskade och du var så lycklig över det. Du sade att det känns väldigt bra att jag fick komma hem" och du tackade Gud för det.
När du började bli sämre igen i februari kom vi hem till Östersund så fort vi bara kunde. Jag var vid din sida varje dag under din sista vecka och jag höll din hand och kysste ömt din panna och vilade mitt huvud bredvid ditt på kudden. Jag ville att du ska veta att jag var nära. Jag kramade dig som vi brukade göra. Jag bad för dig och tackade dig. Jag kunde ha suttit vid din sida i evighet om jag bara fick. Det känns fortfarande som om jag inte har spenderat tillräckligt med tid bredvid dig. Jag längtar fortfarande efter att hålla din hand och höra din röst en gång till. Det gjorde ont i hjärtat att se dig sjuk. Mina tårar rann nerför mina kinder. Jag var inte redo att släppa dig men jag hade bara tacksamhet till Gud som du också hade. Allt du ville i slutet var att tillbringa din sista tid på jorden i din älskade stad och hemma på Fågelbärsvägen med dina nära och kära.
Det blev precis som du önskade Rolf. Alla som du älskade var vid din säng dag efter dag. Dina barn var vid din sida. De höll om dina händer och de berättade hur mycket de älskade dig och vad du har betytt för dem. Det var alltid en eller två vid din sida. Du skulle bli så stolt över din familj Rolf. De tröstade varandra och var där för varandra. När tiden till slut kom var alla du älskade vid din sida och dina barnbarn var också nära. Du fick ett fint farväl som du hade förtjänat i ett hem fyllt med dem du älskade omringad av kärlek och omtanke.
Ändå är det svårt att tro att du inte är här längre. Saknaden är redan enorm och sorgen så djup att mina tårar rinner när jag skriver detta. Jag älskar dig så mycket och du var allt för mig. Du var mitt Jämtland och min jul. Jag är ledsen över att jag inte kommer att kunna fira jul med dig och inte höra din röst igen. Dock, mitt hjärta har endast tacksamhet till Gud över livet du har haft och din välsignelse över att ha haft en så fin familj. Jag är än mer tacksam över att du fick träffa dina barnbarn Jonathan och Gustav. Jag kommer att se till att Jonathan får veta hur underbar farfar han hade och hur mycket du älskade honom. Jag vet med all säkerhet att vi kommer att träffas igen i himlen, till dess ber jag att Gud tar hand om dig. Tills den dagen vi träffas igen, godnatt min älskade Rolf sov så gott.
Älskade pappa, nu har du fått vandra vidare och lämnat jordelivet. Här känns det nu väldigt tomt och saknaden är stor, men du kommer alltid att leva kvar i mina tankar och mitt hjärta.
Minnena är många, och vissa minnen är starkare än andra. Jag tänker just nu på alla båtturer på Storsjön, husvagnssemestrar land och rike runt, hur man fick vara med och polera dina båtar och bilar, samt alla de andra roliga stunder som vi haft tillsammans. När jag är ute i längdspåret kommer även minnen från barndomen tillbaka från när du och jag åkte skidor till spikbodarna. På den tiden var det ett heldagsäventyr för mig, medans det idag är något som jag kan göra på lunchrasten. Vi hade då med oss varm choklad och det var riktigt gott.
När Gustav föddes blev du otroligt stolt. Att vi sedan valde att hedra dig genom att föra vidare ditt andranamn Erik till Gustav gjorde att du blev rörd och att det kom tårar hos dig. Jag är så tacksam över att du fick vara med mig under min första tid som pappa, och att Gustav skyndade ut några veckor för tidigt, och att du därigenom fick vara med lite längre och orkade ha Gustav sittandes i din famn. Orden "Det här har ni gjort riktigt bra" som du sa när han satt där i din famn kommer jag aldrig att glömma. När jag var liten byggde du en snabb lådbil till mig som gjorde att jag tog hem pokalen i lådbilsracet i Björkbackaparken. Gustav ska också få en lådbil när han blir äldre, men om den kommer att ta hem några segrar får framtiden utvisa.
När jag tänker på dig nu ser jag hur du åker med din båt Putti på en spegelblank Storsjön och njuter i solskenet. Kör försiktigt och undvik grundstötning, så ses vi igen i framtiden. Tills dess känns det bra att veta att du inte är ensam. Olle, Bengt, och mammas syskon är med dig.
Jag älskar dig pappa och du kommer aldrig att bli glömd.
Vila i frid.
Tack för alla glada minnen
Kidists Mor och Far med syskon