Information

Kjell Larsson

  • 1941.10.01 - 2018.06.28

Vår älskade make, pappa och moffa

Kjell föddes och växte upp under tidigt fyrtiotal i Holjemark, Olofström, Blekinge. Hans barndom i arbetarhemmet, med pappa Verner som jobbade på Olofströms bruk och mamma Ruth som var hemsamarit, präglade hans framtida värderingar. Rättvisa och solidaritet blev viktiga principer att leva efter. Utan syskon, men med ett sammansvetsat kompisgäng, levde Kjell ett äventyrligt liv i skogarna kring barndomshemmet. Han kände igen sig i både Bombi Bitt och Huckleberry Finns laglösa eskapader, utan pekpinnar och övervakande föräldraögon. Detta förstärktes under sommarloven då han med föräldrarna cyklade hela vägen till sin farmor och farfar på Sturkö i Karlskrona skärgård. På Sturkö fanns också den viktige farbror Lasse, som lärde honom både jaga och segla.Efter barn- och tonår i Olofström och Jämshög väntade universitetsstudier i Göteborg. Som del i utbildningen till fiskeribiolog, kom Kjell som 19-åring till Valsjöbyn för forskning och provfiske i bland annat Valsjön. I Valsjöbyn fick han hyra rum hos Anders och Nina Myhr. Där träffade han och blev förälskad i Gunilla, deras dotter och efter ivrigt uppvaktande blev de ett par. 1968 gifte de sig i Hotagens kyrka efter att Kjell fått godkänt i ett antal tester i lieslåtter, fäboddrift och annat kroppsarbete. Man kunde ju inte vara nog försiktig med en sörlänning som var hals över huvud förälskad. Efter att Gunillas far godkänt sin måg följde en livslång vänskap mellan svärfar och måg.Kjell kompletterade senare sin naturvetenskapliga utbildning med bland annat pedagogik vid Umeå universitet. Det var också som lärare och pedagog han huvudsakligen kom att arbeta under resten av sitt yrkesverksamma liv. Först på högstadiet på Svenstaviks skola och sedan, efter att ha varit drivande i grundandet av skolan, även på Bergs gymnasium. Han hann vara lärare under många år och han älskade att undervisa. I småskolan hade Kjell själv haft betydelsefullla lärarinnor som fångat upp honom och sett och stöttat just hans styrkor. Detta var något som han ofta återkom till och själv så gärna ville ge till sina elever, barn och barnbarn. Bekräftelser på att han lyckats med det fick han då och då, genom både gamla elever och barnbarnen, och det gjorde honom så glad.Läraryrket tog honom också ut i världen, bland annat till Kenya och USA. Resor som gjorde djupa intryck, inte minst mötena med ursprungsbefolkningar och de diskussioner om naturen och vår gemensamma jord som fördes. Naturen som klassrum och lärandemiljö låg alltid honom varmt om hjärtat.Kjell hade under hela sitt liv ett starkt miljöengagemang. Det resulterade bland annat i att han under många år var en driven ordförande i Bergs naturskyddsförening där kampen drevs på bred front och att han ständigt värnade om djur, skog, vattendrag och natur.Mellan åren 1972 och 1978 föddes de tre döttrarna Kari, Anna och Kristina, hett efterlängtade och högt älskade. Deras uppväxt präglades av Kjells och Gunillas stora naturintresse med utflykter, bärplockning, fiske och längdskidåkning. Kjell var en kunnig blomsterälskare och förde sin stora botaniska kunskap vidare, en gåva som vi i familjen nu känner stor tacksamhet över.Efter pensionen levde Kjell och Gunilla ett härligt vagabondliv där tiden delades mellan Kjells föräldrahem i Blekinge, stugan "Gunillabuan" i Valsjöbyn och villan i Svenstavik. Ett liv där sysslorna varierade med årstidernas växlingar. Från vårens och sommarens vårbruk och potatis- och grönsaksodling till bär- och svampplockning och skörd av frukt och grönt på hösten. Däremellan hanns några fisketurer och nätläggning med. Vintertid blev det längdskidåkning, långfärdsskridskor och slöjdande. Barn och barnbarn, som med åren hunnit bli nio stycken, besöktes så ofta det gick och för dem fanns alltid en hjälpande hand. Många blev resorna till Nyhamnsläge, Svenstavik och Sundsvall. Kjell hade en speciell förmåga att se varje barnbarn som en unik individ och att möta dem efter deras egna behov och på deras egna villkor. Att sitta och elda och tälja med moffa vid lägerelden medan han berättade historier var dock ett nöje som de alla delade.Kjell hade också ett stort behov att få uttrycka sig i skrift. Många blev timmarna framför datorn där dikter, betraktelser och mejl producerades till tonerna av favoritmusiken med bland annat Lundell, Wiehe, Mozart, Magnell och Cash. Ofta var det filosofiska funderingar och naturbetraktelser som genomsyrades av en vördnad, förundran och tacksamhet över livet.Kjell hade en sällsynt välutvecklad förmåga att se det vackra i det lilla och göra oss andra uppmärksamma på det; daggdroppen på grässtrået, glansen i Gunillas hår, solens värme mot kinden eller en sten som slipats len av havet. Hans rika produktion av brev och berättelser finns nu kvar, och vi barn och barnbarn som förärats dem är så glada för att alla tankar och betraktelser går att återvända till, närhelst vi vill.Även husdjur var en viktig del i Kjells liv. Katja, Frans och Asta är några av alla de som funnits med genom livet. Hunden Mimmi, som gärna låg i Kjells knä så fort det gick, blev en kär och trogen följeslagare de sista sju åren.Många gånger återkom han till det fina i att ge och få kärlek. Att det gör lika gott för den hand som smeker som för den som blir smekt var en sanning han gärna förmedlade. Det gällde både människor och djur.Alltid full fart och med många nya projekt på gång, så levde Kjell hela sitt liv. Detta år var inget undantag. Efter en hänförande vacker vinter, vår och försommar i Blekinge, Svenstavik och Valsjöbyn planerades för sommarens alla göromål, upptåg, utflykter och möten med nära och kära. Men livet ville annorlunda. Mitt i livet, mitt i steget, när allting var som vackrast, var olyckan framme och Kjell föll från ett tak, efter ett "jag ska bara måla det sista”. Fallet tog illa och Kjell blev omedelbart medvetslös. Efter tio dagars intensivvård i Umeå och Östersund kom en virvelvind och svepte honom med sig ut i den jämtländska sommarnatten.Ord kan inte beskriva den saknad och det tomrum som han lämnar efter sig!Samtidigt är vi så tacksamma, tänk att fått ha en så fin och kärleksfull make, pappa och moffa. Vi hoppas att han har det bra även nu och att vi ses en gång igen på nya blomstervandringar, fisketurer, lägereldspauser och i djupa samtal.

Vår älskade make, pappa och moffa

Kjell föddes och växte upp under tidigt fyrtiotal i Holjemark, Olofström, Blekinge. Hans barndom i arbetarhemmet, med pappa Verner som jobbade på Olofströms bruk och mamma Ruth som var hemsamarit, präglade hans framtida värderingar. Rättvisa och solidaritet blev viktiga principer att leva efter. Utan syskon, men med ett sammansvetsat kompisgäng, levde Kjell ett äventyrligt liv i skogarna kring barndomshemmet. Han kände igen sig i både Bombi Bitt och Huckleberry Finns laglösa eskapader, utan pekpinnar och övervakande föräldraögon. Detta förstärktes under sommarloven då han med föräldrarna cyklade hela vägen till sin farmor och farfar på Sturkö i Karlskrona skärgård. På Sturkö fanns också den viktige farbror Lasse, som lärde honom både jaga och segla.Efter barn- och tonår i Olofström och Jämshög väntade universitetsstudier i Göteborg. Som del i utbildningen till fiskeribiolog, kom Kjell som 19-åring till Valsjöbyn för forskning och provfiske i bland annat Valsjön. I Valsjöbyn fick han hyra rum hos Anders och Nina Myhr. Där träffade han och blev förälskad i Gunilla, deras dotter och efter ivrigt uppvaktande blev de ett par. 1968 gifte de sig i Hotagens kyrka efter att Kjell fått godkänt i ett antal tester i lieslåtter, fäboddrift och annat kroppsarbete. Man kunde ju inte vara nog försiktig med en sörlänning som var hals över huvud förälskad. Efter att Gunillas far godkänt sin måg följde en livslång vänskap mellan svärfar och måg.Kjell kompletterade senare sin naturvetenskapliga utbildning med bland annat pedagogik vid Umeå universitet. Det var också som lärare och pedagog han huvudsakligen kom att arbeta under resten av sitt yrkesverksamma liv. Först på högstadiet på Svenstaviks skola och sedan, efter att ha varit drivande i grundandet av skolan, även på Bergs gymnasium. Han hann vara lärare under många år och han älskade att undervisa. I småskolan hade Kjell själv haft betydelsefullla lärarinnor som fångat upp honom och sett och stöttat just hans styrkor. Detta var något som han ofta återkom till och själv så gärna ville ge till sina elever, barn och barnbarn. Bekräftelser på att han lyckats med det fick han då och då, genom både gamla elever och barnbarnen, och det gjorde honom så glad.Läraryrket tog honom också ut i världen, bland annat till Kenya och USA. Resor som gjorde djupa intryck, inte minst mötena med ursprungsbefolkningar och de diskussioner om naturen och vår gemensamma jord som fördes. Naturen som klassrum och lärandemiljö låg alltid honom varmt om hjärtat.Kjell hade under hela sitt liv ett starkt miljöengagemang. Det resulterade bland annat i att han under många år var en driven ordförande i Bergs naturskyddsförening där kampen drevs på bred front och att han ständigt värnade om djur, skog, vattendrag och natur.Mellan åren 1972 och 1978 föddes de tre döttrarna Kari, Anna och Kristina, hett efterlängtade och högt älskade. Deras uppväxt präglades av Kjells och Gunillas stora naturintresse med utflykter, bärplockning, fiske och längdskidåkning. Kjell var en kunnig blomsterälskare och förde sin stora botaniska kunskap vidare, en gåva som vi i familjen nu känner stor tacksamhet över.Efter pensionen levde Kjell och Gunilla ett härligt vagabondliv där tiden delades mellan Kjells föräldrahem i Blekinge, stugan "Gunillabuan" i Valsjöbyn och villan i Svenstavik. Ett liv där sysslorna varierade med årstidernas växlingar. Från vårens och sommarens vårbruk och potatis- och grönsaksodling till bär- och svampplockning och skörd av frukt och grönt på hösten. Däremellan hanns några fisketurer och nätläggning med. Vintertid blev det längdskidåkning, långfärdsskridskor och slöjdande. Barn och barnbarn, som med åren hunnit bli nio stycken, besöktes så ofta det gick och för dem fanns alltid en hjälpande hand. Många blev resorna till Nyhamnsläge, Svenstavik och Sundsvall. Kjell hade en speciell förmåga att se varje barnbarn som en unik individ och att möta dem efter deras egna behov och på deras egna villkor. Att sitta och elda och tälja med moffa vid lägerelden medan han berättade historier var dock ett nöje som de alla delade.Kjell hade också ett stort behov att få uttrycka sig i skrift. Många blev timmarna framför datorn där dikter, betraktelser och mejl producerades till tonerna av favoritmusiken med bland annat Lundell, Wiehe, Mozart, Magnell och Cash. Ofta var det filosofiska funderingar och naturbetraktelser som genomsyrades av en vördnad, förundran och tacksamhet över livet.Kjell hade en sällsynt välutvecklad förmåga att se det vackra i det lilla och göra oss andra uppmärksamma på det; daggdroppen på grässtrået, glansen i Gunillas hår, solens värme mot kinden eller en sten som slipats len av havet. Hans rika produktion av brev och berättelser finns nu kvar, och vi barn och barnbarn som förärats dem är så glada för att alla tankar och betraktelser går att återvända till, närhelst vi vill.Även husdjur var en viktig del i Kjells liv. Katja, Frans och Asta är några av alla de som funnits med genom livet. Hunden Mimmi, som gärna låg i Kjells knä så fort det gick, blev en kär och trogen följeslagare de sista sju åren.Många gånger återkom han till det fina i att ge och få kärlek. Att det gör lika gott för den hand som smeker som för den som blir smekt var en sanning han gärna förmedlade. Det gällde både människor och djur.Alltid full fart och med många nya projekt på gång, så levde Kjell hela sitt liv. Detta år var inget undantag. Efter en hänförande vacker vinter, vår och försommar i Blekinge, Svenstavik och Valsjöbyn planerades för sommarens alla göromål, upptåg, utflykter och möten med nära och kära. Men livet ville annorlunda. Mitt i livet, mitt i steget, när allting var som vackrast, var olyckan framme och Kjell föll från ett tak, efter ett "jag ska bara måla det sista”. Fallet tog illa och Kjell blev omedelbart medvetslös. Efter tio dagars intensivvård i Umeå och Östersund kom en virvelvind och svepte honom med sig ut i den jämtländska sommarnatten.Ord kan inte beskriva den saknad och det tomrum som han lämnar efter sig!Samtidigt är vi så tacksamma, tänk att fått ha en så fin och kärleksfull make, pappa och moffa. Vi hoppas att han har det bra även nu och att vi ses en gång igen på nya blomstervandringar, fisketurer, lägereldspauser och i djupa samtal.
Beställ blommor Blommor
Ge en gåva Minnesgåva