Kjære Katja, vi var venninner i Strasbourg med Mari Ann Oppegård. Det er veldig lenge siden, men jeg har så gode minner av deg og din familje. Franske barn var veldig hårde mot meg på skolen, og det var så fint å ha en snill og morsom venninne som du. Jeg brukte å komme for norsk kurs hos faren din, og det var så koselig atmosfere. Jeg fikk virkelig sjokk da jeg opptaget at du hadde hatt en ulykke og jeg kondolerer dypt med din familje og nære.
Stor varm klem
Kjære Katja
Vi møttes da jeg kom flyttende fra Drammen til Strasbourg i 1987 og skulle bo der et år med familien min. Jeg var 9 år og du var 8, jeg forstod ikke hva noen av de franskmennene sa og du snakket flytende fransk. Du hadde allerede bodd der et år og var garvet expat. Og så kunne du også svensk og kunne snakke løs med de svenske naboene deres der og den finland-svenske familien din når dere besøkte hverandre. Jeg var veldig imponert. Vi gikk på forskjellige skoler og bodde også i forskjellige deler av byen, men foreldrene våre hadde arrangert det sånn at vi hadde norsk skole hver lørdag. Så når de franske barna var på skolen lørdag formiddag, hadde vi norskundervisning hjemme hos dere. Helge var vår kyndige lærer og Marianne ordnet med forskjellige praktiske ting mens vi satt på stua og gjorde skolearbeid. Og lørdager ble straks ukas høydepunkt. Det var vanskelig for meg å begynne på fransk skole og ikke forstå opp eller ned på verken språk eller kultur, og det å komme hjem til dere var et trygt holdepunkt. Etter norskundervisningen var det tid til lek, og lek ble det. Jeg har den siste tiden tenkt så mye på de timevis med lek vi hadde med Barbie-dukker og bamser, utover hele rommet ditt, med alt som rekvisitter. Du hadde så god fantasi og det var alltid gøy å være sammen med deg. Du var omsorgsfull og lojal, glad og morsom, og så forsto du så mange ting. Vi brukte også mye tid på å diskutere kulturforskjeller mellom Frankrike og Norge, og kom alltid frem til samme konklusjon, at ting var og ble best i Norge. Vi fikk også samme fiolinlærer det året, Maria, og var på hverandres bursdager og møtte hverandres klassekamerater. Da året var omme, var det tid til at jeg og familien skulle hjem. Dere skulle bli et år til, men da dere så kom hjem til Bergen igjen, kom Mamma og jeg og besøkte dere. Vi tok straks opp tråden med leken igjen, og fikk på nytt fylt alle kroker av rommet ditt med vår lille, store verden. Mens vi hørte på den nye Bjørn Eidsvåg kassetten min og sang med. Jeg var med deg på skolen og fikk møte vennene dine og det var varmt og trygt hjemme hos dere, akkurat som i Strasbourg. Og dere besøkte oss i Drammen, og jeg husker at det var under en valgkamp, hvor vi snakket politikk, på vår nok helt egen måte, mens vi samlet inn pins og ballonger fra de partiene vi syntes var de riktige. Siste gang jeg så deg var i Trondheim i studietiden. Jeg besøkte deg på kor-hybelen på Samfundet, hvor du virket så glad og hadde gode og syngende venner rundt deg. Det er et halvt liv siden nå og det er vanskelig å forstå. Du er en av mine store barndomsbrikker og jeg er takknemlig for at du var og alltid vil være en del av mitt liv.
Av hjertet takk!
Fra Mari Ann
Kjære Katja, du har satt spor etter deg i Trondheim der du i tillegg til studiene hadde TKS, Candiss og Samfundet som lidenskaper. Vi som sang og festet sammen ukentlig i studietiden føler at vi kjenner hverandre så godt selv om vi ikke sees i det daglige. Når vi møtes igjen annenhver oktober er alt nesten som før. Men ikke i år, når du mangler. Det er som om du hører til blant det sorte og rosa i det Røde Runde huset. Katja som alltid interesserte seg i andres liv, som holdt praten i gang og stemningen oppe. Kunnskapsrike Katja som historieforteller og tradisjonsbærer. Jeg kan med hånden på hjertet si at kormiljøet i Trondheim ikke ville være det samme i dag om det ikke hadde vært for Katjas engasjement, energi og initiativ. Vårt ukenummer i 2003 blir aldri det samme uten den velformulerte introduksjonen på klar og tydelig Bergensdialekt. Jeg vil for alltid minnes Katja, og savne henne spesielt annenhver oktober. De varmeste tanker til David, barna og resten av familien. Hilsen Karina, Candisse nr 202
Kjære Katja, du har satt spor etter deg i Trondheim, med TKS og Candiss som lidenskap i studietiden. Vi som sang og festet med deg ukentlig føler at vi kjenner hverandre så godt selv om vi ikke treffes så ofte lengre. Annenhver oktober møtes vi igjen og ting er nesten alltid som før. Ikke i år, for nå er ikke Katja der. Katja, som alltid er interessert i andres liv, Katja som alltid holder praten og stemningen i gang, Katja som forteller om tradisjoner og historier. Kloke og kunnskapsrike Katja som liksom hører til blant det rosa og sorte i det Røde Runde. Fremføringen av UKEnummeret vårt fra 03 blir aldri det samme uten den tydelige og velformulerte bergensdialekten som introduserer alt som vi var så stolte av. Jeg kommer alltid til å huske deg og spesielt savne deg i oktober annethvert år. Gode klemmer til deg og de flotte guttene dine. Hilsen Karina, Candisse nr 202
Mina allra finaste minnen med Katja, min älskade kusin, min Q, är från våra somrar i bastukammaren på Emsalö. Vårt alldeles egna kusinhus, där vi bodde på tumis flera veckor varje sommar från det att Katja var kanske 11 år och jag 9 år tills långt upp i tonåren. I bastukammaren lagade vi eget morgonmål, bestämde själv läggdagstider, vaknade när vi hade lust och gjorde i det stora hela just vad vi kände för.
Ibland satt vi uppe och pratade eller läste norska ungdomstidningar till soluppgången. Ibland argumenterade vi om musik, vad som är värt att lyssna på, eller vilka filmer som är sevärda och vilka kändisar som är snygga. Katja kunde i tonåren helt otroliga mängder fakta om kändisar och filmer och musik, jag lyssnade beundrande på. Senare i livet har jag varit lika imponerad av hennes kännedom av litteratur och kärlek för böcker.
Vissa kvällar i bastukammaren hittade vi på att bada bastu i oöndlighet. Eller till långt över midnatt åtminstone. Katja älskade att bada bastu och det gjorde jag med, så det passade oss utmärkt att vi hade ansvar för hela gårdens bastu-uppvärmning. Till bastubadandet hörde också olika av Katja initierade tvättningsritualer vars funktion var att djuprena huden i bastun och djupfukta den efteråt. Skönhet och hälsa var viktigt för Katja. Att alla borde ha rätt att pyssla om sig själv, värdesätta sig själv och satsa på sig själv såg hon som en självklarhet. Jag beundrade redan då hennes goda smak och sinne för stil, som med åren blev ännu mer välutvecklat. Katja älskade nostalgi, minnesföremål och att spara och bevara. Därav kanske också intresset för vintage - åh vilka härliga dräkter och frisyrer och accessoarer hon hade! Katja var god smak och glamour personifierad. Sprudlande av kvinnlighet och livsglädje.
Bastukammaren blev under tonårssomrar också platsen för djupa diskussioner om pojkar, pubertet, sexualitet och livet. Katja hade starka åsikter och var väldigt bra på att formulera dem. Hon hade förmågan att engagera sig i det som var viktigt för henne, brinna för sin sak. Det gällde lika mycket för hobbyer av olika slag då vi var små som för frågor om jämlikhet och rättvisa då vi växte upp.
Efter varje barndomssommar kom jag tillbaka till kompisarna i skolan fylld av nya Katjainspirerade intryck och idéer. Jag kände mig alltid som jag mognat flera år varje sommar med Katja. I skolan spred jag gärna omkring mig av åsikter och lärdomar till mina kompisar som Katja och jag förädlat i bastukammaren. För trots att jag storligen beundrade Katja hela min barndom kändes det ändå aldrig som om det bara varit Katja som influerat mig. Istället visade hon också djup respekt för mina åsikter. Väldigt mycket kändes det också som att vi tillsammans skapade något nytt och större och bättre. Vad jag kommer att sakna alla diskussioner och stunder med Katja!
Att dela en bastukammare med sin kusin är något magiskt som varje barn borde unnas! Det var också temat för an av de sista diskussioner jag förde med Katja - att hennes och mina barn borde få uppleva det, att bo i småkusin- eller kusinhus på Emsalö. Jag lovar att, i egenskap av Katjas Q, göra mitt bästa för att det ska gå att ordnas. Och ni Rasmus, Halvar och Sverre är alltid välkomna dit för att uppleva magisk småkusingemenskap!
Jag är så tacksam för alla minnen med Katja! Och jag är alltid villig att dela med mig av dem, för genom alla dessa härliga minnen lever hon kvar.
I stor saknad,
Q Linda
Älskade Katja!
Katja för mig är du och Emsalö tätt ihopknutna, för det är ju på Emsalö vi träffades alla somrar. Minnena av dig är många, allt från det att du var 1½ år och älskade att mata änderna vid stranden till många, många andra av vilka jag skall försöka teckna ner några.
När du var två år föddes din kusin Linda och speciellt ni två kom att ha mycket roligt under er barn- och tonårstid. Det var många år som ni sov sida vid sida i er älskade momi/farmor Ullas rum. I det rummet fanns en oändlig mängd skatter för två småflickor som älskade att klä ut sig i olika sjalar, halsband och annat glitter. Oj vad ni speglade er framför den stora spegeln till klädskåpet. Ulla hade köpt två likadana ljusröd-vit randiga volangkjolar till er och under flera somrar var det nog era favoritkjolar. Redan på den tiden gick ni båda helst i kjol eller klänning.
När Linda var i 7-års åldern konstaterades det att hon var så kattallergisk att hon inte mera kunde vistas i stora huset på Emsalö, så vår familj flyttade ut till bodan på sommaren och bastukammaren på vintern. Du och Linda sörjde att ni inte mera kunde ha era sängar sida vid sida och ligga och småprata. Men efter ett par år hade ni funnit lösningen på problemet, ni flyttade in till bastukammaren! Bastukammaren kom sedan att bli ert sommarresidens under hela er tonårstid. Där kunde ni prata ostört om allt mellan himmel och jord.
Eftersom Linda inte mera kunde vara i stora huset där tv:n fanns skaffade vi en tv till bodan. Den placerades på Hasses nattduksbord i s.k. sovbodan, det vill säga i det rum där Hasse och jag sov. Det var nog otaliga kvällar som du, Linda och Stefan (ibland också Carina) tittade på någon film sittande i våra sängar. Eftersom sängarna har höga gavlar både i huvud- och fotändan satt ni alla uppradade i fotändan och lutade er bekvämt mot den höga gaveln. Jag som är kvällssömnig hade oftast gått i säng och somnat långt före filmen tog slut. På den tiden hade jag god sömn, så det störde mig inte alls att tv:n var på och 3-4 tonåringar satt i dubbelsängen. Ibland vaknade jag till och bad er flytta litet på er så att jag kunde svänga mig, men jag somnade alltid genast om.
En av dina och kusinernas favoritsysselsättning var förstås att simma. Du var en mästare på att hoppa i från flotten och dyka. Det var nog du som inspirerade och på det sättet lärde dina kusiner att göra "bomber" och andra simhopp från flotten.
En annan central del av livet på Emsalö var bastubadandet. Minst varannan dag var det bastu. Ofta var det minst trestjärnig bastu. Stjärnorna angav hur många gånger ni simmade under bastubadandet, en trestjärnig bastu betydde att det var tre dopp i havet under bastuturen. Dopp är kanske litet fel att säga, oftast var det nog långa simturer med olika hopp och konster från simflotten. Hur viktigt bastubadandet var för dig visar också det att du absolut ville bada bastu din sista kväll på Emsalö i sommar. Av olika anledningar blev det så att du mer eller mindre som enda vuxen bastade med dina barn och kusinbarn. Klockan var mycket, så för en del av den yngre generation blev bastubadandet bara tvåstjärnigt, men du, Rasmus och Inika höll på länge. Vet inte hur många stjärnor det sist och slutligen blev, men nog var de många och simturerna långa i den vackra sommarkvällen, som övergick till natt innan ni var färdiga. För er tre tog bastun över två timmar, men som du sade åt mig efteråt så ville du ännu en sista gång uppleva och njuta av bastun. O, vem anade då att det faktiskt skulle bli din sista gång.
Det som jag njutit och uppskattat allra mest hos dig, kära Katja är nog alla samtal under din vuxna ålder. Det var så lätt att tala med dig. Kommer t.ex. ihåg i somras när du varit på morgonjoggingtur och jag satt och rensade blåbär. Medan du stretchade började vi tala om bl.a. träning efter graviditet, skolsystemet i Sverige och Finland osv. ända tills du efter en låååång stund konstaterade att nej nu måste du nog gå in och äta din frukost. Du hade en alldeles speciell förmåga i att kunna lyssna och beakta/respektera din samtalspartners åsikt utan att för den skull ge avkall på dina egna åsikter och ideal. Beundrade din klokhet, ditt djup och din medmänsklighet.
Varma, godhjärtade Katja vi saknar dig så! Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan.
kram,
Camilla
Kära Rasmus, Halvar och Sverre,
Jag lärde känna er mamma, Katja, när hon bodde och jobbade i Stockholm. Vi hade en gemensam vän som förde oss samman och det är jag hjärtinnerligt glad för. För er mamma gjorde vårt vänninegäng klokare, färgstarkare och varmare. På så många vis.
När jag tänker på Katja ser jag framför mig hur hon älskade att samtala och diskutera, samtidigt som hon var så bra på att lyssna och finna nyanserna i det andra berättade. Vi pratade ofta om böcker eftersom vi delade ett intresse för litteratur och tyckte så mycket om att läsa, både själva och högt för barnen. Om jag behövde lästips hade Katja alltid flera.
Jag tänker också på Katjas energi. Hon hade en slags urkraft. Och mycket tålamod. När hon besökte mig och min familj för att umgås och dricka glögg en snörik decemberdag 2013 var du med Rasmus. Medan vi vuxna pratade om ditt och datt hade du fullt upp i din lek. Du var i ena stunden kapten på ett skepp av kuddar och i nästa jagade du i storskogen. Du radade upp driljoners av älgar i vårt sovrum och det tog minst en timme för Katja att få på dig dina strumpbyxor när ni skulle åka. Du hade så fullt upp med jakten. Katja satt där tålmodigt på hallgolvet tillsammans med mig och Jennie och pratade om något "vuxet" samtidigt som hon fick hjälpa till med någon stackars älg och gjorde tappra försök med de där byxorna. Hon var bra på det där, att prata engagerat om något och ändå klara att ordna med annat. Utan att förlora fokus på något av det.
Jag tänker också på skönhet när jag tänker på Katja. Hon var alltid lika fin, bar sina fantastiska klänningar och hattar med sådan självklarhet. För mig som tycker om att fotografera var hon ett favoritmotiv. Och lika fin var hon på insidan. Omtänksam och genuin. Rejäl i ordets bästa betydelse. Jag kände att hon brydde sig på riktigt. Katja såg också skönhet, i annat och andra. Och jag tror att hon även såg ansträngningen bakom detaljerna.
Det här var en skärva i den vackra rika mosaik som var Katja. Jag kommer att sakna henne, ofta och innerligt. Och jag kommer att sakna hennes kramar. För de var de bästa.
Med kärlek, Cecilia
Katja var ei flott dame! Hun var den eneste jeg kjenner som klarte både å snakke engasjert i ett kjør _og_ å få med seg det andre sa, stoppe opp og lytte slik at samtalen faktisk ble en dialog. Jeg er stolt av at jeg i sin tid var med og oppmuntret David da han ville legge an på Katja - for noen tvers gjennom bra (og artige) folk!
Pappas tale ved minnestunden for Katja den 30. august i Alsen :
Kjæreste Katja,
Du var det beste, det fineste og det aller kjæreste Marianne og jeg hadde. Den dagen du kom til verden i Bergen, den 12. desember 1979, bare noen timers før Mariannes fødselsdag den 13. desember, - det må ha vært den beste og lykkeligste dagen i mitt liv. Å holde deg i armene der på klinikken var en følelse jeg aldri glemmer, og de første årene med deg hjemme hos oss i Breistølen var en enestående tid. Du var stort sett glad og smilende, og selv for en utrenet pappa når det gjaldt babystell og småbarnspass, gikk det meste ganske problemfritt. Hver dag bød på nye og rike opplevelser for Marianne og meg, med deg i sentrum.
Ettersom årene gikk, ble du ekspert på svenske barneviser og ikke minst Mumintrollene gjennom Mariannes lesning og synging for deg på svensk. Mitt bidrag til lesning var blant annet fra Torbjørn Egner og Anne Cth. Vestly. Men aller best, tror jeg, likte du at jeg diktet opp og fortalte deg et uant antall variasjoner om de tre små grisers opplevelser med den store, stygge ulven.
Lesing var ellers viktig, både å bli lest for og snart å lese selv, - på skolen ble du raskt den som hadde flest lån fra skolebiblioteket. Litteratur ble også etter hvert en av dine hovedinteresser, både som barn, ungdom og voksen, og vi hadde svært mange gode samtaler om bøker som vi leste sammen eller som du hadde lest på egenhånd.
Sammen med mine foreldre og familien til Vigdis, min kjære søster, var vi ofte på hytten på Hjellestad, og vi har mange gode minner derfra. Men det stedet du nok aller helst ville være, det var på Emsalö i Finland, sammen med Ulla, din elskede Momi, og dine finlandssvenske kusiner og fetre. Den talen du holdt i Finland for bare vel et halvt år siden, den 9. Februar i år, ved Momi Ullas begravelse, om ditt forhold til din elskede Momi, var så dypfølt og gripende, og samtidig så god og velformulert, at mange kommenterte etterpå for en fantastisk tale det var.
Nå er vi fremme ved dine voksne år, kjæreste Katja, men før det var det skoletid og ungdomstid i Bergen blant gode venner og venninner, avbrudt av et vel tre års langt opphold i Strasbourg i Frankrike, der du også fikk mange venner. Du lærte deg raskt fransk, og dine språkkunnskaper imponerte. Du kunne skifte mellom norsk, svensk og fransk uten problemer, når folk snakket disse språkene rundt deg. Finlandssvensk hadde du lært som ditt annet morsmål, parallelt med norsk, først og fremst av Marianne og Momi Ulla. Når du i Strasbourg fikk noen venner og venninner fra Sverige, lærte du deg også raskt rikssvensk uttale og tonefall. Men da du ville begynne å snakke østlandsk med din gode venninne Mari-Ann fra Drammen, da satte pappa foten ned. Det fikk holde med én norsk dialekt, mente jeg, og bergensk ble det. Siden klarte du å holde på en plettfri bergensdialekt selv etter mer en 15 år i Sverige, noe som er ganske enestående.
Fransken din holdt du vedlike gjennom pianotimer med en fransk spillelærerinne, pianotimer som etter hvert ble mer og mer språktimer og som endte med en strålende privatisteksamen i fransk mens du ellers hadde tysk som annet fremmmedspråk på gymnasiet på Katedralskolen. Interessen for litteratur var sterk også da, og Marianne og jeg var meget stolte foreldre da du i siste klasse på gymnasiet vant førstepris for Humanistiske fag i en nasjonal konkurranse for Unge Forskere, med en oppgave der du analyserte kontroversielle romaner i norsk litteratur, fra forfatterskapene til Hans Jæger, Agnar Mykle og Anne B. Ragde.
Studietiden din i Trondheim stod først og fremst i korsangens tegn. Der var du aktiv i flere kor, både som sanger og administrator, og du deltok også ivrig i Studentersamfunnet, blant annet som bartender. Om det var i baren eller i et kor du møtte David, vet jeg ikke, men jeg tror nok det var gjennom felles interesse for korsang at dere traff hverandre og etter hvert ble kjærester tidlig på høsten for 18 år siden, i 2001. Ellers prøvde du deg på forskjellige fag før du endte opp med litteraturvitenskap og barnelitteratur som spesiale, og med en utfullført masteroppgave om ungpikebøker, (flickböcker), om synet på unge jenter i ulike tidsperioder, slik dette ble formidlet gjennom et utvalg ungpikeromaner.
Etter hvert ble du fullt opptatt med jobb, og så, fra og med 2010, med barn, først Rasmus den 7. november 2010, og så, nøyaktig på dagen 5 år etter, Halvar, og deretter, 24 mars 2018, Sverre. Du var virkelig en 100% oppofrende og kjærlig mor, med stor tålmodighet og god kunnskap om barnepsykologi. Jeg lærte mye om forskjellige teorier og idéer om barneoppdragelse i samtaler med deg disse årene, og du lærte meg for øvrig mye annet interessant, blant annet om moderne svensk feminisme. Du var en virkelig givende samtalepartner, Katja, med et verdisyn jeg kunne kjenne igjen både fra dine besteforeldre på begge sider og fra din nærfamilie ellers, - et verdisyn jeg var så glad for å finne igjen hos deg.
I din bryllupstale til David sa du at han har et hjerte av gull. Det samme kunne sies om deg. På din minneside har en av dine venninner skrevet at hun etter første møte og samtale med deg, Katja, hadde inntrykk av å ha fått møte et godt menneske (en god människa). Den karakteristikken treffer godt og sier mye om deg. Du var et varmt, engasjert, kjærlig og godt menneske, som Marianne og jeg, til tross for den forferdelig smertten ved dette tapet vi nettopp har lidd, er takknemlig for å hatt så nært i livene våre, også i dine voksne år.
La meg også få si at å oppleve deg sammen med David og hans nærfamilie har vært en sann glede for Marianne og meg i disse siste 15 årene. Du var så lykkelig over å ha møtt og funnet kjærligheten sammen med David, og du stortrivdes sammen med hans foreldre, søsken, nevøer og nieser. Det er er godt for oss å vite at David og de tre guttene, Rasmus, Halvar og Sverre, er omgitt av en slik varm, kjærlig og trygg familie nå i denne vanskelige tiden, og i årene som kommer.
Som avslutning på disse ordene til deg, vår kjæreste datter, vil jeg lese et dikt. Det er et kjærlighetsdikt, et av de aller fineste i norsk litteratur, - skrevet i 1866 av Aasmund Olavson Vinje. Dette er fra Marianne og meg, - det er Marianne som fant frem til diktet, og hun ønsket at jeg skulle fremføre det. Jeg har tillatt meg å gjøre en endring i diktets pronomenbruk for å understreke at dette er fra oss begge. Diktet er på nynorsk, og i stedet for det personlige pronomen « eg », har jeg satt inn « vi » :
Diktet heter « Den dag kjem aldri » :
Den dag kjem aldri at vi deg gløymer,
For om vi søver, vi om deg drøymer.
Om natt og dag er du like nær,
og best vi ser deg når mørkt det er.
Du leikar kringom oss der vi vankar,
Vi høyrer deg når vårt hjarta bankar.
Du støtt oss følgjer på ferdi vår,
Som skuggen gjeng der som soli rår.
Når nokon kjem og i klinka rykkjer,
D’er du som kjem inn til oss, vi tykkjer.
Vi sprett frå stolen og vil oss te;
Men snart vi sig atter ende ned.
Når vinden lint uti lauvet ruslar,
Vi trur d’er du som gjeng der og tuslar ;
Når sumt der borte vi ser seg snu,
Vi kvekk og trur det må vera du.
I kvar som gjeng og som rid og kjøyrer,
D’er deg vi ser, deg i alt vi høyrer;
I song og fløyte- og felelåt,
men endå best i vår eigen gråt.
*
TAKK til deg, aller kjæreste Katja,
fra Mamma og Pappa.
Kära Rasmus, Halvar och Sverre!
I fredags sa vi farväl till er mamma i Alsens vackra kyrka, Vi sa farväl till Katja- En enastående kvinna, en fantastisk virvelvind som tog sin in i folks hjärtan på ett så naturligt sätt, detta för att hon just var så av naturen en otroligt genuin och go människa, en intresserad kvinna som brydde sig, På riktigt. Jag känner jag vill Tacka er mamma för all den glädje som hon gav vår familj och släkt. Tacka henne för alla de goa kramar man fick när vi sågs, Tacka henne för att hon gjorde min kusin lycklig, Tacka henne för att hon såg människor, Tacka henne för att hon satte er tre fina pojkar till världen, Tacka henne för det avtryck som hon lämnade efter sig, ett avtryck som ingen kan ersätta, just för hennes avtryck var och är hennes egna unika vackra avtryck. Vackra Fina Härliga Katja!
Jag vill även minnas er mamma och hur hon var tillsammans med er lika enastående pappa David. Sådant äktenskapstycke få skådat, så lika, och representerade tillsammans allt det som er pappas farmor Gudrun och farfar Elov stod för. Familj! Kärlek! Hålla ihop! Gemenskap! Vänskap! Äventyr! Perfekta för varandra. Tillsammans var de det paret som alltid kompletterade varandra och gled in som det stiligaste paret på festen, och dansade loss på dansgolvet tillsammans. Senast jag fick uppleva detta var på min bror Johans bröllop bara någon vecka innan Katja dog. Där dansade Katja runt med David i en grönblå klänning med pärlestenar runt halsen, ända fram till gryningen, levandes och vacker. Och det är så jag kommer minnas Katja -Dansandes runt i en vacker blågrön klänning med pärlestenar runt halsen.
All min kärlek och tankar går till er fina pojkar, er pappa, Katjas föräldrar och hela familjen.
Katja, Tack för allt du gav. Vila i frid.
Kjære Katja, kjære kusine.
Du har vært en del av livet mitt fra jeg var tenåring da du ble født inn i familien i Bergen. Jeg har gledet meg stort over å bli bedre kjent med deg etter som du har vokst til. Liv Cecilie ble godt kjent med deg i konfirmasjonen din i Bergen. Du var en moden tenåring og praten gikk lett. Fra første stund var det en følelse av fellesskap som senere bare har forsterket seg.
Det har alltid vært en stor glede hver gang vi har truffet hverandre. Du hadde et så sterkt nærvær, bredt interessefelt, stor kunnskap, stort engasjement og en grunnleggende positiv og lys holdning til livet og mennesker.
Vi tenker med glede på gjestfri og varm mottagelse i Stockholm da vi og lille Richard overnattet i leiligheten deres og vi møtte David første gang.
Du ga en bokstabel barnebøker til barna da de var små som vi har kost oss masse med.
Vi har sterke, gode minner blant annet fra nyttårsaften-familiefest i Jomfrustien sammen og 50-årsdagsfeiring i Bergen i juni i år.
Du etterlater deg sterke spor og minner i vår bevissthet.
Det er helt ufattelig at du er borte.
Vår dypeste medfølelse med dine allerkjæreste fire gutter og dine foreldre i den tunge sorgen.
Hvil i fred kjære Katja.
Alexander, Liv Cecilie, Richard og Johanna
Kjære Katja, kjære kusine.
Du har vært en del av livet mitt fra jeg var tenåring da du ble født inn i familien i Bergen. Jeg har gledet meg stort over å bli bedre kjent med deg etter som du har vokst til. Liv Cecilie ble godt kjent med deg i konfirmasjonen din i Bergen. Du var en moden tenåring og praten gikk lett. Fra første stund var det en følelse av fellesskap som senere bare har forsterket seg.
Det har alltid vært en stor glede hver gang vi har truffet hverandre. Du hadde et så sterkt nærvær, bredt interessefelt, stor kunnskap, stort engasjement og en grunnleggende positiv og lys holdning til livet og mennesker.
Vi tenker med glede på gjestfri og varm mottagelse i Stockholm da vi og lille Richard overnattet i leiligheten deres og vi møtte David første gang. Du ga en bokstabel barnebøker til barna da de var små som vi har kost oss masse med. Vi har sterke, gode minner blant annet fra nyttårsaften-familiefest i Jomfrustien sammen og 50-årsdagsfeiring i Bergen i juni i år. Du etterlater deg sterke spor og minner i vår bevissthet.
Det er helt ufattelig at du er borte. Vår dypeste medfølelse med dine allerkjæreste fire gutter og dine foreldre i den tunge sorgen.
Hvil i fred kjære Katja.
Alexander, Cecilie, Richard og Johanna
Dyrbare Katja,
Så raus og så god. Du var min «lillesøster» i familien. En god lytter og kledelig jordnær om dine omfattende kunnskaper i kultur og politikk. Du var alltid ærlig og vek ikke unna vanskelig tema - alltid kjekt og godt å være i ditt selskap.
Minnene fra gode stunder våre familier i mellom er gode ha i denne så uendelig tunge stunden. Dine fantastiske gutter og din fjellstødige mann. Å se deg og David danse sammen - og høre dere synge flerstemt - var bare så fint!
Et stort savn og et tomt rom i mitt hjerte.
Henrik m/familie
Kjære Sverre, Halvar og Rasmus. Jeg kjente mammaen deres fra studietiden min i Trondheim. Som dere sikkert har blitt fortalt, og sikkert også merket gjennom deres egen oppvekst, var mammaen deres veldig glad i å synge. I Trondheim sang Katja i et studentkor som heter Candiss, en skikkelig tøysete og glad jentegjeng i rosa snekkerbukser som gikk rundt og sang og laget ablegøyer. Kjæresten min, Åsta, var dirigenten i Candiss, mens pappaen deres og jeg sang i studentkoret Pirum. Ettersom Candiss og Pirum også fant på mange kjekke ting sammen, var vi mye sammen, Katja, Åsta, David og jeg. Katja var en av de gladeste og aller mest tøysete jentene i Candiss. Det er slik jeg husker henne. Alltid glad, og alltid full av tøysete historier og latter. Og med en klisterhjerne uten sidestykke. Katja var som et vandrende wikipedia. Lurte du på hvem som hadde gjort hva og når det skjedde, spesielt om det var noe morsomt, var det bare å spørre mammaen deres. Jeg hadde faktisk tenkt å sende en melding til Katja bare noen uker før ulykken, for å spørre hvilken Harry Potter-film det var vi så sammen på kino i 2004 eller 2005... jeg fikk aldri sendt den meldingen, men jeg er helt sikker på at hun hadde visst svaret. Både fordi hun hadde en klisterhjerne og fordi hun var Harry Potter-fan. Jeg kjente henne som veldig litteraturinteressert, og jeg tror hun leste enormt mange bøker. Og jeg minnes henne som kunnskapsrik, sterk og modig. Definitivt en som ikke lot seg pelle på nesen. En morsom ting jeg også husker er at alle klokkene hjemme hos dere var skrudd 10 minutter for raskt. Pappaen deres kalte det for «Katja-tid». Det var fordi mammaen deres alltid hadde tusen ting å fikse før hun skulle dra. Så for å slippe at hun alltid skulle komme 10 minutter for seint til avtaler hadde pappaen deres satt alle husets klokker på Katja-tid. Ganske smart! Jeg husker også Katja som Bergenser, selv om hun slo over til Finland-Svensk på et sekund. Jeg er også fra Bergen, så det var alltid deilig å treffe på Katja og kunne snakke brei bergensdialekt og mimre om buekorps, Fløien og Brann. Ettersom tiden gikk og jeg og Åsta endte opp i Stavanger og dere i Nordbyn, hadde vi mindre kontakt, men gjennom sosiale medier har jeg fått inntrykk av at Katja hadde en brennende engasjement for å hjelpe andre, for flyktninger og mennesker i nød. Hun hadde et stort og varmt hjerte. Det er slik jeg husker henne, og slik jeg håper dere også vil huske mammaen deres.
Med vennlig hilsen
kjetil.
Katja
Du var med i kören Decibel när jag började. Vi fanns båda i altstämman och bodde dessutom båda på Frösön. Vi fick dela några fina cykelfärder hem över bron. Det är en sådan stämkamrat som du som gör det lätt att börja. Trygg, varm, med fötter på jorden och ett leende flygande...
Katja - så svårt att ta in att du inte längre finns bland oss. Vi har våra födelsedagar nära varandra och har 40-års dagar i ankommande men istället för att planera kalas ska vi nu imorgon gå på din begravning, något som är svårt att acceptera och känns djupt orättvist.
Katja, du var en sån otroligt varm, inbjudande och generös person. Klok, rolig och glad. Jag minns med värme tiden när vi först träffades som nyblivna mammor i vår föräldragrupp på Frösön, när du och David nyss flyttat till Jämtland. Och därefter alla årligt återkommande festligheter som varit så fantastiskt roliga, mycket tack vare dig Katja.
Vi såg filmen Coco häromdagen med barnen och den träffade mig rakt i hjärtat med sitt budskap om att den vi minns kommer alltid leva vidare, och jag, Katja, kommer alltid minnas dig. ❤️
Värme och glädje var din gåva till oss. En värme som fick oss att känna oss hemma, känna kärlek och känna trygghet hos er. En glädje att få vara med er och vara en del av ert liv, känna oss sedda och viktiga för er. Från och med nu är livet kallare med en ton av sorg. En ton som sitter djupt i bröstet som efter uppvaknandet ur en mardröm. Du har gett oss så många fina minnen som vi skulle vilja dela vidare med dig men det går inte. Minnen som just nu fastnar i halsen, krampar i pannan och svider i ögonen. Vackra minnen som vi nu får bära vidare i ensamhet utan dig. Minnen som hjälper oss gråta, hjälper oss skratta och hjälper oss älska den tid vi fick med dig. En tid som blev så kort och som nu känns så starkt.
Vi kommer att sakna dig så mycket älskade Katja!
Kjære Katja, takk for alle de hyggelige stundene og morsomme festene vi hadde sammen i Trondheim, i Stockholm og i Østersund. Takk for at Dagny og jeg (og etterhvert jentene våre) alltid var så velkomne hos dere.
En gang inviterte David til pokerlag i leiligheten deres, men unnlot å fortelle at du leste til eksamen på soverommet ved siden av. Verten selv sovnet tidlig, men vi andre fortsatte (nokså hensynsløst) laget. Du var bestemt på at vi bare skulle bli - selv da fikk du oss til å føle oss velkomne.
Bildet er fra ett av ditt og Davids mange faste innslag: MGP-festen.
Vi savner deg, Katja, og syns det er fryktelig trist at vi ikke skal møte deg igjen.
Kjære Katja
Jeg ble kjent med David et par år før jeg ble kjent med deg, men jeg kan nesten ikke huske en tid der det ikke var "David og Katja". Du var alltid så blid, sprudlende og inkluderende, enten vi møttes i Trondheim, hos dere i Stockholm, hos oss i Oslo eller oppe i Jämtland. Det er dessverre altfor lenge siden vi har sett hverandre, men vi snakker stadig om dere. Jentene husker bare bruddstykker av at vi besøkte deg, David og Rasmus for 5 år siden, men husker veldig godt at Simen plutselig hoppet ut av båten deres fordi han var redd David skulle kjøre båten på grunn (og at Simen akkurat rakk å få mobilen ut av lommen før han traff vannet). Det har vi ledd av mange ganger. Tusen takk for alle de fine minnene. Det er ufattelig trist at den en halvdelen av "David og Katja" er borte og at David og guttene har mistet sin fantastiske kone og mamma. Hvil i fred, Katja! Du er savnet.
Kjaere Katja!
Vi träffades via Davids syster Elin, men lärde känna varandra när du, baserat på den enda referensen, fixade ett jobb till mig! Vi blev kollegor och jobbade snabbt ihop oss till ett bra team. Ingen av oss brann för varken produkten eller arbetsuppgifterna, men vi var målmedvetna och såg till att göra bra ifrån oss. Men framför allt hade vi roligt! Dagarna i kontorslandskapet var alltid fyllda av livliga diskussioner, skoj och skratt. Du hade otroligt stort tålamod och skrattade bara lagom mycket när jag försökte lära mig ’snakke norsk’. Vi hade gemensamma luncher med vänner från andra avdelningar där vi turades om att laga sallad till hela gänget, det var de trevligaste två luncherna i veckan!
Men jag minns dig inte bara som en god kollega Katja, jag minns dig framför allt som en öppen, ärlig och generös vän. För när arbetsdagen var slut var du ofta ivrig att bjuda in till olika aktiviteter och vi besökte konserter, åkte på skidresa, testade restauranger och julöl på ditt initiativ. Och otaliga är de gånger som du och David bjöd in till middag på ’Flamingo Lane’ (Tegnérgatan) och det uppstod alltid intressanta samtal. Och där, i ert vardagsrum som var fullt utrustat med böcker, skivor och Springsteen-posters lät ni mig också bo alla de gånger jag var mellan boenden. Er dörr stod alltid öppen och det är få människor som är så gästfria och välkomnade som du och David!
Vi flyttade till slut till olika städer, åren gick och kontakten blev sporadisk, men ändå självklar när vi väl sågs eller hördes. En av de sista gångerna vi sågs var när du dök upp och överraskade på vår vigsel i Östersunds rådhus (bilden), finast klädd av alla gäster och med ett stort leende på läpparna.
Du är saknad Katja, och jag minns dig som den färgstarka, smarta, kloka, generösa och roliga person du var. Alla tankar går till din familj. Stor klem!
Kjaere Katja!
Vi träffades via Davids syster Elin, men lärde känna varandra när du, baserat på den enda referensen, fixade ett jobb till mig! Vi blev kollegor och jobbade snabbt ihop oss till ett bra team. Ingen av oss brann för varken produkten eller arbetsuppgifterna, men vi var målmedvetna och såg till att göra bra ifrån oss. Men framför allt hade vi roligt! Dagarna i kontorslandskapet var alltid fyllda av livliga diskussioner, skoj och skratt. Du hade otroligt stort tålamod och skrattade bara lagom mycket när jag försökte lära mig ’snakke norsk’. Vi hade gemensamma luncher med vänner från andra avdelningar där vi turades om att laga sallad till hela gänget, det var de trevligaste två luncherna i veckan!
Men jag minns dig inte bara som en god kollega Katja, jag minns dig framför allt som en öppen, ärlig och generös vän. För när arbetsdagen var slut var du ofta ivrig att bjuda in till olika aktiviteter och vi besökte konserter, åkte på skidresa, testade restauranger och julöl på ditt initiativ. Och otaliga är de gånger som du och David bjöd in till middag på ’Flamingo Lane’ (Tegnérgatan) och det uppstod alltid intressanta samtal. Och där, i ert vardagsrum som var fullt utrustat med böcker, skivor och Springsteen-posters lät ni mig också bo alla de gånger jag var mellan boenden. Er dörr stod alltid öppen och det är få människor som är så gästfria och välkomnade som du och David!
Vi flyttade till slut till olika städer, åren gick och kontakten blev sporadisk, men ändå självklar när vi väl sågs eller hördes. En av de sista gångerna vi sågs var när du dök upp och överraskade på vår vigsel i Östersunds rådhus (bilden), finast klädd av alla gäster och med ett stort leende på läpparna.
Du är saknad Katja, och jag minns dig som den färgstarka, smarta, kloka, generösa och roliga person du var. Alla tankar går till din familj. Stor klem!
Kjære Katja.
Ein gong turte eg ikkje komma til bryllaupet til deg og David, pga otte for noko som hadde skjedd. Då svarte du: 'det husker jeg ingenting av. Så ikke tenk på det!' Du kunne snakka om verdien av barnelitteratur og gleda av å jobba i Arbeidsformidlingen. Du var alltid ein positiv og sprudlande person. Det er trist at me ikkje får snakka meir om litteratur, musikk, familieliv og studietida. Livet er skjørt og me skal ta vare på kvarandre. Eg kjem ikkje til å gløyma deg, og vonar å gjera noko godt, slik som du gjorde då du tilgav meg.
Kjell Einar
ÄLSKADE KATJA, i morse besökte vi dig för att stryka dig över händerna för allra sista gången. 39 år, 7 månader og 15 dagar blev den alltför korta tid som vi fick vara föräldrar åt dig, vår underbara dotter. Sedan satte bilolyckan vid Alsen en brutal och ögonblicklig punkt på ditt liv och därmed förändrades också våra liv totalt.
Kvällen olyckan hände, den 27. juli var så vacker som bara en Jämtländsk högsommarkväll kan vara när vädergudarna är på sitt allra nådigaste. När ditt liv avslutades var det varmt, gräset var grönt, mellan alar och björkar i hästhagen kunde man se solen glittra förföriskt i sjön. Några mil därifrån väntade din stora familj som hade samlats för den årliga veckan med « talko »arbete (=underhållsarbete/ dugnad), goda middagar och glad samvaro på famlijestället i Nordbyn. Bara få dagar tidigare hade vi hade tagit farväl av dig, David och barnena på ditt älskade Löfkulla i Orrby i Finland, och talat om hur vi snart skulle komma till Jämtland på besök.
Så blev det ju också- men inte som vi tänkt. Det blev panikavfärd i chocktillstånd och möte med en lika chockad och sorgfull famlij. Det var overkligt, obegripligt hemskt och utanför allas fattningsförmåga. Men det är vår verklighet nu- vår Katja är borta for altid- och sorgen och saknaden sliter i oss alla.
Jag var inte speciellt förtjust i « bebisar » som barn och lekte hellre med leksaksdjur än med dockor. Senare var jag som många andra radikala unga kvinnor på 60 och 70- talet övertygad om att det fanns övernog av barn i världen som inte hade det bra. Skulle man alls ha barn så borde man därför adoptera dem…
Efter att ha hittat din pappa Helge i Frankrike, gift mig och flyttat till Norge, hade vi ett antal år med jobb och resor och utan de förpliktelser som barn för med sig. Men så började enmellertid din pappa tycka att det skulle vara tomt att inte ha något eget barn. Litet motvillligt gick jag imot mina principer, eftersom jag förstod att det här var viktigt om vi skulle ha en framtid tillsammans. Och efter förhållandevis kort tid var du på väg.
Jag hörde tyvärr inte til dem som var i lyckorus under graviditeten. Jag tyckte faktiskt det var ganska plågsamt, trots att egentligen ingenting allvarligt felade mig : Jag var bara så van vid att vara i god fysisk form och orka med det mesta. så illamåendet- som oftast var värst mot kvällen- plågade mig förfärligt. Just då jobbade jag med ett projekt med linefiske efter vild lax söder om Bergen. Annat arbete om bord blev för tungt och kunde leda till risk för missfall. Därför stod jag vid rodret på en liten fiskebåt i gropig sjö medan de andra lade ut långrevarna som vi skulle bedriva försöksfiske med. Den ojämna gungningen bekom inte de andra så väl, men märkligt nog motverkade båtens rörelser mitt illamående så att jag för långa stunder kände mig riktigt bra !
När illamåendet sedan upphörde efter 4-5 månader, så satte bäckenlösningen in med ökande smärtor. Vi bodde då högt uppe på « Fjellsiden » i ett av de allra högst upp belägna husena i Bergen, och för att komma hem måste man forcera 180 trappsteg med allt man hade att bära på…
Bråttom att komma ut hade du inte - du är född nästan två veckor över terminen, och då också med litet extra hjälp. Jag kunde ha fått vänta med att sätta i gång det hela till min födelsedag, men jag ville bara bli färdig så fort som möjligt, och då blev det dagen före min egen dag.
Våra första veckor tillsammmans präglades inte bara av lättnaden över att kroppen hade sluppit ett ok (åk), men också av att vi nu såg vem det lilla barnet var som hade varit så fantastisk livligt inne i magen. Man ville inte avslöja barnets kön på den tiden, fastän barnmorskan nog måste ha sett det på ultraljudskanningen . Men jag var så glad att det blev en (stor, 4+ kg) flicka. Med flere års beteendestudier på olika fiskarter som bakgrund, var det mest nyfikenhet över hur barnet förändrade sig från dag till dag som dominerade. de första veckorna. Min inställning till moderskapet var mest ett sakligt konstaterande att ett barn borde man väl klara av. Men en dag , efter ca tre veckor, när jag ammade dig som vanlig och jag mötte dina ögon och hörde dina belåtna små smackanden, slog det ner i mig som ett hammarslag : DET HÄR ÄR MITT LILLA BARN SOM JAG ÄLSKAR ÖVER ALLT ANNAT, och henne ska jag försvara, om så med mitt eget hjärteblod.
Katja du var nog alltid en liten sol. Redan som halvtåring förvånade du din dagmamma : « Herregud for en blid (gladlynt) unge, ikke ett minutt har hun suret ! » brukade grannfrun säga när jag kom hem till den dagliga amningspausen mitt på dagen, och du hälsade mig med gurgelskratt och utsträckta händer.
Och det ska sägas, att alla profetior om hur svårt det skulle vara att ha barn efter så många års « fritt liv » och hur dåligt än samhället och arbetslivet på den tiden var inrättat för barnfamiljer, så ångrade jag aldrig att vi hade gått in för att bli föräldrar. Men utan din kära « Momi », din mormor Ullas ovärderliga hjälp och stöd hade nog småbarnsårena blivit betydligt tyngre.
Min pappas- din morfars- hjärtklaffar strejkade vid bara 59 års ålder, ett år före din födelse, och Momi blev änka så alltför tidigt. Därför kunde hon ställa upp för oss i veckotal. Före skolåldern kunde du vara mos Momi på Emsalö i den sydfinska skärgården när en av dina föräldrar (som regel mamma) skulle på något längre uppdrag till « Långtbortistan » Därvid grundlades din stora kärlek till Momi och till Löfkulla, morfarsmorfarsfars ombyggda backstuga, familjens sommarhem på Emsalö, som igen hade blivit åretruntbostad efter att Momi blivit änka. Men Momi kom och tog hand om dig/oss också i Bergen eller i Strasbourg när det behövdes .
Du var ett spontat och livligt, men mycket sällan ett bråkigt barn. Du skrattade, sjöng, gestikulerade och hoppade som en gummiboll när du var glad över något. Som liten var det som regel lätt att avleda din uppmärksamhet från oönskade/ förbjudna/ farliga göromål med att muta (bestikke) dig med litet sång eller läsning. Kvällsläsningen – som kunde bli lång - var dagens höjdpunkter. Pappa stod för läsning på norska, och mamma för läsningen på svenska. Mumintrollena älskades av både mor och barn och lästes om och om igen, men också mina gamla sagoböcker, din morfars äventyrsböcker från 1920-talet, reseskildringar och berättelser om stora upptäcktsfärder hade vi plöjt igenom före du var 10 år. Morfars exemplar av Thor Heyerdals Aku-Aku och Kontikiexpeditionen på svenska (!) tror jag vi läste flere gånger, likaså Kapten J.Y. Cousteaus « Den tysta världen » . Den handlade egentligen om utvecklingen av lättdykarutrustning under och efter 2. världskriget, men boken innehöll fantastiska bilder och spännande skildringar om livet under havsytan i Medelhavet. Kapten Cousteau blev f.ö. ju mot slutet av sitt liv en känd och respekterad förkämpe mot miljöförstöring i alla dess former, och under våra år i Frankrike följde vi med på hanst TV-program. Jag tror att din omsorg om miljön kan ha sitt urpsrung i detta.
En litet rolig detalj var att du älskade att höra om « berömda spöken ». Böcker med verkligt skumma skräckhistorier läste vi aldrig för dig. Jag tyckte inte sånt var lämplig barnlitteratur, och din Momi var ganska mörkrädd så hon ville heller inte läsa sådant. I stället fick du beskrivningar från litteraturens och operans värld silade genom mina något diffusa minnen av hur det hade gått till på scenen. Här spökade alltså vålnaderna från Hamlet, Macbeth och Don Giovanni i full prakt och hand i hand med en figur från Muminpappans Bravader (den boken läste vi flere gånger). Det var Ö-spöket som kom och rasslade med kedjor vid midnattstider, slog huvudet i vindstrappan och blev ledsen när ingen skrämdes av hans hemska tjut om « …de bortglömda benens hämnd ». I mitt bokexemplar som min pappa hade läst för mig när jag var ca 6 år hade min mamma lagat klammertecken i marginalerna där det stod « inte läsa » på många ställen. Det tyckte du , som garvad spökjägare, att var omåttligt roligt och jag måste läsa just de avsnitttena om och om igen.
Högtläsningen fortsatte vi med länge efter att du själv blivit en bokslukare- det var ju så fint att hålla om varandra medan man följde bokens berättelser. Böckerna gav utgångspunkten för många frågor och diskussioner och du utvecklade mycket tidigt ett stort ordförråd, en skarp iaktagelseförmåga och skicklighet i argumentera för dina synpunkter. Ve den som kom med flummiga utsagor om något tema som du interesserade dig för ! Jag vet det inte säkert , men jag misstänker att du nog kan ha varit en prövosten för vissa typer litet osäkra lärare… men å andra sidan - du var ju aldrig elak, så det gick kanske bra i alla fall.
På de långa bilfärderna från Bergen till Finland och i några år från Frankrike till Norden, var det svårt att läsa medan bilen rörde sig , men desto bättre gick det att sjunga. Vi hade alltid en stapel med sångböcker av varierande ålder med oss, och vi hann sjunga oss igenom det allra mesta. Det gick i allt från folkvisor, melodramatiska skillingstryck, barnsånger och burleska finlanssvenska snapsvisor (sic !). Det här förde bl.a. med sig att jag i minst 20 år kunde utantill ALLA verserna av flere av Evert Taubes allra längsta visor. Nu håller jag på att glömma ordena och måste ha sångboken till hjälp, men hos dig Katja stannade ordena kvar så du kunde föra sångerna vidare till dina egna barn.
När vi i början av 1987 flyttade till Strasbourg för att din pappa skulle jobba där i flera år fick du en ordentlig kulturshock . Inte bara måste du anpassa dig till ett obegripligt språk, men skolan var också alldeles annnorlunda : Du hade gått i norsk skola i ett halvt år och där fanns inga hemläxor, få krav och mycket « pedagogiskt » lekande. Ni hade kommit till bokstaven K i januari, och ni skrev bara med de stora bokstäverna på olinjerat papper. Ingen bråkade om bokstäverna låg på snedden över papperet eller var skrivna i olika storlekar.
Dina franska klasskamrater hade visserligen börjat i en sorts förskola redan vid 5års ålder, men i « riktig skola » hade dom gått precis lika länge som du. Men dom måste skriva bokstäverna med sammanhängande handskrift mellan smala rader i dubbeltlinjerade häften! T.o.m jag hade svårt att peta in skriften därmellan. Sträng disciplin var det också, och man rangerade tydligt vem som var flitig och duktig och vem som var lat och oduglig i klassen. Vi stretade både med språket och med aritmetiken på franska tillsammans. Att fort lära saker utantill var något som skolan premierade. Vissa dikter och och multiplikationstabellen från talet ett till talet tio måste man behärska t.o.m i sömnen. Lyckligtvis hade du ett ovanligt gott minne och lätt för att lära så det gick ju bra faständu kanske inte altid förstod vad du ramsade upp. Efter sommarlovet 1987 lossnade språket och du blev en av de bästa i klassen. Du talade du franska som en inföddd och fick många vänner, men efteråt har vi ju förstått att du ändå många gånger kände dig rotlös.
Friska barn är varken perfekta eller oproblematiska, så nog kunde du vara envis och opponerande och många gånger riktigt arg. Det varade sällan länge, men visst hade vi perioder när vi röt och smällde i dörrarna åt varandra. Speciellt I åldern 9-10 år förekom dylika utbrott ganska ofta, men konstigt nog minns jag inte tonårena som speciellt stormfulla. Det anses ju annars vara den åldern när barns och föräldrars förhållande till varandra verkligen sätts på prov. Men vi hade väl vid det laget rasat från oss det värsta…
Din musikalitet medförde troligen att du också hade ett gott språköra. Den talangen drog du nytta av i skolan, och du klarade med glans allt skolarbete utom matematiken som bara blev så där lagom. Matte var ju totalt ointressant!.
Andra har skrivit sina minnen om dig från skoltiden och från studietiden i Trondheim. Här är vår kunskap begränsad till det vi hann få med oss när vi träffades under jul och sommarlov, eller vid korta besök i Trondheim. Men det framgick ju klart att du trivdes, hade många vänner och mycken aktivitet i studentlivet. Sång i kör låg ditt hjärta nära hela tiden i Trondheim. Den ena terminen i Helsingfors där du var under våren 2001 för att lära dig finska, hittade du fram till Lyrankören, där också jag sjungit minst 20 år tidigare. Det tyckte jag var väldigt trevligt. Lyran är emellertid huvudsakligen en svenskspråkig kör för kvinnliga studenter , så det medförde ju att det egentliga målet för Helsingforsvistelsen, nämligen det att lära sig finska, kom litet i bakläxa. Men vad gjorde väl det när du fick så många goda vänner med vilka kontakten upprätthölls och stärktes under årliga glada sommarträffar på ditt älskade Emsalö .
Hösten 2001 träffade du din David. I förbindelse med ett arbetsmöte bodde jag hos dig i Trondheim i december det året och då tindrade ni båda. Ni lyste fortfarande i 2008 när ni gifte er. I förbindelse med att David kom in i ditt liv började också den snabba utvecklingen till den mogna och samhällsmedvetna unga kvinna som jag älskade så högt. Du blev en inspirerande och kunskapsrik samtalspartner med klara meningar om rätt och orätt och aldrig rädd för att säga din mening om det du tyckte var fel i världen, vare sig det gällde kvinnosaker eller politiska och ekonomiska orättvisor i allmänhet. Men du hade också överseende med folks små svagheter och konstigheter. Du var också en medlare i situationer där jag som regel skulle ha blivit jättearg och börjat skälla.
Vi delade en ohämmad förtjusning över att ibland kunna ta del i det kulturlivet som en storstad kan erbjuda. En gång i 2008- kort före ni skulle gifta er- stannade jag över en långhelg hos dig i Stockholm på väg til min mamma i Finland. David var på jobb på någon båt långt borta . Då betade vi av minst två utställningar, en operaföreställning, två museer, två filmer, flere bra restauranter och kafeer och ett otal retro-, vintage- och återbruksbutiker. Dessutom pratade vi till sent alla nätter. Vid framkomsten till Finland var jag så trött att det höll på att gå alldeles illa, men det är en helt annan historia.
Sedan blev du en klok och tålmodig mamma till dina tre pojkar. Att vara en bra småbarnsmamma är en underbar egenskap och en ansvarfull uppgift. Vad jag var imponerad över alla de gånger du orkade ta det med ro i situationer där jag ganska fort skulle ha gått i luften med en smäll.
Efter snart 50 år utomlands betyder Löfkulla på Emsalö för mig en fast länk till mina rötter i Finland, och det fastän jag inte ens hade vuxit upp på platsen, utan bara varit där under skollovena genom hela min uppväxt. På grund av dina många och långa vistelser hos din Momi vet jag att också du Katja älskade Emsalö..
Jag tänker nu på att jag inte mera har en simmarkompis på bryggan på Emsalö om morgnarna. Att min Katja som brukade sticka till mig en bok med kommentaren- « Den här tror jag du skulle tycka om » är borta för alltid, gör mig så ont. Det är så mycket vi skulle ha kunnat göra tillsammans ännu inann jag blir för gammal för att bry mig. Det är så mycket jag aldrig får berätta för dig eller visa dig, och så mycket du hade kunnat lära mig om moderna tiders medie rackerier som du behärskade betydligt bättre än jag. Så mycket familjehistoria och kunskap om mitt första hemland som aldrig kommer att kunna berättas åt en intresserad lyssnare. Och sist men inte minst :
Linjen med minst fyra generationer kvinnor som har följt upp sina mödrar den sista resan har brutits. Nu ska vi snart överlämna dig till jorden, och vem ska då överlämna mig och din pappa när det är dags
Våra liv har hittils för det mesta utspelats i durskalan. Vissserligen med några mollackkord ispädda, men dessa har inte varit mer högljudda än att de har bidragit till fyllighet i klangen. Nu har vår livsmelodi plötsligt gått över i en ny tonart. En durstämd sträng har brustit och ersatts av en mollstämd sträng, och t.o.m. under de gladaste tonerna ligger det nu en resonanssträng som skälver dovt och just nu gnisslar skärande. Så kommer den att ljuda länge ännu, men jag hoppas att tiden så småningom ska dämpa de värsta disharmonierna så att klagan övergår till en vemodsfylld och vacker mollmellodi.
Med kärlek och stor sorg, 27.08.2019,
Din mamma Marianne
5
Minneord om Katja, publisert i Bergens Tidende, onsdag 28.august:
Min kjære venninne Katja Elisabeth Holm Östling, 39 år, omkom i en bilulykke utenfor Östersund 27. juli 2019. Det er en ufattelig tragedie for de som sto henne nær. Først og fremst for David, som har mistet sin elskede kone, for deres tre små gutter som har mistet sin kjære mamma, og for foreldrene, Marianne og Helge, som har mistet sitt eneste barn. Men også for oss andre som har vært så heldige å ha henne i livene våre.
Katja og jeg gikk i parallellklasser på ungdomsskolen, på Rothaugen, og jeg ble tidlig oppmerksom på og trukket mot denne livlige og engasjerte personen, som hadde bodd i Frankrike og snakket både flytende fransk og finlandsk-svensk og dermed fremsto som en eksotisk kosmopolitt for meg. Allerede som 13-åring boblet hun over av kunnskap og vitebegjær, og hadde uvanlig store kunnskaper om alt fra historie og litteratur til det nyeste innen popkultur. Vi slukte musikkvideoer i timesvis hjemme hos henne i Christinegården.
For meg var det stor opplevelse å bli venn med Katja, både fordi hun var spennende intellektuelt, men også fordi hun var en veldig varm og generøs person. Hun var en skikkelig god venn i den røffe ungdomstiden, og møtte alltid mine ungdomstanker- og følelser med åpenhet.
Etter videregående flyttet Katja fra Bergen for å studere ved NTNU. Ved siden av studier i barnelitteratur omfavnet hun – og ble omfavnet av - kormiljøet på studentersamfunnet. Det var i dette miljøet hun traff David, som delte hennes interesser og engasjement. Etter flere år i Trondheim sammen flyttet de to først sammen til Stockholm, og deretter til Östersund, hvor de fikk sine tre skjønne gutter.
Katja betydde mye for så mange. Det ble helt tydelig i Katja og Davids svenske sommerbryllup i 2008, hvor en strøm med venner og familie fra Finland, Sverige, Norge og USA kom sammen for å feire de to. At fine og livlige Katja ikke er blant oss lenger er vanskelig å fatte. Vi er mange som sårt vil savne hennes tilstedeværelse i livene våre.
Hei Katja! Det har blitt mange år siden sist vi så hverandre. Men jeg husker så godt mange fine stunder med deg og Inger, Andreas og Aslak med alt fra clementinfråtsing og Nighmare before christmas-filmtitting i Bergen til heftige runder "Boms og president"-kortspill, bugnende meksikanske matkvelder, trett men fornøyd sjokoladekakespising og brettspillet Fantasi på Samfunnet da du flyttet til Trondheim og utforskning av ulike cashewderiverte produkter i din og Davids stue i trønderhovedstaden. Nå sitter jeg bare et par gater nedenfor der du vokste opp i Sandviken og mimrer. Fine minner, men så sårt å tenke på nå. Som far for to føler jeg spesielt inderlig med David og barna og din mor og far etter din sjokkerende bortgang. Sender gode og styrkende tanker til dere. Jeg kommer alltid til å huske din livlighet, din positivitet og ditt engasjement. Hvil i fred, Katja.
Jag skickar stora kramar till David, Rasmus, Halvar och Sverre. Ni har en fantastisk hustru och Mamma. Hon var så stark, glad och rolig. Så lätt att lära känna, och lätt att tycka om, öppen och social. Jag minns att Katja åkte skidor så bra i Åres backar och att hon alltid bar så vackra klänningar. Kramar från Lisa med familj
Du och jag Katja började på Arbetsförmedlingen 2011 tillsammans. Jag visste att jag och en annan tjej skulle börja samma dag på den arbetsplatsen. Men jag visste inte att den tjejen var du Katja.
Som många kanske känner igen sig i när man börjar på en ny arbetsplats så kan man vara lite nervös, det var exakt den där nervösa känslan jag hade den dagen. Men så kom du där i stilig kjol, snyggt hår och du var så otroligt lättsam, frågvis och glad och genast försvann den där nervösa känslan. Ett fint minne av dig Katja och du gjorde min första arbetsdag lite mindre nervös. Även om vi efter några år hamnade på olika avdelningar på Arbetsförmedlingen så var det alltid en fröjd att möta dig i korridoren eller utanför entrén du hade alltid tid att prata även om du var på språng till hämtning på Skola och förskola. Ibland fick man nästa påminna dig om att du skulle iväg och hämta barnen. Du var alltid så genuint intresserad av allt man berättade och du hade alltid nåt klokt att säga. Du kommer alltid finnas kvar i mitt minne och för alltid vara saknad.
Katja
Fantastiska Katja. Vi lärde känna dig när vi flyttade till vårt första hus och vi blev grannar. Vi minns dig som sprudlande stark och alltid på gång. På somrarna for du fram med gräsklipparen, du tog rätt på trädgård och barn, du cyklade och sprang. Alltid glad.
Vi minns dig särskilt när David tog ner den enorma björken som stod på vår tomt. Den skuggade hos er och du ville gärna få den där extra timman med dagens solljus. Den gången stod du starkt och stabilt med rep runt midjan för att dra så att trädet skulle falla åt rätt håll. Att du bara vågade tänkte nog jag, men det såg aldrig ut som att du tvekade. Inte på din egen förmåga och definitivt inte på Davids.
Vi fick också äran att ha Rasmus hos oss den dagen då Halvar kom till världen. Tidigt den morgonen, på Rasmus födelsedag, kom David jagande uppför backen. Rasmus fick fira födelsedag hos oss samtidigt som lillebror kom.
När vi sedan flyttade var det nog mest din förtjänst att vi höll kontakten. Du var alltid nyfiken och intresserad. Du kom och hälsade på oss som en av de allra första i nya huset.
Bara några veckor innan olyckan så var du Katja och hela din stora fina familj till oss på middag. Den middagen hade vi pratat om länge, och tills sist blev den av. Vi är så tacksamma att vi fick träffa dig den kvällen. Att vi fick ta del av dig och familjen. Att vi fick prata och skratta och äta tillsammans den kvällen.
Du är saknad av oss Katja. Och du kommer fortsätta vara saknad. Må du vila i frid.
/ Anna, Yosef och barnen.
Katja, tack för att vi fick lära känna dig! Du var alltid så glad och positiv! Du spred livsglädje! Det är få som är så sprudlande som du! Vi kommer att sakna dig och din goda energi!
Kära Katja!
Du är nog den mest energiska, äkta och livsbejakande människa jag mött.
Så glad jag blev då jag klev in i TKS' övningssal hösten 98 och insåg att jag inte var den enda finlandssvenskan i kören. Du tog genast kontakt och fick mig att känna mig som en i gänget trots att vi inte kände varandra från förut och vi båda var nya i kören.
Samma glädje kände jag när jag fick återse dig i Helsingfors som sångare i systerkören Lyran.
Du har gjort ett stort intryck på alla i din omgivning och du är så saknad. Du lever kvar i dina pojkar och i alla fina minnen vi har av dig.
Du sitter väl nu på molnkanten i en fin klänning och vakar över dina pojkar och älskade man.
En del av våra hjärtan kommer alltid slå för dig!
Kjære Katja,
Når vi tenker på deg, ser vi for oss ditt nydelige smil og din herlige latter. Du var så å si alltid i godt humør, sjeldent har vi sett deg sint eller irritert. Samtidig lot du deg lett engasjere. Du kunne snakke på innpust og utpust, som en ekte bergenser, når noe engasjerte deg. Og det var ganske ofte. Men du kunne også lytte og gi gode råd når det trengtes. Du var en omgjengelig person som det var lett å være sammen med. Alle trivdes i ditt selskap.
Vi ble kjent som studenter og medlemmer i TKS og Candiss. Det er nesten tyve år siden nå. Vi tenker tilbake på så mange fine stunder sammen. Både vanlige, regnfulle trønder-hverdager og fester med høy champagneføring. Vi har vært på utallige korøvelser, konserter og oppdrag sammen, for ikke å snakke om turer og fester både i snekkerbukse og i galla. Du var klok og kunnskapsrik og opptatt av tradisjonene til koret. Var det noe man lurte på, både av nyttig og mindre nyttig kunnskap, kunne man alltid spørre deg. «Hvor skal daljene sitte på kjolen» eller «Hvilket år ble Svæveru og Candiss kjærester». Spør Katja! Du var til å stole på, stilte alltid opp, og har lagt ned utallige timer for felleskapet i kormiljøet.
Etter studietiden har vi vært så heldige å holde kontakten, og det har blitt mange treff. Bryllupsfester både i Østersund, Rotvoll, Holmsbu og Statsbygda. I ditt eget bryllup var det så fullt av venner og familie at det var vanskelig å finne plass til alle. I andres bryllup stilte du og David opp i matchende og elegante antrekk i retrostil. Og dere bidro alltid med stemning og trivsel. Vi har fått besøke deg og David i Stockholm og Østersund. Dere var alltid så gjestfrie, lagde fantastisk mat og fant på mye gøy. Det var aldri kjedelig å være på besøk hos dere.
I de senere årene har vi alle blitt mødre og stiftet familie. Vi har delt gleder og erfaringer fra familielivet med hverandre, og du snakket om David og guttene med sterk kjærlighet. Vi vet at du var veldig glad i, og stolt av, guttene dine.
Vi har vært på flere venninneturer sammen, til Skottland, Nederland og sist Danmark. Neste år skulle du vise oss Helsingfors, og vi tenkte at vi hadde mange turer foran oss. Slik ble det dessverre ikke, og vi strever med å forstå det tragiske som har skjedd.
Vi er så glade i deg, Katja. I vår lille gjeng var du en viktig brikke, og det blir et stort tomrom uten deg. Vi er takknemlige for alt vi har fått oppleve sammen med deg, og for de gode minnene vi sitter igjen med.
Hvil i fred, kjære Katja.
Du lever videre i våre tanker!
Våre varmeste kondolanser går til David, Rasmus, Halvar og Sverre, Marianne og Helge.
Jannicke, Maja, Jorun, Anna og Pia
Kjære Katja,
at du ikke finnes mer er vanskelig å ta inn. Det er bare et par-tre måneder siden to av oss traff dig på lunsj når du var på jobbtur i Stockholm. Alltid like gøy å treffe deg - alltid var du positiv, skravlete, åpen, omtenksom.
Vi husker deg som en kjær kollega med tæl og talent - men aller best husker vi deg for dine sjokolade- & luxusfredager! Vi feiret hver fredag, og du kom gjerne til jobben med diadem eller strassøredobber - og såklart knallrød leppestift!
Glede, smil, varme og energi. Det var deg, og vi er så glade for å ha vært en liten del i ditt liv.
Våre tanker går til barna og nærmeste familie. Vil i fred, Katja.
Kjære Katja.
Vi ble kjent med deg i 1998, da flyttet du til Trondheim og ble med i Trondhjems Kvinnelige Studentersangforening. Vi møtte deg før du møtte David og lenge før du ble mamma. Vi ble kjent med deg som ei sprudlende blid jente, en humørspreder, en sangersøster som det var umulig å ikke legge merke til. Du var engasjert, du var festlig, det var gøy å være sammen med deg.
Du gikk inn i Candiss med liv og lyst, og ditt engasjement for sangermiljøet, både i Trondheim og i våre naboland var brennende.
Da vi skulle på jubileumsturne sammen med Trondhjems Studentersangforening og Symphorch med konserter i Olavshallen i Trondheim, i Oslo konserthus og i Grieghallen i Bergen, var du et viktig medlem av komiteen og en utrolig god lagspiller.
Du gjorde også din innsats i styret og som ansvarlig for baren på Sanger’n.
Og du var med i din flotte folkedrakt da koret vant sin klasse og fikk publikumsprisen i en internasjonal korkonkurranse i Italia våren 2000 og da vi ga ut en plate samme år.
Vi gleder oss over at du fant David i sangermiljøet - dere var et strålende par.
Vi husker deg fra Vaarballet hvor du alltid var et blikkfang med ditt vakre smil og rosa detaljer.
Vi husker deg fra sene nattetimer og tidlige morgener på Sanger´n.
Vi husker deg fra 17.-mai-prosesjon gjennom Trondheim med koret og fra scenen på Studentersamfundet.
Vi husker deg fra UKA og at du kom tilbake til Trondheim annethvert år for å delta på H-helg. For to år siden møtte noen av oss deg der med struttende mage på bankett. Du gledet deg til dere skulle bli fem i familien og så på fremtiden med glede og nysgjerrighet.
Kjære Katja, du hadde en unik blanding av engasjement, gjennomføringskraft, talent og positivitet. Du hadde alltid et godt blikk for menneskene rundt deg. Du hadde evnen til å bli kjent med alle, du behandlet alle likeverdig og alle var velkomne hos deg. Du var ikke redd for å si fra dersom det var noe du mente noe om. Vi lo mye sammen og du var en god venn. Du har satt avtrykk hos svært mange. Du vil aldri bli glemt, men husket med sang og glede.
Våre tanker går nå til David og barna. Vi lyser fred over Katjas minne.
Kjære Katja, for meg var du:
Varm
Sterk
Snill
Eksepsjonelt klok
Kunnskapsrik
Deltagende
Engasjerende
Lærerik
Belest
Bereist
Elegant
Innholdsrik
Morsom
Vill
Viktig
- takk for at jeg fikk være din venn!
- takk for at jeg fikk være din forlover!
Jeg kommer alltid til å savne deg❤️
Katja, så sorgligt och tomt att du inte längre är här. Du var en så generös och social person. Julölsprovningar, mellokvällar, yranförfester, samtal om böcker, jämställdhet eller senaste secondhandfyndet minns jag med värme. Du gladde många med din person, med dina kläder och stil. Du var stark och öppenhjärtig, gjorde barnen delaktiga i så många upplevelser och hanterade Davids tempo. Du finns med oss genom era härliga barn och många fina minnen!
Kjære Katja,
Vi levde det intense korlivet i Trondheim side om side, og det var lett å bli kjent med deg. «Eg bærer jo meg sjøl på utsiden», sa du ein gong. Eg syns det var så fint sagt. Sant var det også. Og det var derfor eg likte deg så godt. Det var aldri noko lureri med deg. På utsida bar du dei ærlege orda dine, ein knytta neve for saker du brann for og eit smil som strålte av livsglede.
Du var og er eit førebilete for meg, Katja. Takk for at eg fekk ha deg i livet mitt.
Kvil i fred.
En dikt av Britt Mellin (Sibbo, Finland)
Saknad
Omfatta tanken
döden är inte farlig
den blir det du vill
att den skall vara;
varm och mjuk
och ömsint
en vila i drömmarnas rike
död – så litet ord för evighet
förtvivlans dag i universum
Vårt varmaste deltagande i er stora sorg och saknad - Gun & Hasse
Vår dypeste medfølelse og varmeste tanker går til hele Katjas familie.
I miss you Katja!
I was in the US Navy, stationed in Sigonella, Sicily from 1983-85. Before I went back to the United States, I took a grand tour of Europe. Leaving Sicily, I traveled up to Scandinavia. I made stops in Bergen, Norway and over to Helsinki, then up and around Finland to Narvik, Norway and finally back down through Central Europe to Sicily.
In all that time, I never knew Katja. I didn’t learn of her until about 1988. Don’t remember how and it doesn’t matter. I just knew I had a third cousin in Bergen…if only I had known then! I miss you Katja!
Fast forward to the year of the internet and Facebook. I found Katja and we became friends as well as being closer in the family circle. We chatted periodically and share little stories.
In July 2017, an opportunity came for me to take my daughter to Europe, where she would attend a seminar for about 28 days, so I used this to go back and meet with Katja. On communicating with her on my plans, she and her family welcomed me with open arms. It was a fabulous time. Celebrating life, love and family. She and her family really made me feel at Home.
Though we had never met before, except on the internet, she and her husband David, met me in Porvoo, Finland. Katja was very pleasing and smiling. She made me feel very welcome and put me at ease. She had a knack for making others feel good. She was a joy to be with!
We made the trip to the family’s cabin and had a great time, food and conversation. It was all too quick, but I had to leave. Later, I posted some photos of Helsinki’s Port and they had some pools there. Katja reviewed the photos and found herself in the photo. I thought that was interesting. We were two ships passing in the night, seeing each other for a brief moment in time to never again see each other.
After meeting up with my daughter, we flew back to the United States. Katja and I chatted some more over the two years and I talked about how I would like to get back and see her and her family…my extended family! My roots!
I miss you Katja! I can’t image what it was like for you at that moment, except for you thinking about protecting your baby. Protecting your family now as you did in life. Knowing that you will always be watching out for them and knowing that you love them, and they love you! You were too good to leave them…leave us…this early.
I’m so very sorry David, Rasmus, Halvar and Sverre, to you Marianne and Helge for the loss of your beloved Katja! The pain will last a long time, a lifetime but your memories of Katja will never subside.
I miss you Katja!!
Min bästa vän har gått ur tiden, alldeles för tidigt. Mitt bästa minne från i somras är när vi satt utanför ert hus på Emsalö och såg på när småttingarna och era barns kusiner stökade på – elva barn i samma sandlåda. Jag tänkte då att det var min sommars lyckligaste dag.
Katja, du var oslagbar på att förstå mig och peppa både i med- och motgång. Jag vet inte hur jag skulle ha fixat denna horribla vår utan din vänskap och ditt stöd. När jag ser mig om i mitt hem ser jag tapeten vi satte upp tillsammans och böcker och andra små presenter jag fått av dig. Du är med mig på varje morgondopp jag tar.
Du var glädjen och förväntan. Varje besök i Finland föregicks av förväntan och kantades av skratt - vi skrattade tills vi knappt kunde andas.
Tack för att du var min vän.
Så uforståelig og så uendelig trist.
Mine tanker går til David og barna og til Marianne og Helge.
Kära Katja
Mitt första intryck av dig var att ”här har jag fått träffa en god människa”.
Det kan låta lite klichéartat men vi träffades i Trondheim dit Lyran hade åkt för att fira TSS jubileum. Det var lite kaos och som ung i ett stort gäng med en massa människor jag aldrig hade träffat tidigare var det helt fantastiskt att se en norska (som jag trodde då) dyka upp i en Lyr-blus! Det visade sig vara din mammas blus men det var så härligt att se ditt glada ansikte ovanom blusen. Från första stund kom vi bra överens och kul hade vi! Sedermera föddes ”supskallegänget” tillsammans med Jenny och det fina fortsatte.
Nu är det ett bra tag sen vi senast setts p.g.a avstånd. Vi hoppades alltid att våra vägar skulle korsas igen när vi båda var i Finland. Vi sade: ”äsch, men nästa gång då istället”. Nu blir det inte så, det blir ingen nästa gång. Men jag är så tacksam att våra vägar korsades. Du var en fin människa. En av dom som jag alltid blev glad av att vara i kontakt med eller tänka på.
Flyg högt på dina änglavingar Katja. En dag ses vi igen.
Oppå Lauvåsen veks det minner
Gode minner, gærne minner
Hele væla er bære minner
Finn et strå og træ dom på
Kjære Katja!
Det er ikke til å tro at vi ikke skal få være sammen med deg mer. Ikke synge, danse, le og lage nye minner. For vi har mange minner med deg. Minner om ei omsorgsfull og sterk dame, ei venninne som tar vare på og stiller opp, ei hengiven kone og en kjærlig mamma med et varmt hjerte og et klart hode.
Ett er for gammalt, det ska få stå
Ett er for nytt, det går vi ifrå
Men æille andre ska vi ta med hemmat
Og leve lykkelig med sukker på
Du er Candisse nr 170. Midt i rekken av tidligere og nåværende Candisser. Det er ei rekke der du har satt et tydelig avtrykk med ditt engasjement. Du var med i Candiss fra 2000-2003, var Toppcandisse og hadde sterke meninger om hva koret skulle være og gjøre. Du var en tradisjonsbærer og nettverksbygger, en glitrende sanger og stødig andrealt. Du var en stolt Candisse. Og vi er stolt av deg.
Kjære Katja. Vi lyser fred over ditt minne.
Hilsen alle tiders Candiss
Kära kusin Katja! Min sommar-storasyster på Emsalö!
Det är så otroligt sorgligt det som har hänt!
Du hade så mycket kvar att uppleva i livet, så många människor som älskar dig och dina pojkar som förlorat sin mamma alldeles för tidigt.
Nu finns bara minnena kvar, och de är många och fina.
Det är barndomssomrar på Emsalö tillsammans. Då var du mycket äldre än jag, inte så mycket lekkompis, men en stor förebild.
Sen blev vi båda vuxna och åldersskillnaden hade ingen betydelse längre. Våra nästan jämngamla barn förde oss ännu närmare då vi båda började spendera mera tid tillsammans på Emsalö igen.
Jag saknar sköna sommardagar tillsammans med dig och din familj och jag saknar våra diskussioner. Du var så smart, vacker och varmhjärtad.
När jag stänger ögonen och tänker på dig är det en solig morgon på Emsalö. Du kommer ut i badrock, röda sandaler och vackert lackade tånaglar. Nu nynnar på någon låt och hälsar glatt. Det är så jag minns dig Katja.
Vi saknar dig alla så oerhört!
Carina med familj
När Olle och jag skulle ha gemensam 40-årsfest vald vi av egentligen ingen anledning alls att ha Finlandstema. Den som var mest exalterad över detta var naturligtvis Katja. Hon gillade och kommenterade på alla bilderna på festens instagramkonto och peppade oss i alla våra förberedelser. När jag sedan frågade Katja om hon kunde tänka sig att inleda festen genom att sjunga Finlands nationalsång svarade hon förstå ja. I sann Katja-anda gjorde hon sitt allra mesta av uppgiften. I folkdräkt från Borgå coachade hon alla festens 80-deltagare att under hennes ledning tillsammans sjunga "Vårt Land". För mig är det bara någon som Katja som kan få till något sådant. Någon som så självklart älskade våra nordiska länder. Någon som sången som något som tillhörde och förendade alla. Någon som aldrig missade chansen att lyfta en fest till något oförglömligt. Katja - du är saknad här, nu och på alla fester framöver!
Kjære Katja. Kjære David og barna som jeg ikke kjenner, men som er i tankene mine. Kjære Katja. Jeg møtte deg da vi sammen begynte i TKS høsten 1998 i Trondheim. Du hadde et stort smil og en smittende latter. Du var en sånn man husker.
Vi var ikke så mye samnen i Trondheim, for du ble opptatt med Candiss og hadde dine ting. Jeg hadde mine. Det var alltid hyggelig å treffe deg.
Jeg har ikke møtt deg på mange år Katja, men jeg har likevel møtt deg, for vi har vært venner i sosiale medier, og det har vært fint. Det har vært så fint å se alle bildene du har delt av deg selv og David, av barna, av natur og årstider og steder du elsket å være. Gjennom bildene dine så jeg glede. Glede og takknemlighet. Jeg syns det var så herlig hvordan du gleder deg over små ting, som rim på trærne eller tåke over vannet eller barn som leker i sanden. Det var tydelig en fantastisk glede å få lille Sverre. Jeg kjenner meg veldig igjen i det, for vi har også et lite kjærlighetsbarn som kom litt senere, og jeg kjenner igjen den roen, gleden og takknemligheten du formidlet når du delte bilder fra permisjonstiden din med Sverre.
Min dypeste medfølelse til familien. Må dere finne styrke til å leve med sorgen.
Ragnhild Nestande, Bærum.
Så uendelig lei for å høre dette. Har et bittelite minne jeg vil dele:
Jeg kjente Katja fra skolen. Hun var flink, jeg var flaky, og vi var aldri nære. Men vi fulgte med hverandre på facebook da vi ble voksne, og siste gangen vi snakket sammen tok hun kontakt rett før stortingsvalget i 2017. For hun ville gjøre sin borgerplikt, og det var ikke lett å få med seg alt av den norske debatten når hun var flyttet, og valgomatene sa ingenting om likestilling. Så da snakket vi om det, og jeg ble så glad av at hun satt i Sverige og fulgte med og heiet på oss her hjemme.
Så jeg vet om Katja at hun var gløgg, at hun var kul, at hun var elegant, at hun sang vakkert og at hun var et samfunnsengasjert, solidarisk, feministisk menneske. Og verden er fattigere når hun ikke er her mer. Jeg er så lei for at dere har mistet henne.
Vår siste hilsen og farvel til fine Katja,
fra
Jorunn, Kjersti, Margery, Myriam, Odile, Sonia, Øyvind
Katja, du var en kvinna som ingen annan. Så social och pratglad, klok, stark och så levnadsglad. Du var trygg, glad, så intressant att prata med. Du är saknad.
Du fick vara med oss alldeles för kort, fantastiska Katja. Du lyste upp oss omkring dig med mod, styrka glädje och sprakande energi. Vi saknar dig vid vår sida på vår väg framåt genom livet, du finns i våra hjärtan älskade Katja.
Tack Katja, för alla våra intressanta samtal om människor, språk och politik. Tack för alla skratt. Glädjen och glamouren du tillförde. Tack för ett jobb på en bank där signaturen "Kataj" kunde ses i anteckningar långt efter att du slutat, vilket var extra kul för en språkpolis som mig (och dig). Tack för de galna växlingarna mellan bergensiska och finlandssvenska som kunde uppstå i de blandade sällskap där du trivdes så bra och där du ofta var en central gestalt. Och din idogt förvärvade Springsteenglädje - det är också kärlek! Tack för allt. Jag kommer aldrig att glömma dig.
Kära Katja,
tack för ditt stora engagemang i vår grupp. Dina kloka tankar, din humor och din värme. Vi saknar dig så mycket.
Tänker på dig och de dina. Vila i frid.
Vi kommer alltid att minnas din sprudlande livsglädje.
Vi är tacksamma för de gånger vi fick träffa dig och för att vi fick äran att fotografera ditt och Davids fina bröllop.
Tack härliga Katja för att vi fick lära känna dig! Vi saknar dig så mycket!
Fina Katja!
Tack för alla ljusa minnen. Du är Saknad.
Vi tänker på dig Katja och kommer alltid minnas din härliga, positiva och energifyllda personlighet.
Saknad och älskad av så många, kloka, inspirerande kvinna.
Fina Katja,
Vi minns dig för ditt driv, engagemang, klokhet och stöd som kollega, fackligt ombud och vän. För att du alltid hade tid att prata, dela dina tankar och åsikter, skratta och lyssna. Vi minns dig för din starka utstrålning och dina vackra klänningar.
Vi är glada och tacksamma över att vi fått dela din stund på jorden som blev alldeles för kort. Men du lever vidare i våra minnen, genom dina gärningar och genom din familj.
Våra tankar är med er i er oändliga sorg.
Karin, Sara, Katarina, Eddie, Anna G, Anette, Carina, Ewy, Johanna, Carin, Eveline, Susanne, Maria E, Angelica, Katyan, Fredrik, Anna T, Jonas, Bodil, Hans, Erik, Eva E, Maria K, Niclas och Eva B
En varm och glad människa och vän som lämnade oss allt för tidigt.
Tack för alla fina minnen.
"Jag har bara ögonblick
Ögonblick som försvann
Jag bär på ögonblick
Ögonblick i min hand"
Anders Widmark
Så uendelig trist kjære Katja. Våre tanker går til David og deres tre nydelige gutter , Helge og Marianne. Vår dypeste medfølelse .
Vi ser Dig och minns Dig som den härliga,
varma, vackra Katja. Dina härliga kläder
och tuffa hattar!
Du kommer att saknas.
Vi kommer att sakna dig Katja.
Ditt öppna inbjudande sätt, dina raka kloka kommentarer och din härligt flotta stil.
Vi sänder vårt varmaste deltagande i sorgen till dina närmaste.
Vila i frid.
Våra tankar går till David och barnen.
Vila i frid. Tänker på er som stod henne närmast i denna svåra sorg.
Tack för din härliga energi och värme, vi kommer att sakna dig.
Våra tankar finns hos David och barnen nu och under den tid som kommer.
Vi hoppas att ni känner och finner ett stöd bland vännerna i skidsektionen.
En siste hilsen.
Den största sorg i världen är att mista den man har kär.
Så uendelig trist at vår kjære niese går glipp av så mange fine år sammen med sine tre skjønne gutter og gode David. Hun betydde så mye for så mange, og savnet vil for alltid være sårt.
Vi kommer alltid att sakna dig
Vi kommer alltid att komma ihåg dig
Vila i frid underbara Katja
Kjære, gode, snille kusinen min, tusen takk for fine stunder med lek med barna, vakker sang og gode samfunnsengasjerte samtaler! Så uendelig sårt at dine herlige gutter, flotte David og mine inderlig kjære onkel Helge og tante Marianne ikke får mer tid sammen med deg. Alle de fine minnene skal vi ta godt vare på.