Efter flera år utomlands blir jag själv snart pensionär. Livet liksom öppnar sig på nytt för nya äventyr, men man ser också bakåt. Mina tankar gick till en av de bästa lärare jag haft och jag tänkte att om jag hittar Kjell ska jag skriva ett brev. Tanken kom över mig två och ett halvt år för sent, upptäcker jag. Kjell var en rättskaffens lärare som gjorde allt för att stödja de svagare eleverna, utan att förbise dem som hade det lite lättare. Hans ambition var större än att lära oss det ämne han undervisade i, han ville lära oss att bli ansvarstagande och mogna människor. Det var en glädje att få återse honom vid klassträffen i Svenstavik för ett antal år sedan. Han var sig precis lik, tyckte jag. Samma skärpa och samma värme. Tack, Kjell, för din föredömliga gärning som lärare och medmänniska.
Jag fick dädsbeskedet idag.
Vet aldrig hur man ska reagera på dessa saker, men nu när jag läste alla minnesord, då kom tårarna.
Kjell var min lärare i gymnasiet. Han inledde första lektionen med att bestämt visa att han var den som bestämde i klassrummet, för att sedan bjuda hela klassen på fika.
Han motiverade de elever som behövde motiveras, han såg de elever ingen annan såg.
Jag behövde inte motiveras, jag hade inget behov av att få veta att jag duger, eller något behov av att bli sedd.
Ändå tog han sig tid för mig och vi hade ett gemensamt intresse av den punkt där Filosofi och Vetenskap förenas.
Senare berättade Kjell om ekonomi, om aktier och hur man kunde göra pengar av pengar.
Det var han som visade mig om hur man kunde se trender, hur man ibland kunde chansa och ibland ta det lugnt.
Åtta äventyrsresor har det blivigt, världen över. Och utan Kjell och hans privata lektioner hade jag aldrig kunnat finansiera detta.
Det är ett tecken på en fin människa att man tar sig tid för någon som i ärlighetens namn inte behövde det.
Trots allt jag skrivit ovan är sanningen att jag saknar ord för denna tragedi och världen känns som en mörkare plats.
Vila i frid
//Joakim Gren
Fina, fina Kjell. Först nu fick jag reda på den tragiska händelse som tog Kjell ifrån sin familj som han så många gånger pratade så varmt och innnerligt om. Jag började jobba på Bergs gymnasium 1999 och vi fick några fina år ihop som kollegor. Det var alltid tryggt att ha Kjell att rådfråga. Inte bara hans erfarenhet utan också hans fantastiska människosyn blev ett underbart mentorskap. Än idag finns hans streck kvar på väggen efter att han med sådan iver försökt förklara biologins grunder för eleverna att han missade whiteboardtavlan och skrev utanför. Ett roligt minne och så typiskt för Kjell. Det känns oerhört tråkigt och tragiskt att Kjell inte längre kan fortsätta sitt vagabondliv och finnas för sin familj. Jag tänker på er som mist honom som familjemedlem och jag tänker med värme på de år vi fick tillsammans som ny respektive erfaren lärare på Bergs Gymnasium, som numera är Fjällgymnasiet. Tack för allt Kjell // Christina
Kjell, vi kommer att sakna våra roliga och ibland djupa samtal när vi satt runt bordet för att fira någon av våra gemensamma barnbarn vid dop och födelsedagar. Vi kommer också att sakna dina filosofiska årsbetraktelser.
Kjell du fattas oss!
Kjell! Jag fick dödsbudet igår och överväldigaste minnen och tankar. Du älskade din Mac.. till skillnad mot mej som undviker datorn så när jag kan. Nåväl, jag satte mej och skrev på din minnessida till kl 0200, Skulle sedan trycka på skriv ut,handen gled en cm och allt var borta-gick inte att återskapa. Så är livet mitt iallt verksamhet och planer ,ett klick och allt ärslut.Jag vet att Du inte var rädd för Döden--Du hade glidit undan den redan några gånger men beslutat dig för leva fullt ut --tills det var dags.Du slapp den fruktade långvården.Ditt och Mitt förhållande var att uppehålla en tradition mellan Böögetorpets(Bokskog) och Hagabergs innevånare.När jag kom till Er ,skyndade mormor Ida nerför trappan och hälsade välkommen.Du var ensambarn och jag hade inga bröder så vi blev som bröder och delade vått och torrt,tankar om livet och framtidsplaner.Vi lyssnade på de äldre i vår närhet om deras upplevelser sen gav vi oss iväg ,till fots med cykel och moped för att utforska alla skogar ,sjöar ,åar,bäckar ,torp och stugor inom räckhåll.Störst betydelse hade fiske ,jakt och rackartyg.Idrotten och föreningslivet i orienteringsklubben Halen med sin stuga och vårt högt älskade bastu-sommar som vinter.Vi var korgkamrater hos pärebönderna iKylinge. Vi planterade skog tillsammans.Brokamåla gård, ägd av Tage och Lillemor Holje med barnen Gilla och vidar hade stor betydelse för vår sociala fostran.Lillemor var Hushållslärarinna ,lärde oss Vett och Etikett ordnade fester med bara ungdomar som gäster. När vi blev med bilar gick färden till dansbanor iomgivningen. Det blir svårt med saknaden för dej Gunilla och Minni,och alla ifamiljen men känner jag Kjell rätt så hänger hans ANDE KVAR i det längsta ,vill inte släppa taget utan trösta ER innan Han färdas över floden.Kjell finns kvar så länge någon av oss lever.
Det blev så mycket tommare och fattigare när Du lämnade oss.
För alltid borta men aldrig glömd!
Kanske mötas vi Kjell i en annan tid - Tack och farväl - Vila i frid.
Alla dessa outhärdligt vackra sommarkvällar. Som om vi behöver värmen och ljuset för att klara sorgen och saknaden. I naturen och i musiken han älskade är han fortfarande.
Vi kommer alltid att minnas tiden då vi var arbetskamrater med glädje och tacksamhet.
Till Gunilla och dina nära.
Ena stunden glädje, samvaro, planering
Nästa stund chock, förtvivlan
Sorgen är djup, men bleknar
Saknaden är ständigt närvarande
Ett långt liv tillsammans ger minnen
Minnen som länge ger bara tårar - men
En dag börjar minnen ge tröst, ja till och med ett leende.
Anders
Tack för åren i högstadiet årskurs 7, 8 och 9 som vår klassföreståndare 1970 till 1973.
Och ett kärt återseende som var 2013 på vår klassträff.
// Solveig Hoffman ( f.d. Rundström).
Mina åtta år som kollega med Kjell på Svenstaviks skola var definitivt de gyllene åren i min lärarverksamhet. Det var en tid som jag under alla förflutna år sen dess ständigt minns och längtat tillbaka till.
Som kollega var han fantastisk. Inte ett enda ont ord blev sagt under denna tid. Allt flöt fram, men i ett harmoniskt tempo.
Som goda grannar under de första åren umgicks vi även ofta på fritiden med fiske, bärplockning och inte minst korpfotboll i lärarlaget. Efter varje match gjordes en djupanalys av matchresultatet nedsköljt med en kopp te och med Gunillas goda mackor som tilltugg.
Dödsbudet hade chockverkan. Trängde långt in i kroppen. Det enda jag kan göra är att med stor tacksamhet minnas de åtta gyllene åren.
Med glädje vi minns den tid då vi levde som nära grannar i Svenstavik. Det var en kravlös och härlig tid. Vi fick också ta del av Kjells kunskaper vad gällde naturen, vi lär i dag våra barnbarn att det är nyttigt att äta de första knopparna på vinbärsbuskarna. Kjell var en rättvis person och som månade om alla i samhället. Vi känner oss också glada och stolta över att fått ta del av Kjells brevskrivning. något som vi verkligen kommer att sakna.
Anna-Lisa och Roger
Det var roligt att spela fotboll och pingis med Moffa. Han lärde mig många nya saker som att det var viktigt att träna på att spela fotboll om man ville bli duktig.
Pappa och mamma med alla barnbarnen.
Jag minns Kjell som en bra biologilärare i högstadiet 1970-1973 i Svenstavik.
En sista hälsning och tack för dina råd under vår tid som kollegor.
Jag tyckte det var väldigt roligt t.ex när vi spelade fotboll i Blekinge, täljde olika träsaker i Buan och att spela bamsespelet i Svenstavik. Jag saknar dig mycket!
Du var världens bästa moffa!
Du lärde mig en massa saker. Du trodde alltid på mig och stöttade mig i allt jag gjorde.
Jag älskar dig
Jag älskar dig så mycket moffa! Du brukade ge mig godis fast det inte var lördag. Du gillade att måla med mig.
Jag älskar verkligen att vara i buan med Moffa. Moffa brukade läsa Bamsetidningar, tälja, plocka hjortron på myren, plocka svamp, åka skoter på vintern på rua och sova i härbärget med Momma mig och Mimmi.
Jag saknar dig Moffa. Du lärde mig många saker som jag kommer ta med mig i mitt liv.
Moffa var som en lärare för mig. Varje gång han hälsade på lärde jag mig något nytt. Han kunde prata om en sak väldigt väldigt länge.