Information

Anders Granbom

  • 1944.05.29 - 2022.01.07

Anders hade ett otroligt minne, han berättade ofta om händelser från sin barndom som man inte förstod hur han kunde komma ihåg. När hans barnbarn var små så fick de med blandad förtjusning bland annat lyssna på historier och dikter som han kunde utantill. Delar från denna dikt som var hans favorit kommer de aldrig glömma. ”Vi spelade kula på torget en dag, en liten folkskolegrabb och jag. Jag hade väl femti, han hade fem. Vi spelte. Och han förlorade dem. Han snorade till och gav mig en blick, då jag visslade överlägset och gick. Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port, och tyckte det var något fult, jag gjort. Jag gnodde tillbaka. Men ingenstans kunde någon säga, var grabben fanns. Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än, när jag ser dem spela kula igen. Och jag ville ge, jag vet inte vad, för att en gång få se den grabben glad. Men nu är han säkert en stor, grov karl, som släpar och sliter – jag vet inte var. Och visste jag det, förslog det ej stort. Man kan aldrig ändra det fula man gjort. Man kan inte lämna kulor igen och trösta pojkar, som stelnat till män.” – Skriven av Sten Selander –

Anders hade ett otroligt minne, han berättade ofta om händelser från sin barndom som man inte förstod hur han kunde komma ihåg. När hans barnbarn var små så fick de med blandad förtjusning bland annat lyssna på historier och dikter som han kunde utantill. Delar från denna dikt som var hans favorit kommer de aldrig glömma. ”Vi spelade kula på torget en dag, en liten folkskolegrabb och jag. Jag hade väl femti, han hade fem. Vi spelte. Och han förlorade dem. Han snorade till och gav mig en blick, då jag visslade överlägset och gick. Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port, och tyckte det var något fult, jag gjort. Jag gnodde tillbaka. Men ingenstans kunde någon säga, var grabben fanns. Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än, när jag ser dem spela kula igen. Och jag ville ge, jag vet inte vad, för att en gång få se den grabben glad. Men nu är han säkert en stor, grov karl, som släpar och sliter – jag vet inte var. Och visste jag det, förslog det ej stort. Man kan aldrig ändra det fula man gjort. Man kan inte lämna kulor igen och trösta pojkar, som stelnat till män.” – Skriven av Sten Selander –
Beställ blommor Blommor
Ge en gåva Minnesgåva