Siri, som alltid den 23 december tänker jag på dig. Andra dagar också, men idag är din dag. Vissa födelsedagar är inpräntade i en, möjligtvis för resten av livet.
Häromdagen tänkte jag på hur Vera och jag brukade klättra uppför repstegen i garderoben och dra upp den så att du inte kunde följa efter. Det var väl inte så snällt av oss. Jag mindes känslan av att tycka om att hälsa på er. Vi lekte syltburk med de vuxna, och tyckte att det var så himla kul.
Kram från Karin
Kära älskade Siri. Idag är det din födelsedag och i morgon julafton. Vi saknar dig här hos oss idag och årets alla andra dagar. Du älskade ju livet och skulle nu vara mitt bland oss och glädjas med alla som nu saknar dig. Vi tror att du känner vår saknad och längtan och sett de röda rispapperslyktorna som nått himlen från Drevvikens strand.
Vi tänker mycket på dig Siri och särskilt idag när det är din födelsedag. Vi har skicket upp en vacker rislykta över Drevvikens is och hoppas att våra tankar och vår saknad når dig.
Siri, jag tänker på dig många dagar. Extra mycket idag när det din födelsedag. Kram
Siri, vi tänker på dig
Älskade Siri
Idag, dagen före julafton, skulle du ha fyllt 35 år. Vi saknar dig idag och alla andra dagar och tänker samtidigt på allt trevligt och roligt vi haft tillsammans.
I kväll tänder vi ett ljus i trädgården som vi tror att du ser, när det lyser i midvinternattens mörker.
Älskade Siri
Mamma, fru och bästa vän, dotter, syster och så mångas vän.
Livet förändrades för alltid när Siri lämnade oss. Det är en stor tomhet som drabbat oss och saknaden efter Siri är stor. Hon hade så mycket mer att uppleva och bidra med till oss alla och vi hade så mycket kvar att uppleva tillsammans med henne.
Vi får alla lära oss att leva utan Siri.
En kort tid har förflutit, men sorgen byter ändå skepnad. Så sakta träder alla ljusa minnen kring Siri fram. Allt vi ändå hann uppleva och lära tillsammans.
Det är mycket tack vare ert stöd och alla berättelser om era minnen kring Siri som detta är möjligt. Det är en tröst att se alla tända ljus och att få ha upplevt minnesdagen den 21 september tillsammans med er.
Siri kommer för alltid att finnas med oss.
Vi tänker på Siri, var och en av oss, när vi i vardagen fångas av det som var viktigt för Siri, och det var mycket, eller när vi rör oss i den natur som Siri älskade och som betydde så mycket för henne, sommar som vinter.
Att hedra minnet av Siri är att reflektera över allt det som Siri stod för och bidra till att vi tillsammans får en ljus, fredlig och hållbar framtid på vår jord.
Siri älskade livet och vi sörjer att Siri inte gavs möjlighet att fortsätta leva det liv hon ville, tillsammans med de hon älskade och alla sina vänner.
Tove och Markus
Marianne och Göran
Vera, Niclas och Kasper
Ann-Sofie och Ragnar
Vi saknar Dig så mycket
Du kommer alltid finnas med oss i våra hjärtan
Tack alla för en vacker, fin, varm och ljus minnesdag. Jag är glad att jag fått vara med. Kram
Siri..
..jag förstår det inte. På tåget hit slog det mig, att jag inte åker till Östersund för att träffa dig. När allting här påminner mig om dig. Men jag får träffa människor som stod dig nära. Och det känns fint. Varmt. Jag längtar så efter att träffa tove.
Jag har skrivit ett brev till dig. Men det hamnar inte här.
Tack för allt älskade vän. Krama om oss imorgon.
Siri, fina Siri
År 2014 är bara någon dag gammalt när vi skidar över fjället. Vi har firat nyår i Medstugan. Det växer ett litet knytt i din mage. Tove, som kommer att födas ett halvår senare.
Du och Markus gifter er den våren. Jag sjunger på ert bröllop.
“Days like these lead to
Nights like this leads to
Love like ours
You light the spark in my bonfire heart
People like us we don't
need that much just someone that starts
starts the spark in our bonfire hearts”
Vi kommer återkomma så många gånger till de där textraderna genom åren som följer. Både när lägereldarna värmer oss med sitt ljus och när gnistan tycks omöjlig att hitta i mörkret i våra liv.
Den sommaren, när Tove är nyfödd, hälsar jag på er. Jag har just träffat min blivande fru som både är vegan och ”te-drickare”. Vi skojar om det; att det där kommer aldrig funka, jag som lever på kaffe och ko-mjölk… Men det gör det, och när vi gifter oss nåt knappt år senare är du, Markus och Tove våra enda vittnen ute på klipporna vid havet söder om Umeå.
Jag hälsar på under vintern det kommande året. Vi skidar ut på Storsjön. Du drar Tove i pulkan. Det växer ett litet knytt i min mage. Atli, som kommer att födas ett halvår senare…
Nu, älskade vännen, har du skidat lite i förväg. Som du alltid gjorde. Till nästa krön och över det för att se vad som fanns att upptäcka på andra sidan. Du väntar på mig där.
En del av mig tog du med dig när du for, men i gengäld har jag fått en del av dig att bära med mig resten av livet. Jag är dig evigt tacksam. Jag älskar dig.
Julia
Tack Siri för allt du gett mig. Upplevelser, lärdomar och vänskap. Du har tagit oss på många äventyr men det största är ju utan tvekan Sveriges högsta berg. De dagarna vi fick tillbringa med dig däruppe längs dalen vid keb bär jag alltid med mig. Men även långfärdsskridskor i Luleå och höstsolen vid Storsjön. Du lever vidare i minnena och tankarna. Jag hoppas du har det lika fint och fridfullt nu som vi hade det när vi låg där i grönskan i fjälldalen. Många varma kramar till dig
Vi uppskattade mycket att få träffa och lära känna Siri och Markus under Siris studietid i Luleå.
Siri, du är saknad- Margot
Siri, vi har så många fina minnen av dig genom åren som våra familjer har träffats och ni kusiner haft så mycket kul ihop. Minns när ni drog kusin Sanna i er dockvagn när hon var liten och ni bara några år äldre och ett antal år senare som du Siri och Sanna bl.a gräddade plättar på den lilla järnspisen i trädgården.
Många härliga utflykter i skogen hade vi med matsäck, bär- och svampplockning och bad i Ljömsebosjön.
Ett fint minne på senare dar var när du Siri höll ett vackert bröllopstal för Vera och Niclas inför ett hundratal gäster. Imponerande! Då fick vi också glädjen att träffa lilla Tove för första gången.
Fina Siri, vi saknar dig så mycket ❤
Kära Siri!
Som jag saknar dig.
Min hand i din.
Alltid.
Siri, jag hittade foton på dig, Vera, Anders och mig på mammas vind. Kunde inte låta bli att fota dem, Här kommer ett:
Siri, jag och Vera tillbringade några semestrar med dig, Markus och Tove i sveriges vackra natur. Vi upplevde både den gnistrande vita orörda snön, den mjuka gröna skogen och det spegelblanka vattnet på sommaren. Naturen var något vi bägge ville bevara till kommande generationer. Vi talade mycket om det när vi sågs.
Du finns hos mig när jag är där, ute i naturen. Jag bär dig med mig, över fjällen, i mina tankar. När jag skidar fram eller vandrar på myrarna. När vardagen är långt borta och det enda man hör är knarret från skorna och skogens ljud. När kasper och Tove övar på att kasta macka på sjön. När elden smälter sig djupare och djupare ner i snön. Du är med och tillsammans kan vi visa hur vacker naturen är för våra barn.
Mina starkaste minnen av Siri är från hennes barndom då jag och mina två flickor, Lova och Tone, bodde grannar med henne och hennes familj i Västerby.
Ljömsebosjön är en liten tjärn som ligger på cykelavstånd från Västerby och där var vi många gånger tillsammans. På vintrarna åkte vi skridskor och spark med Göran som den starke draghästen. Han tog fyra förtjusta småflickor på släp över isen och alla lyckades lära sig åka skridskor på den tjärnen. På somrarna badade vi i det mörka ljumma vattnet vid den naturliga lilla sandstranden vid foten av åsen.
En annan minnesbild jag har av Siri är när hon organiserar storstädning av sin lekstuga. med mycket vatten, såpa och rotborstar. Men först så skulle allt ut på gården, mattor, husgeråd och möbler. Oj vad de gnodde allihop!
I lekstugan blev vi också bjudna på docklunch av SIri med små små plättar/våffflor från den lilla lilla vedspisen. Vi lärde oss också att äta hennes pinnbröd special, en ostbit omlindad med pinnbrödsdeg. Det var en höjdare!
Siri var också en riktig försäljare som liten. Hon kom t ex hem till oss med en korg på armen fylld av små fina blombuketter och smultron på strån, när det var jul sålde hon jultidningar och när Sverigeleden för cykel drogs förbi deras hus, så sålde hon saft från ett litet bord till de förbipasserande. Hon var klurig hon, Siri. Tack för att vi fick lära känna dig!
"Genom sorgens mörker lyser minnenas ljus."
Älskade Siri,
Jag minns när vi idag för precis 9 år sedan satt bredvid varandra på skärgårdsbåten ut i Luleås skärgård. Det var sommar och vi hade flyttat ut alla våra saker från våra respektive lägenheter, in i vår första gemensamma bostad. Vi hade slitit rätt hårt och nu skulle vi äntligen få en välförtjänt semester, bara du och jag.
Du hade bokat en stuga utan el och vatten på Småskär en vecka. Vi hade handlat god mat och förutom varsin bok och ett 1500 bitars pussel med motivet av Alice i underlandet, hade vi bara varandra som underhållning.
Vi lagade laxburgare med avokado, vegetarisk sushi, pannkakor och mycket annan god mat. Vädret var magiskt. Vi badade bastu om kvällarna, plockade blåbär och svamp om dagarna. Pratade, kramades, pusslade, utforskade ön och slappade på solvärmda hällar.
För mig var du allt jag någonsin kunde önska och jag såg i dina ögon att du kände likadant. Jag hade kunnat stanna i den stugan, på den ön resten av livet och lägga pussel med dig.
Jag kommer aldrig kunna förklara vidden av det vi delade, ingen skulle förstå förutom du.
Jag är så stolt över dig och det vi delade, det finns inget jag skulle byta mot de åren vi fick.
Tack för alla fina stunder, du kommer alltid vara en del av mig.
Saknar dig, min allra bästa vän ❤
Siri, jag minns vår vandring i Sarek. Vi packade och förberedde oss på var sitt håll. Du i Luleå och jag i Västerby. Vi diskuterade packning och mat. Det blev mycket av allt, för mig. Jag bar för tungt på vår vandring, men du avlastade. Maten hade du förberett noga, så vi skulle få goda och näringsrika luncher och middagar. Torkat av olika slag, mest svamp och grönsaker. Recept och anvisningar hade du gjort.
Vi tog oss med tåg och buss till Kvikkjokk och sedan med helikopter till Staloluokta vid den magiska sjön Virihaure. Vi lagade lunch vid sjöstranden. Fotogenköket krånglade och rök. Där höll turen på att ta slut. Men vi fixade det. Vi säg den vackra kyrkkåtan och påbörjade vår vandring. Svårt var det i början i Padjelanta att hitta rätt stig och orientera. Vi klarade det tillsammans och var nöjda när vi nådde Sarek vid Alggajavvre. Vi tältade intill kapellet och badade på morgonen i sjön. Iskallt, minns jag.
Vandringen genom Alggavagges höga och täta videsnår var mödosam, men vi kom igenom och tältade bland mygg och knott med utsikt mot Sareks mäktiga fjälltoppar. Vandringen genom Sareks dalgångar var en sällsam och storslagen upplevelse. Kvällarna i tältet var ljusa och mysiga. Vi åt, samtalade och läste. Efter flera dagars vandring och övernattning på noga utvalda platser kom vi ner till Akkastugorna och Änonjalmme. Efter fika och vila på caféet och övernattning i tältet tog vi båten till Ritsem och buss och tåg var och en hem till sitt. Nöjda!
Jag minns.......….......,,så mycket mer. Såklart!
Vi har ju bott och levt tillsammans, du och jag, under mer än halva ditt liv. Jag ska berätta om dig och om hur det var för Tove och andra.
Jag hoppades in i det sista att allt skulle gå bra och att du skulle komma tillbaka till oss. Frisk, pigg och glad som förr.
Siri, jag saknar dig oändligt i mitt liv.
Pappa
Jag minns en tur till Duved, Siri var kanske 10 år. Det var en strålande vinterdag, vi hade tagit liften högst upp, på gränsen till kalfjället. Siri var van att gå på tur i fjällen, att åka slalom var nytt.. Efter några åk kom Siri strålande och sa, kom mamma åk efter mig. Hon åkte före ut mellan fjällbjörkarna i lössnön. Snirklade sig emellan björkarna, lätt för Siri, mer inte lika enkelt för mig. Ner kom vi och lycklig var Siri. Siri ville gärna ha oss med i sina upptäckter.
Jag bodde granne med familjen Söderberg när jag var liten och umgicks mycket med både Siri och Vera. Det finns så många fina minnen av Siri från hela min barndom: bad i Ljömsebosjön, skidåkning och turer på skridsko, vattenrutschkanan i trädgården som drevs av vattenslangen, hur trygg jag kände mig när jag skulle börja skolan eftersom Siri gick två klasser över mig, pappkassarna med ärvekläder som jag gladdes så åt, hur Siri lär mig att göra dajm i sitt kök... Det har varit en sån ynnest att ha fått växa upp med Siri och när jag berättar för mina barn om hur jag växte upp, så kommer jag alltid tala om henne.
Vi saknar dig.
Kära syster,
Vårt största gemensamma intresse har alltid varit djur. Det började med en kanin som vi fick låna över sommaren när vi var sådär 4/6 år och sedan kom katten Trisse. Han fick ha på sig dockkläder och åka vagn, men tyckte ändå bäst om oss och följde med oss till skolbussen på morgnarna. Många fler djur blev det när vi skaffade kaniner och startade kaninuppfödning, kaninerna fick hoppa över färgglada hinder som vi hade byggt.
Hästarna var vårt största intresse och efter många års tjat kom Arachie och Lena till oss. Du uppfostrade hästarna på ett naturligt sätt, Natural horsemanship, en gång slutade det med att Lena backade ner i gödselstacken och brandkåren fick komma och lyfta upp henne med kran. Och nu de senaste åren blev du fårägare.
Du var alltid mycket omtänksam om djuren och ville deras bästa efter deras behov. Jag hoppas det finns många djur där du är nu.
Jag saknar dig så mycket
Vera
Finaste Siri. Jag tänker på alla fina stunder vi hade ihop. Jag tänker på alla de stunder vi aldrig hann uppleva. Jag tänker att du är med oss även om vi inte ser dig. Du kommer alltid vara med mig i tanken. ❤️
Du kommer alltid att finnas med oss i snön på fjället, band blåsipporna i gräset och bland blåbären i skogen.
Tack för allt du gett oss.
Orden räcket inte till... Tack för att vi fick ha dig i våra liv, Siri❤
Siri, vi saknar dig ❤
Kära Siri, du fattas oss men lever kvar. Din låga lyste så klart, må den brinna för alltid i oss och världen, som ett ljus som tänder ett annat ljus. Fina Siri, gå i frid.
Vi tänker på er!
Vila i frid.
Vi tänker på dig och dina nära.
Kramar från grannarna i Medstugan
Sov i ro
Tack Siri, för alla stunder vi har delat, ögonblick fylld av närvaro, stillhet, närhet, skratt och tårar.
Tack för din genuinitet, din visdom och integritet.
Du har lärt mig saker om livet som ingen annan skulle ha kunna lärt mig, både om det svåra och mörka i livet och det som ger kraft och glädje.
Jag är fylld av tacksamhet för att jag fick lära känna dig och kommer alltid bära minnet om dig i mitt hjärta.
Med kärlek och värme/
Åshild
En sista hälsning till dig Siri. Tänker på dig och dina nära och kära. Vila i frid.
Våra tankar är med er
Vila i frid
Du finns alltid med oss
Vi tänker på dig Siri
Siri, vi saknar dig i vårt liv
Mamma och pappa
Vi tänker på dig
Jag tänker på dig.