När en jägare går till sitt sista pass vi går med en bit bort mot skogen.
Vi ser honom gå, det är svårt att förstå, han var oss alltid så trogen.
I sorgen vi minns alla stunder vi haft, vi vårdar dem till vårt hjärta.
Vi ser honom gå, så rak och så stark, nu är han helt utan smärta.
En hand sträcks ut, din möda är slut, ni får du äntligen vila.
Ditt ljus blir dock kvar för alla och envar, vi ser det i skuggorna vila.
Han har det bra, vi vet det trots allt och lite till tröst det oss skänka.
Vi hör hans skratt, alla minnen finns kvar och i glittret från sjön han får blänka.
Vila i frid Lennart.
Alla nuvarande och tidigare jaktkamrater i Söehomsjö jaktlag.