Katja Elisabeth Holm Östling

Kjære Katja, vi var venninner i Strasbourg med Mari Ann Oppegård. Det er veldig lenge siden, men jeg har så gode minner av deg og din familje. Franske barn var veldig hårde mot meg på skolen, og det var så fint å ha en snill og morsom venninne som du. Jeg brukte å komme for norsk kurs hos faren din, og det var så koselig atmosfere. Jeg fikk virkelig sjokk da jeg opptaget at du hadde hatt en ulykke og jeg kondolerer dypt med din familje og nære. Stor varm klem

Kjære Katja Vi møttes da jeg kom flyttende fra Drammen til Strasbourg i 1987 og skulle bo der et år med familien min. Jeg var 9 år og du var 8, jeg forstod ikke hva noen av de franskmennene sa og du snakket flytende fransk. Du hadde allerede bodd der et år og var garvet expat. Og så kunne du også svensk og kunne snakke løs med de svenske naboene deres der og den finland-svenske familien din når dere besøkte hverandre. Jeg var veldig imponert. Vi gikk på forskjellige skoler og bodde også i forskjellige deler av byen, men foreldrene våre hadde arrangert det sånn at vi hadde norsk skole hver lørdag. Så når de franske barna var på skolen lørdag formiddag, hadde vi norskundervisning hjemme hos dere. Helge var vår kyndige lærer og Marianne ordnet med forskjellige praktiske ting mens vi satt på stua og gjorde skolearbeid. Og lørdager ble straks ukas høydepunkt. Det var vanskelig for meg å begynne på fransk skole og ikke forstå opp eller ned på verken språk eller kultur, og det å komme hjem til dere var et trygt holdepunkt. Etter norskundervisningen var det tid til lek, og lek ble det. Jeg har den siste tiden tenkt så mye på de timevis med lek vi hadde med Barbie-dukker og bamser, utover hele rommet ditt, med alt som rekvisitter. Du hadde så god fantasi og det var alltid gøy å være sammen med deg. Du var omsorgsfull og lojal, glad og morsom, og så forsto du så mange ting. Vi brukte også mye tid på å diskutere kulturforskjeller mellom Frankrike og Norge, og kom alltid frem til samme konklusjon, at ting var og ble best i Norge. Vi fikk også samme fiolinlærer det året, Maria, og var på hverandres bursdager og møtte hverandres klassekamerater. Da året var omme, var det tid til at jeg og familien skulle hjem. Dere skulle bli et år til, men da dere så kom hjem til Bergen igjen, kom Mamma og jeg og besøkte dere. Vi tok straks opp tråden med leken igjen, og fikk på nytt fylt alle kroker av rommet ditt med vår lille, store verden. Mens vi hørte på den nye Bjørn Eidsvåg kassetten min og sang med. Jeg var med deg på skolen og fikk møte vennene dine og det var varmt og trygt hjemme hos dere, akkurat som i Strasbourg. Og dere besøkte oss i Drammen, og jeg husker at det var under en valgkamp, hvor vi snakket politikk, på vår nok helt egen måte, mens vi samlet inn pins og ballonger fra de partiene vi syntes var de riktige. Siste gang jeg så deg var i Trondheim i studietiden. Jeg besøkte deg på kor-hybelen på Samfundet, hvor du virket så glad og hadde gode og syngende venner rundt deg. Det er et halvt liv siden nå og det er vanskelig å forstå. Du er en av mine store barndomsbrikker og jeg er takknemlig for at du var og alltid vil være en del av mitt liv. Av hjertet takk! Fra Mari Ann

Kjære Katja, du har satt spor etter deg i Trondheim der du i tillegg til studiene hadde TKS, Candiss og Samfundet som lidenskaper. Vi som sang og festet sammen ukentlig i studietiden føler at vi kjenner hverandre så godt selv om vi ikke sees i det daglige. Når vi møtes igjen annenhver oktober er alt nesten som før. Men ikke i år, når du mangler. Det er som om du hører til blant det sorte og rosa i det Røde Runde huset. Katja som alltid interesserte seg i andres liv, som holdt praten i gang og stemningen oppe. Kunnskapsrike Katja som historieforteller og tradisjonsbærer. Jeg kan med hånden på hjertet si at kormiljøet i Trondheim ikke ville være det samme i dag om det ikke hadde vært for Katjas engasjement, energi og initiativ. Vårt ukenummer i 2003 blir aldri det samme uten den velformulerte introduksjonen på klar og tydelig Bergensdialekt. Jeg vil for alltid minnes Katja, og savne henne spesielt annenhver oktober. De varmeste tanker til David, barna og resten av familien. Hilsen Karina, Candisse nr 202

Kjære Katja, du har satt spor etter deg i Trondheim, med TKS og Candiss som lidenskap i studietiden. Vi som sang og festet med deg ukentlig føler at vi kjenner hverandre så godt selv om vi ikke treffes så ofte lengre. Annenhver oktober møtes vi igjen og ting er nesten alltid som før. Ikke i år, for nå er ikke Katja der. Katja, som alltid er interessert i andres liv, Katja som alltid holder praten og stemningen i gang, Katja som forteller om tradisjoner og historier. Kloke og kunnskapsrike Katja som liksom hører til blant det rosa og sorte i det Røde Runde. Fremføringen av UKEnummeret vårt fra 03 blir aldri det samme uten den tydelige og velformulerte bergensdialekten som introduserer alt som vi var så stolte av. Jeg kommer alltid til å huske deg og spesielt savne deg i oktober annethvert år. Gode klemmer til deg og de flotte guttene dine. Hilsen Karina, Candisse nr 202

Mina allra finaste minnen med Katja, min älskade kusin, min Q, är från våra somrar i bastukammaren på Emsalö. Vårt alldeles egna kusinhus, där vi bodde på tumis flera veckor varje sommar från det att Katja var kanske 11 år och jag 9 år tills långt upp i tonåren. I bastukammaren lagade vi eget morgonmål, bestämde själv läggdagstider, vaknade när vi hade lust och gjorde i det stora hela just vad vi kände för. Ibland satt vi uppe och pratade eller läste norska ungdomstidningar till soluppgången. Ibland argumenterade vi om musik, vad som är värt att lyssna på, eller vilka filmer som är sevärda och vilka kändisar som är snygga. Katja kunde i tonåren helt otroliga mängder fakta om kändisar och filmer och musik, jag lyssnade beundrande på. Senare i livet har jag varit lika imponerad av hennes kännedom av litteratur och kärlek för böcker. Vissa kvällar i bastukammaren hittade vi på att bada bastu i oöndlighet. Eller till långt över midnatt åtminstone. Katja älskade att bada bastu och det gjorde jag med, så det passade oss utmärkt att vi hade ansvar för hela gårdens bastu-uppvärmning. Till bastubadandet hörde också olika av Katja initierade tvättningsritualer vars funktion var att djuprena huden i bastun och djupfukta den efteråt. Skönhet och hälsa var viktigt för Katja. Att alla borde ha rätt att pyssla om sig själv, värdesätta sig själv och satsa på sig själv såg hon som en självklarhet. Jag beundrade redan då hennes goda smak och sinne för stil, som med åren blev ännu mer välutvecklat. Katja älskade nostalgi, minnesföremål och att spara och bevara. Därav kanske också intresset för vintage - åh vilka härliga dräkter och frisyrer och accessoarer hon hade! Katja var god smak och glamour personifierad. Sprudlande av kvinnlighet och livsglädje. Bastukammaren blev under tonårssomrar också platsen för djupa diskussioner om pojkar, pubertet, sexualitet och livet. Katja hade starka åsikter och var väldigt bra på att formulera dem. Hon hade förmågan att engagera sig i det som var viktigt för henne, brinna för sin sak. Det gällde lika mycket för hobbyer av olika slag då vi var små som för frågor om jämlikhet och rättvisa då vi växte upp. Efter varje barndomssommar kom jag tillbaka till kompisarna i skolan fylld av nya Katjainspirerade intryck och idéer. Jag kände mig alltid som jag mognat flera år varje sommar med Katja. I skolan spred jag gärna omkring mig av åsikter och lärdomar till mina kompisar som Katja och jag förädlat i bastukammaren. För trots att jag storligen beundrade Katja hela min barndom kändes det ändå aldrig som om det bara varit Katja som influerat mig. Istället visade hon också djup respekt för mina åsikter. Väldigt mycket kändes det också som att vi tillsammans skapade något nytt och större och bättre. Vad jag kommer att sakna alla diskussioner och stunder med Katja! Att dela en bastukammare med sin kusin är något magiskt som varje barn borde unnas! Det var också temat för an av de sista diskussioner jag förde med Katja - att hennes och mina barn borde få uppleva det, att bo i småkusin- eller kusinhus på Emsalö. Jag lovar att, i egenskap av Katjas Q, göra mitt bästa för att det ska gå att ordnas. Och ni Rasmus, Halvar och Sverre är alltid välkomna dit för att uppleva magisk småkusingemenskap! Jag är så tacksam för alla minnen med Katja! Och jag är alltid villig att dela med mig av dem, för genom alla dessa härliga minnen lever hon kvar. I stor saknad, Q Linda

Älskade Katja! Katja för mig är du och Emsalö tätt ihopknutna, för det är ju på Emsalö vi träffades alla somrar. Minnena av dig är många, allt från det att du var 1½ år och älskade att mata änderna vid stranden till många, många andra av vilka jag skall försöka teckna ner några. När du var två år föddes din kusin Linda och speciellt ni två kom att ha mycket roligt under er barn- och tonårstid. Det var många år som ni sov sida vid sida i er älskade momi/farmor Ullas rum. I det rummet fanns en oändlig mängd skatter för två småflickor som älskade att klä ut sig i olika sjalar, halsband och annat glitter. Oj vad ni speglade er framför den stora spegeln till klädskåpet. Ulla hade köpt två likadana ljusröd-vit randiga volangkjolar till er och under flera somrar var det nog era favoritkjolar. Redan på den tiden gick ni båda helst i kjol eller klänning. När Linda var i 7-års åldern konstaterades det att hon var så kattallergisk att hon inte mera kunde vistas i stora huset på Emsalö, så vår familj flyttade ut till bodan på sommaren och bastukammaren på vintern. Du och Linda sörjde att ni inte mera kunde ha era sängar sida vid sida och ligga och småprata. Men efter ett par år hade ni funnit lösningen på problemet, ni flyttade in till bastukammaren! Bastukammaren kom sedan att bli ert sommarresidens under hela er tonårstid. Där kunde ni prata ostört om allt mellan himmel och jord. Eftersom Linda inte mera kunde vara i stora huset där tv:n fanns skaffade vi en tv till bodan. Den placerades på Hasses nattduksbord i s.k. sovbodan, det vill säga i det rum där Hasse och jag sov. Det var nog otaliga kvällar som du, Linda och Stefan (ibland också Carina) tittade på någon film sittande i våra sängar. Eftersom sängarna har höga gavlar både i huvud- och fotändan satt ni alla uppradade i fotändan och lutade er bekvämt mot den höga gaveln. Jag som är kvällssömnig hade oftast gått i säng och somnat långt före filmen tog slut. På den tiden hade jag god sömn, så det störde mig inte alls att tv:n var på och 3-4 tonåringar satt i dubbelsängen. Ibland vaknade jag till och bad er flytta litet på er så att jag kunde svänga mig, men jag somnade alltid genast om. En av dina och kusinernas favoritsysselsättning var förstås att simma. Du var en mästare på att hoppa i från flotten och dyka. Det var nog du som inspirerade och på det sättet lärde dina kusiner att göra "bomber" och andra simhopp från flotten. En annan central del av livet på Emsalö var bastubadandet. Minst varannan dag var det bastu. Ofta var det minst trestjärnig bastu. Stjärnorna angav hur många gånger ni simmade under bastubadandet, en trestjärnig bastu betydde att det var tre dopp i havet under bastuturen. Dopp är kanske litet fel att säga, oftast var det nog långa simturer med olika hopp och konster från simflotten. Hur viktigt bastubadandet var för dig visar också det att du absolut ville bada bastu din sista kväll på Emsalö i sommar. Av olika anledningar blev det så att du mer eller mindre som enda vuxen bastade med dina barn och kusinbarn. Klockan var mycket, så för en del av den yngre generation blev bastubadandet bara tvåstjärnigt, men du, Rasmus och Inika höll på länge. Vet inte hur många stjärnor det sist och slutligen blev, men nog var de många och simturerna långa i den vackra sommarkvällen, som övergick till natt innan ni var färdiga. För er tre tog bastun över två timmar, men som du sade åt mig efteråt så ville du ännu en sista gång uppleva och njuta av bastun. O, vem anade då att det faktiskt skulle bli din sista gång. Det som jag njutit och uppskattat allra mest hos dig, kära Katja är nog alla samtal under din vuxna ålder. Det var så lätt att tala med dig. Kommer t.ex. ihåg i somras när du varit på morgonjoggingtur och jag satt och rensade blåbär. Medan du stretchade började vi tala om bl.a. träning efter graviditet, skolsystemet i Sverige och Finland osv. ända tills du efter en låååång stund konstaterade att nej nu måste du nog gå in och äta din frukost. Du hade en alldeles speciell förmåga i att kunna lyssna och beakta/respektera din samtalspartners åsikt utan att för den skull ge avkall på dina egna åsikter och ideal. Beundrade din klokhet, ditt djup och din medmänsklighet. Varma, godhjärtade Katja vi saknar dig så! Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan. kram, Camilla

Kära Rasmus, Halvar och Sverre, Jag lärde känna er mamma, Katja, när hon bodde och jobbade i Stockholm. Vi hade en gemensam vän som förde oss samman och det är jag hjärtinnerligt glad för. För er mamma gjorde vårt vänninegäng klokare, färgstarkare och varmare. På så många vis. När jag tänker på Katja ser jag framför mig hur hon älskade att samtala och diskutera, samtidigt som hon var så bra på att lyssna och finna nyanserna i det andra berättade. Vi pratade ofta om böcker eftersom vi delade ett intresse för litteratur och tyckte så mycket om att läsa, både själva och högt för barnen. Om jag behövde lästips hade Katja alltid flera. Jag tänker också på Katjas energi. Hon hade en slags urkraft. Och mycket tålamod. När hon besökte mig och min familj för att umgås och dricka glögg en snörik decemberdag 2013 var du med Rasmus. Medan vi vuxna pratade om ditt och datt hade du fullt upp i din lek. Du var i ena stunden kapten på ett skepp av kuddar och i nästa jagade du i storskogen. Du radade upp driljoners av älgar i vårt sovrum och det tog minst en timme för Katja att få på dig dina strumpbyxor när ni skulle åka. Du hade så fullt upp med jakten. Katja satt där tålmodigt på hallgolvet tillsammans med mig och Jennie och pratade om något "vuxet" samtidigt som hon fick hjälpa till med någon stackars älg och gjorde tappra försök med de där byxorna. Hon var bra på det där, att prata engagerat om något och ändå klara att ordna med annat. Utan att förlora fokus på något av det. Jag tänker också på skönhet när jag tänker på Katja. Hon var alltid lika fin, bar sina fantastiska klänningar och hattar med sådan självklarhet. För mig som tycker om att fotografera var hon ett favoritmotiv. Och lika fin var hon på insidan. Omtänksam och genuin. Rejäl i ordets bästa betydelse. Jag kände att hon brydde sig på riktigt. Katja såg också skönhet, i annat och andra. Och jag tror att hon även såg ansträngningen bakom detaljerna. Det här var en skärva i den vackra rika mosaik som var Katja. Jag kommer att sakna henne, ofta och innerligt. Och jag kommer att sakna hennes kramar. För de var de bästa. Med kärlek, Cecilia

Katja var ei flott dame! Hun var den eneste jeg kjenner som klarte både å snakke engasjert i ett kjør _og_ å få med seg det andre sa, stoppe opp og lytte slik at samtalen faktisk ble en dialog. Jeg er stolt av at jeg i sin tid var med og oppmuntret David da han ville legge an på Katja - for noen tvers gjennom bra (og artige) folk!

Pappas tale ved minnestunden for Katja den 30. august i Alsen : Kjæreste Katja, Du var det beste, det fineste og det aller kjæreste Marianne og jeg hadde. Den dagen du kom til verden i Bergen, den 12. desember 1979, bare noen timers før Mariannes fødselsdag den 13. desember, - det må ha vært den beste og lykkeligste dagen i mitt liv. Å holde deg i armene der på klinikken var en følelse jeg aldri glemmer, og de første årene med deg hjemme hos oss i Breistølen var en enestående tid. Du var stort sett glad og smilende, og selv for en utrenet pappa når det gjaldt babystell og småbarnspass, gikk det meste ganske problemfritt. Hver dag bød på nye og rike opplevelser for Marianne og meg, med deg i sentrum. Ettersom årene gikk, ble du ekspert på svenske barneviser og ikke minst Mumintrollene gjennom Mariannes lesning og synging for deg på svensk. Mitt bidrag til lesning var blant annet fra Torbjørn Egner og Anne Cth. Vestly. Men aller best, tror jeg, likte du at jeg diktet opp og fortalte deg et uant antall variasjoner om de tre små grisers opplevelser med den store, stygge ulven. Lesing var ellers viktig, både å bli lest for og snart å lese selv, - på skolen ble du raskt den som hadde flest lån fra skolebiblioteket. Litteratur ble også etter hvert en av dine hovedinteresser, både som barn, ungdom og voksen, og vi hadde svært mange gode samtaler om bøker som vi leste sammen eller som du hadde lest på egenhånd. Sammen med mine foreldre og familien til Vigdis, min kjære søster, var vi ofte på hytten på Hjellestad, og vi har mange gode minner derfra. Men det stedet du nok aller helst ville være, det var på Emsalö i Finland, sammen med Ulla, din elskede Momi, og dine finlandssvenske kusiner og fetre. Den talen du holdt i Finland for bare vel et halvt år siden, den 9. Februar i år, ved Momi Ullas begravelse, om ditt forhold til din elskede Momi, var så dypfølt og gripende, og samtidig så god og velformulert, at mange kommenterte etterpå for en fantastisk tale det var. Nå er vi fremme ved dine voksne år, kjæreste Katja, men før det var det skoletid og ungdomstid i Bergen blant gode venner og venninner, avbrudt av et vel tre års langt opphold i Strasbourg i Frankrike, der du også fikk mange venner. Du lærte deg raskt fransk, og dine språkkunnskaper imponerte. Du kunne skifte mellom norsk, svensk og fransk uten problemer, når folk snakket disse språkene rundt deg. Finlandssvensk hadde du lært som ditt annet morsmål, parallelt med norsk, først og fremst av Marianne og Momi Ulla. Når du i Strasbourg fikk noen venner og venninner fra Sverige, lærte du deg også raskt rikssvensk uttale og tonefall. Men da du ville begynne å snakke østlandsk med din gode venninne Mari-Ann fra Drammen, da satte pappa foten ned. Det fikk holde med én norsk dialekt, mente jeg, og bergensk ble det. Siden klarte du å holde på en plettfri bergensdialekt selv etter mer en 15 år i Sverige, noe som er ganske enestående. Fransken din holdt du vedlike gjennom pianotimer med en fransk spillelærerinne, pianotimer som etter hvert ble mer og mer språktimer og som endte med en strålende privatisteksamen i fransk mens du ellers hadde tysk som annet fremmmedspråk på gymnasiet på Katedralskolen. Interessen for litteratur var sterk også da, og Marianne og jeg var meget stolte foreldre da du i siste klasse på gymnasiet vant førstepris for Humanistiske fag i en nasjonal konkurranse for Unge Forskere, med en oppgave der du analyserte kontroversielle romaner i norsk litteratur, fra forfatterskapene til Hans Jæger, Agnar Mykle og Anne B. Ragde. ​ Studietiden din i Trondheim stod først og fremst i korsangens tegn. Der var du aktiv i flere kor, både som sanger og administrator, og du deltok også ivrig i Studentersamfunnet, blant annet som bartender. Om det var i baren eller i et kor du møtte David, vet jeg ikke, men jeg tror nok det var gjennom felles interesse for korsang at dere traff hverandre og etter hvert ble kjærester tidlig på høsten for 18 år siden, i 2001. Ellers prøvde du deg på forskjellige fag før du endte opp med litteraturvitenskap og barnelitteratur som spesiale, og med en utfullført masteroppgave om ungpikebøker, (flickböcker), om synet på unge jenter i ulike tidsperioder, slik dette ble formidlet gjennom et utvalg ungpikeromaner. Etter hvert ble du fullt opptatt med jobb, og så, fra og med 2010, med barn, først Rasmus den 7. november 2010, og så, nøyaktig på dagen 5 år etter, Halvar, og deretter, 24 mars 2018, Sverre. Du var virkelig en 100% oppofrende og kjærlig mor, med stor tålmodighet og god kunnskap om barnepsykologi. Jeg lærte mye om forskjellige teorier og idéer om barneoppdragelse i samtaler med deg disse årene, og du lærte meg for øvrig mye annet interessant, blant annet om moderne svensk feminisme. Du var en virkelig givende samtalepartner, Katja, med et verdisyn jeg kunne kjenne igjen både fra dine besteforeldre på begge sider og fra din nærfamilie ellers, - et verdisyn jeg var så glad for å finne igjen hos deg. I din bryllupstale til David sa du at han har et hjerte av gull. Det samme kunne sies om deg. På din minneside har en av dine venninner skrevet at hun etter første møte og samtale med deg, Katja, hadde inntrykk av å ha fått møte et godt menneske (en god människa). Den karakteristikken treffer godt og sier mye om deg. Du var et varmt, engasjert, kjærlig og godt menneske, som Marianne og jeg, til tross for den forferdelig smertten ved dette tapet vi nettopp har lidd, er takknemlig for å hatt så nært i livene våre, også i dine voksne år. La meg også få si at å oppleve deg sammen med David og hans nærfamilie har vært en sann glede for Marianne og meg i disse siste 15 årene. Du var så lykkelig over å ha møtt og funnet kjærligheten sammen med David, og du stortrivdes sammen med hans foreldre, søsken, nevøer og nieser. Det er er godt for oss å vite at David og de tre guttene, Rasmus, Halvar og Sverre, er omgitt av en slik varm, kjærlig og trygg familie nå i denne vanskelige tiden, og i årene som kommer. Som avslutning på disse ordene til deg, vår kjæreste datter, vil jeg lese et dikt. Det er et kjærlighetsdikt, et av de aller fineste i norsk litteratur, - skrevet i 1866 av Aasmund Olavson Vinje. Dette er fra Marianne og meg, - det er Marianne som fant frem til diktet, og hun ønsket at jeg skulle fremføre det. Jeg har tillatt meg å gjøre en endring i diktets pronomenbruk for å understreke at dette er fra oss begge. Diktet er på nynorsk, og i stedet for det personlige pronomen « eg », har jeg satt inn « vi » : Diktet heter « Den dag kjem aldri » : Den dag kjem aldri at vi deg gløymer, For om vi søver, vi om deg drøymer. Om natt og dag er du like nær, og best vi ser deg når mørkt det er. Du leikar kringom oss der vi vankar, Vi høyrer deg når vårt hjarta bankar. Du støtt oss følgjer på ferdi vår, Som skuggen gjeng der som soli rår. Når nokon kjem og i klinka rykkjer, D’er du som kjem inn til oss, vi tykkjer. Vi sprett frå stolen og vil oss te; Men snart vi sig atter ende ned. Når vinden lint uti lauvet ruslar, Vi trur d’er du som gjeng der og tuslar ; Når sumt der borte vi ser seg snu, Vi kvekk og trur det må vera du. I kvar som gjeng og som rid og kjøyrer, D’er deg vi ser, deg i alt vi høyrer; I song og fløyte- og felelåt, men endå best i vår eigen gråt. ​​​​​​* TAKK til deg, aller kjæreste Katja, fra Mamma og Pappa.

Kära Rasmus, Halvar och Sverre! I fredags sa vi farväl till er mamma i Alsens vackra kyrka, Vi sa farväl till Katja- En enastående kvinna, en fantastisk virvelvind som tog sin in i folks hjärtan på ett så naturligt sätt, detta för att hon just var så av naturen en otroligt genuin och go människa, en intresserad kvinna som brydde sig, På riktigt. Jag känner jag vill Tacka er mamma för all den glädje som hon gav vår familj och släkt. Tacka henne för alla de goa kramar man fick när vi sågs, Tacka henne för att hon gjorde min kusin lycklig, Tacka henne för att hon såg människor, Tacka henne för att hon satte er tre fina pojkar till världen, Tacka henne för det avtryck som hon lämnade efter sig, ett avtryck som ingen kan ersätta, just för hennes avtryck var och är hennes egna unika vackra avtryck. Vackra Fina Härliga Katja! Jag vill även minnas er mamma och hur hon var tillsammans med er lika enastående pappa David. Sådant äktenskapstycke få skådat, så lika, och representerade tillsammans allt det som er pappas farmor Gudrun och farfar Elov stod för. Familj! Kärlek! Hålla ihop! Gemenskap! Vänskap! Äventyr! Perfekta för varandra. Tillsammans var de det paret som alltid kompletterade varandra och gled in som det stiligaste paret på festen, och dansade loss på dansgolvet tillsammans. Senast jag fick uppleva detta var på min bror Johans bröllop bara någon vecka innan Katja dog. Där dansade Katja runt med David i en grönblå klänning med pärlestenar runt halsen, ända fram till gryningen, levandes och vacker. Och det är så jag kommer minnas Katja -Dansandes runt i en vacker blågrön klänning med pärlestenar runt halsen. All min kärlek och tankar går till er fina pojkar, er pappa, Katjas föräldrar och hela familjen. Katja, Tack för allt du gav. Vila i frid.

Kjære Katja, kjære kusine. Du har vært en del av livet mitt fra jeg var tenåring da du ble født inn i familien i Bergen. Jeg har gledet meg stort over å bli bedre kjent med deg etter som du har vokst til. Liv Cecilie ble godt kjent med deg i konfirmasjonen din i Bergen. Du var en moden tenåring og praten gikk lett. Fra første stund var det en følelse av fellesskap som senere bare har forsterket seg. Det har alltid vært en stor glede hver gang vi har truffet hverandre. Du hadde et så sterkt nærvær, bredt interessefelt, stor kunnskap, stort engasjement og en grunnleggende positiv og lys holdning til livet og mennesker. Vi tenker med glede på gjestfri og varm mottagelse i Stockholm da vi og lille Richard overnattet i leiligheten deres og vi møtte David første gang. Du ga en bokstabel barnebøker til barna da de var små som vi har kost oss masse med. Vi har sterke, gode minner blant annet fra nyttårsaften-familiefest i Jomfrustien sammen og 50-årsdagsfeiring i Bergen i juni i år. Du etterlater deg sterke spor og minner i vår bevissthet. Det er helt ufattelig at du er borte. Vår dypeste medfølelse med dine allerkjæreste fire gutter og dine foreldre i den tunge sorgen. Hvil i fred kjære Katja. Alexander, Liv Cecilie, Richard og Johanna

Kjære Katja, kjære kusine. Du har vært en del av livet mitt fra jeg var tenåring da du ble født inn i familien i Bergen. Jeg har gledet meg stort over å bli bedre kjent med deg etter som du har vokst til. Liv Cecilie ble godt kjent med deg i konfirmasjonen din i Bergen. Du var en moden tenåring og praten gikk lett. Fra første stund var det en følelse av fellesskap som senere bare har forsterket seg. Det har alltid vært en stor glede hver gang vi har truffet hverandre. Du hadde et så sterkt nærvær, bredt interessefelt, stor kunnskap, stort engasjement og en grunnleggende positiv og lys holdning til livet og mennesker. Vi tenker med glede på gjestfri og varm mottagelse i Stockholm da vi og lille Richard overnattet i leiligheten deres og vi møtte David første gang. Du ga en bokstabel barnebøker til barna da de var små som vi har kost oss masse med. Vi har sterke, gode minner blant annet fra nyttårsaften-familiefest i Jomfrustien sammen og 50-årsdagsfeiring i Bergen i juni i år. Du etterlater deg sterke spor og minner i vår bevissthet. Det er helt ufattelig at du er borte. Vår dypeste medfølelse med dine allerkjæreste fire gutter og dine foreldre i den tunge sorgen. Hvil i fred kjære Katja. Alexander, Cecilie, Richard og Johanna

Dyrbare Katja, Så raus og så god. Du var min «lillesøster» i familien. En god lytter og kledelig jordnær om dine omfattende kunnskaper i kultur og politikk. Du var alltid ærlig og vek ikke unna vanskelig tema - alltid kjekt og godt å være i ditt selskap. Minnene fra gode stunder våre familier i mellom er gode ha i denne så uendelig tunge stunden. Dine fantastiske gutter og din fjellstødige mann. Å se deg og David danse sammen - og høre dere synge flerstemt - var bare så fint! Et stort savn og et tomt rom i mitt hjerte. Henrik m/familie

Kjære Sverre, Halvar og Rasmus. Jeg kjente mammaen deres fra studietiden min i Trondheim. Som dere sikkert har blitt fortalt, og sikkert også merket gjennom deres egen oppvekst, var mammaen deres veldig glad i å synge. I Trondheim sang Katja i et studentkor som heter Candiss, en skikkelig tøysete og glad jentegjeng i rosa snekkerbukser som gikk rundt og sang og laget ablegøyer. Kjæresten min, Åsta, var dirigenten i Candiss, mens pappaen deres og jeg sang i studentkoret Pirum. Ettersom Candiss og Pirum også fant på mange kjekke ting sammen, var vi mye sammen, Katja, Åsta, David og jeg. Katja var en av de gladeste og aller mest tøysete jentene i Candiss. Det er slik jeg husker henne. Alltid glad, og alltid full av tøysete historier og latter. Og med en klisterhjerne uten sidestykke. Katja var som et vandrende wikipedia. Lurte du på hvem som hadde gjort hva og når det skjedde, spesielt om det var noe morsomt, var det bare å spørre mammaen deres. Jeg hadde faktisk tenkt å sende en melding til Katja bare noen uker før ulykken, for å spørre hvilken Harry Potter-film det var vi så sammen på kino i 2004 eller 2005... jeg fikk aldri sendt den meldingen, men jeg er helt sikker på at hun hadde visst svaret. Både fordi hun hadde en klisterhjerne og fordi hun var Harry Potter-fan. Jeg kjente henne som veldig litteraturinteressert, og jeg tror hun leste enormt mange bøker. Og jeg minnes henne som kunnskapsrik, sterk og modig. Definitivt en som ikke lot seg pelle på nesen. En morsom ting jeg også husker er at alle klokkene hjemme hos dere var skrudd 10 minutter for raskt. Pappaen deres kalte det for «Katja-tid». Det var fordi mammaen deres alltid hadde tusen ting å fikse før hun skulle dra. Så for å slippe at hun alltid skulle komme 10 minutter for seint til avtaler hadde pappaen deres satt alle husets klokker på Katja-tid. Ganske smart! Jeg husker også Katja som Bergenser, selv om hun slo over til Finland-Svensk på et sekund. Jeg er også fra Bergen, så det var alltid deilig å treffe på Katja og kunne snakke brei bergensdialekt og mimre om buekorps, Fløien og Brann. Ettersom tiden gikk og jeg og Åsta endte opp i Stavanger og dere i Nordbyn, hadde vi mindre kontakt, men gjennom sosiale medier har jeg fått inntrykk av at Katja hadde en brennende engasjement for å hjelpe andre, for flyktninger og mennesker i nød. Hun hadde et stort og varmt hjerte. Det er slik jeg husker henne, og slik jeg håper dere også vil huske mammaen deres. Med vennlig hilsen kjetil.

Katja Du var med i kören Decibel när jag började. Vi fanns båda i altstämman och bodde dessutom båda på Frösön. Vi fick dela några fina cykelfärder hem över bron. Det är en sådan stämkamrat som du som gör det lätt att börja. Trygg, varm, med fötter på jorden och ett leende flygande...

Katja - så svårt att ta in att du inte längre finns bland oss. Vi har våra födelsedagar nära varandra och har 40-års dagar i ankommande men istället för att planera kalas ska vi nu imorgon gå på din begravning, något som är svårt att acceptera och känns djupt orättvist. Katja, du var en sån otroligt varm, inbjudande och generös person. Klok, rolig och glad. Jag minns med värme tiden när vi först träffades som nyblivna mammor i vår föräldragrupp på Frösön, när du och David nyss flyttat till Jämtland. Och därefter alla årligt återkommande festligheter som varit så fantastiskt roliga, mycket tack vare dig Katja. Vi såg filmen Coco häromdagen med barnen och den träffade mig rakt i hjärtat med sitt budskap om att den vi minns kommer alltid leva vidare, och jag, Katja, kommer alltid minnas dig. ❤️

Värme och glädje var din gåva till oss. En värme som fick oss att känna oss hemma, känna kärlek och känna trygghet hos er. En glädje att få vara med er och vara en del av ert liv, känna oss sedda och viktiga för er. Från och med nu är livet kallare med en ton av sorg. En ton som sitter djupt i bröstet som efter uppvaknandet ur en mardröm. Du har gett oss så många fina minnen som vi skulle vilja dela vidare med dig men det går inte. Minnen som just nu fastnar i halsen, krampar i pannan och svider i ögonen. Vackra minnen som vi nu får bära vidare i ensamhet utan dig. Minnen som hjälper oss gråta, hjälper oss skratta och hjälper oss älska den tid vi fick med dig. En tid som blev så kort och som nu känns så starkt. Vi kommer att sakna dig så mycket älskade Katja!

Kjære Katja, takk for alle de hyggelige stundene og morsomme festene vi hadde sammen i Trondheim, i Stockholm og i Østersund. Takk for at Dagny og jeg (og etterhvert jentene våre) alltid var så velkomne hos dere. En gang inviterte David til pokerlag i leiligheten deres, men unnlot å fortelle at du leste til eksamen på soverommet ved siden av. Verten selv sovnet tidlig, men vi andre fortsatte (nokså hensynsløst) laget. Du var bestemt på at vi bare skulle bli - selv da fikk du oss til å føle oss velkomne. Bildet er fra ett av ditt og Davids mange faste innslag: MGP-festen. Vi savner deg, Katja, og syns det er fryktelig trist at vi ikke skal møte deg igjen.

Kjære Katja Jeg ble kjent med David et par år før jeg ble kjent med deg, men jeg kan nesten ikke huske en tid der det ikke var "David og Katja". Du var alltid så blid, sprudlende og inkluderende, enten vi møttes i Trondheim, hos dere i Stockholm, hos oss i Oslo eller oppe i Jämtland. Det er dessverre altfor lenge siden vi har sett hverandre, men vi snakker stadig om dere. Jentene husker bare bruddstykker av at vi besøkte deg, David og Rasmus for 5 år siden, men husker veldig godt at Simen plutselig hoppet ut av båten deres fordi han var redd David skulle kjøre båten på grunn (og at Simen akkurat rakk å få mobilen ut av lommen før han traff vannet). Det har vi ledd av mange ganger. Tusen takk for alle de fine minnene. Det er ufattelig trist at den en halvdelen av "David og Katja" er borte og at David og guttene har mistet sin fantastiske kone og mamma. Hvil i fred, Katja! Du er savnet.

Kjaere Katja! Vi träffades via Davids syster Elin, men lärde känna varandra när du, baserat på den enda referensen, fixade ett jobb till mig! Vi blev kollegor och jobbade snabbt ihop oss till ett bra team. Ingen av oss brann för varken produkten eller arbetsuppgifterna, men vi var målmedvetna och såg till att göra bra ifrån oss. Men framför allt hade vi roligt! Dagarna i kontorslandskapet var alltid fyllda av livliga diskussioner, skoj och skratt. Du hade otroligt stort tålamod och skrattade bara lagom mycket när jag försökte lära mig ’snakke norsk’. Vi hade gemensamma luncher med vänner från andra avdelningar där vi turades om att laga sallad till hela gänget, det var de trevligaste två luncherna i veckan! Men jag minns dig inte bara som en god kollega Katja, jag minns dig framför allt som en öppen, ärlig och generös vän. För när arbetsdagen var slut var du ofta ivrig att bjuda in till olika aktiviteter och vi besökte konserter, åkte på skidresa, testade restauranger och julöl på ditt initiativ. Och otaliga är de gånger som du och David bjöd in till middag på ’Flamingo Lane’ (Tegnérgatan) och det uppstod alltid intressanta samtal. Och där, i ert vardagsrum som var fullt utrustat med böcker, skivor och Springsteen-posters lät ni mig också bo alla de gånger jag var mellan boenden. Er dörr stod alltid öppen och det är få människor som är så gästfria och välkomnade som du och David! Vi flyttade till slut till olika städer, åren gick och kontakten blev sporadisk, men ändå självklar när vi väl sågs eller hördes. En av de sista gångerna vi sågs var när du dök upp och överraskade på vår vigsel i Östersunds rådhus (bilden), finast klädd av alla gäster och med ett stort leende på läpparna. Du är saknad Katja, och jag minns dig som den färgstarka, smarta, kloka, generösa och roliga person du var. Alla tankar går till din familj. Stor klem!