Siri Ström

Siri, som alltid den 23 december tänker jag på dig. Andra dagar också, men idag är din dag. Vissa födelsedagar är inpräntade i en, möjligtvis för resten av livet. Häromdagen tänkte jag på hur Vera och jag brukade klättra uppför repstegen i garderoben och dra upp den så att du inte kunde följa efter. Det var väl inte så snällt av oss. Jag mindes känslan av att tycka om att hälsa på er. Vi lekte syltburk med de vuxna, och tyckte att det var så himla kul. Kram från Karin

Kära älskade Siri. Idag är det din födelsedag och i morgon julafton. Vi saknar dig här hos oss idag och årets alla andra dagar. Du älskade ju livet och skulle nu vara mitt bland oss och glädjas med alla som nu saknar dig. Vi tror att du känner vår saknad och längtan och sett de röda rispapperslyktorna som nått himlen från Drevvikens strand.

Vi tänker mycket på dig Siri och särskilt idag när det är din födelsedag. Vi har skicket upp en vacker rislykta över Drevvikens is och hoppas att våra tankar och vår saknad når dig.

Siri, jag tänker på dig många dagar. Extra mycket idag när det din födelsedag. Kram

Siri, vi tänker på dig

Älskade Siri Idag, dagen före julafton, skulle du ha fyllt 35 år. Vi saknar dig idag och alla andra dagar och tänker samtidigt på allt trevligt och roligt vi haft tillsammans. I kväll tänder vi ett ljus i trädgården som vi tror att du ser, när det lyser i midvinternattens mörker.

Älskade Siri Mamma, fru och bästa vän, dotter, syster och så mångas vän. Livet förändrades för alltid när Siri lämnade oss. Det är en stor tomhet som drabbat oss och saknaden efter Siri är stor. Hon hade så mycket mer att uppleva och bidra med till oss alla och vi hade så mycket kvar att uppleva tillsammans med henne. Vi får alla lära oss att leva utan Siri. En kort tid har förflutit, men sorgen byter ändå skepnad. Så sakta träder alla ljusa minnen kring Siri fram. Allt vi ändå hann uppleva och lära tillsammans. Det är mycket tack vare ert stöd och alla berättelser om era minnen kring Siri som detta är möjligt. Det är en tröst att se alla tända ljus och att få ha upplevt minnesdagen den 21 september tillsammans med er. Siri kommer för alltid att finnas med oss. Vi tänker på Siri, var och en av oss, när vi i vardagen fångas av det som var viktigt för Siri, och det var mycket, eller när vi rör oss i den natur som Siri älskade och som betydde så mycket för henne, sommar som vinter. Att hedra minnet av Siri är att reflektera över allt det som Siri stod för och bidra till att vi tillsammans får en ljus, fredlig och hållbar framtid på vår jord. Siri älskade livet och vi sörjer att Siri inte gavs möjlighet att fortsätta leva det liv hon ville, tillsammans med de hon älskade och alla sina vänner. Tove och Markus Marianne och Göran Vera, Niclas och Kasper Ann-Sofie och Ragnar

Vi saknar Dig så mycket Du kommer alltid finnas med oss i våra hjärtan

Tack alla för en vacker, fin, varm och ljus minnesdag. Jag är glad att jag fått vara med. Kram

Siri.. ..jag förstår det inte. På tåget hit slog det mig, att jag inte åker till Östersund för att träffa dig. När allting här påminner mig om dig. Men jag får träffa människor som stod dig nära. Och det känns fint. Varmt. Jag längtar så efter att träffa tove. Jag har skrivit ett brev till dig. Men det hamnar inte här. Tack för allt älskade vän. Krama om oss imorgon.

Siri, fina Siri År 2014 är bara någon dag gammalt när vi skidar över fjället. Vi har firat nyår i Medstugan. Det växer ett litet knytt i din mage. Tove, som kommer att födas ett halvår senare. Du och Markus gifter er den våren. Jag sjunger på ert bröllop. “Days like these lead to Nights like this leads to Love like ours You light the spark in my bonfire heart People like us we don't need that much just someone that starts starts the spark in our bonfire hearts” Vi kommer återkomma så många gånger till de där textraderna genom åren som följer. Både när lägereldarna värmer oss med sitt ljus och när gnistan tycks omöjlig att hitta i mörkret i våra liv. Den sommaren, när Tove är nyfödd, hälsar jag på er. Jag har just träffat min blivande fru som både är vegan och ”te-drickare”. Vi skojar om det; att det där kommer aldrig funka, jag som lever på kaffe och ko-mjölk… Men det gör det, och när vi gifter oss nåt knappt år senare är du, Markus och Tove våra enda vittnen ute på klipporna vid havet söder om Umeå. Jag hälsar på under vintern det kommande året. Vi skidar ut på Storsjön. Du drar Tove i pulkan. Det växer ett litet knytt i min mage. Atli, som kommer att födas ett halvår senare… Nu, älskade vännen, har du skidat lite i förväg. Som du alltid gjorde. Till nästa krön och över det för att se vad som fanns att upptäcka på andra sidan. Du väntar på mig där. En del av mig tog du med dig när du for, men i gengäld har jag fått en del av dig att bära med mig resten av livet. Jag är dig evigt tacksam. Jag älskar dig. Julia