Kjell föddes och växte upp under tidigt fyrtiotal i Holjemark, Olofström, Blekinge. Hans barndom i arbetarhemmet, med pappa Verner som jobbade på Olofströms bruk och mamma Ruth som var hemsamarit, präglade hans framtida värderingar. Rättvisa och solidaritet blev viktiga principer att leva efter. Utan syskon, men med ett sammansvetsat kompisgäng, levde Kjell ett äventyrligt liv i skogarna kring barndomshemmet. Han kände igen sig i både Bombi Bitt och Huckleberry Finns laglösa eskapader, utan pekpinnar och övervakande föräldraögon. Detta förstärktes under sommarloven då han med föräldrarna cyklade hela vägen till sin farmor och farfar på Sturkö i Karlskrona skärgård. På Sturkö fanns också den viktige farbror Lasse, som lärde honom både jaga och segla.Efter barn- och tonår i Olofström och Jämshög väntade universitetsstudier i Göteborg. Som del i utbildningen till fiskeribiolog, kom Kjell som 19-åring till Valsjöbyn för forskning och provfiske i bland annat Valsjön. I Valsjöbyn fick han hyra rum hos Anders och Nina Myhr. Där träffade han och blev förälskad i Gunilla, deras dotter och efter ivrigt uppvaktande blev de ett par. 1968 gifte de sig i Hotagens kyrka efter att Kjell fått godkänt i ett antal tester i lieslåtter, fäboddrift och annat kroppsarbete. Man kunde ju inte vara nog försiktig med en sörlänning som var hals över huvud förälskad. Efter att Gunillas far godkänt sin måg följde en livslång vänskap mellan svärfar och måg.Kjell kompletterade senare sin naturvetenskapliga utbildning med bland annat pedagogik vid Umeå universitet. Det var också som lärare och pedagog han huvudsakligen kom att arbeta under resten av sitt yrkesverksamma liv. Först på högstadiet på Svenstaviks skola och sedan, efter att ha varit drivande i grundandet av skolan, även på Bergs gymnasium. Han hann vara lärare under många år och han älskade att undervisa. I småskolan hade Kjell själv haft betydelsefullla lärarinnor som fångat upp honom och sett och stöttat just hans styrkor. Detta var något som han ofta återkom till och själv så gärna ville ge till sina elever, barn och barnbarn. Bekräftelser på att han lyckats med det fick han då och då, genom både gamla elever och barnbarnen, och det gjorde honom så glad.Läraryrket tog honom också ut i världen, bland annat till Kenya och USA. Resor som gjorde djupa intryck, inte minst mötena med ursprungsbefolkningar och de diskussioner om naturen och vår gemensamma jord som fördes. Naturen som klassrum och lärandemiljö låg alltid honom varmt om hjärtat.Kjell hade under hela sitt liv ett starkt miljöengagemang. Det resulterade bland annat i att han under många år var en driven ordförande i Bergs naturskyddsförening där kampen drevs på bred front och att han ständigt värnade om djur, skog, vattendrag och natur.Mellan åren 1972 och 1978 föddes de tre döttrarna Kari, Anna och Kristina, hett efterlängtade och högt älskade. Deras uppväxt präglades av Kjells och Gunillas stora naturintresse med utflykter, bärplockning, fiske och längdskidåkning. Kjell var en kunnig blomsterälskare och förde sin stora botaniska kunskap vidare, en gåva som vi i familjen nu känner stor tacksamhet över.Efter pensionen levde Kjell och Gunilla ett härligt vagabondliv där tiden delades mellan Kjells föräldrahem i Blekinge, stugan "Gunillabuan" i Valsjöbyn och villan i Svenstavik. Ett liv där sysslorna varierade med årstidernas växlingar. Från vårens och sommarens vårbruk och potatis- och grönsaksodling till bär- och svampplockning och skörd av frukt och grönt på hösten. Däremellan hanns några fisketurer och nätläggning med. Vintertid blev det längdskidåkning, långfärdsskridskor och slöjdande. Barn och barnbarn, som med åren hunnit bli nio stycken, besöktes så ofta det gick och för dem fanns alltid en hjälpande hand. Många blev resorna till Nyhamnsläge, Svenstavik och Sundsvall. Kjell hade en speciell förmåga att se varje barnbarn som en unik individ och att möta dem efter deras egna behov och på deras egna villkor. Att sitta och elda och tälja med moffa vid lägerelden medan han berättade historier var dock ett nöje som de alla delade.Kjell hade också ett stort behov att få uttrycka sig i skrift. Många blev timmarna framför datorn där dikter, betraktelser och mejl producerades till tonerna av favoritmusiken med bland annat Lundell, Wiehe, Mozart, Magnell och Cash. Ofta var det filosofiska funderingar och naturbetraktelser som genomsyrades av en vördnad, förundran och tacksamhet över livet.Kjell hade en sällsynt välutvecklad förmåga att se det vackra i det lilla och göra oss andra uppmärksamma på det; daggdroppen på grässtrået, glansen i Gunillas hår, solens värme mot kinden eller en sten som slipats len av havet. Hans rika produktion av brev och berättelser finns nu kvar, och vi barn och barnbarn som förärats dem är så glada för att alla tankar och betraktelser går att återvända till, närhelst vi vill.Även husdjur var en viktig del i Kjells liv. Katja, Frans och Asta är några av alla de som funnits med genom livet. Hunden Mimmi, som gärna låg i Kjells knä så fort det gick, blev en kär och trogen följeslagare de sista sju åren.Många gånger återkom han till det fina i att ge och få kärlek. Att det gör lika gott för den hand som smeker som för den som blir smekt var en sanning han gärna förmedlade. Det gällde både människor och djur.Alltid full fart och med många nya projekt på gång, så levde Kjell hela sitt liv. Detta år var inget undantag. Efter en hänförande vacker vinter, vår och försommar i Blekinge, Svenstavik och Valsjöbyn planerades för sommarens alla göromål, upptåg, utflykter och möten med nära och kära. Men livet ville annorlunda. Mitt i livet, mitt i steget, när allting var som vackrast, var olyckan framme och Kjell föll från ett tak, efter ett "jag ska bara måla det sista”. Fallet tog illa och Kjell blev omedelbart medvetslös. Efter tio dagars intensivvård i Umeå och Östersund kom en virvelvind och svepte honom med sig ut i den jämtländska sommarnatten.Ord kan inte beskriva den saknad och det tomrum som han lämnar efter sig!Samtidigt är vi så tacksamma, tänk att fått ha en så fin och kärleksfull make, pappa och moffa. Vi hoppas att han har det bra även nu och att vi ses en gång igen på nya blomstervandringar, fisketurer, lägereldspauser och i djupa samtal.
Kjell föddes och växte upp under tidigt fyrtiotal i Holjemark, Olofström, Blekinge. Hans barndom i arbetarhemmet, med pappa Verner som jobbade på Olofströms bruk och mamma Ruth som var hemsamarit, präglade hans framtida värderingar. Rättvisa och solidaritet blev viktiga principer att leva efter. Utan syskon, men med ett sammansvetsat kompisgäng, levde Kjell ett äventyrligt liv i skogarna kring barndomshemmet. Han kände igen sig i både Bombi Bitt och Huckleberry Finns laglösa eskapader, utan pekpinnar och övervakande föräldraögon. Detta förstärktes under sommarloven då han med föräldrarna cyklade hela vägen till sin farmor och farfar på Sturkö i Karlskrona skärgård. På Sturkö fanns också den viktige farbror Lasse, som lärde honom både jaga och segla.Efter barn- och tonår i Olofström och Jämshög väntade universitetsstudier i Göteborg. Som del i utbildningen till fiskeribiolog, kom Kjell som 19-åring till Valsjöbyn för forskning och provfiske i bland annat Valsjön. I Valsjöbyn fick han hyra rum hos Anders och Nina Myhr. Där träffade han och blev förälskad i Gunilla, deras dotter och efter ivrigt uppvaktande blev de ett par. 1968 gifte de sig i Hotagens kyrka efter att Kjell fått godkänt i ett antal tester i lieslåtter, fäboddrift och annat kroppsarbete. Man kunde ju inte vara nog försiktig med en sörlänning som var hals över huvud förälskad. Efter att Gunillas far godkänt sin måg följde en livslång vänskap mellan svärfar och måg.Kjell kompletterade senare sin naturvetenskapliga utbildning med bland annat pedagogik vid Umeå universitet. Det var också som lärare och pedagog han huvudsakligen kom att arbeta under resten av sitt yrkesverksamma liv. Först på högstadiet på Svenstaviks skola och sedan, efter att ha varit drivande i grundandet av skolan, även på Bergs gymnasium. Han hann vara lärare under många år och han älskade att undervisa. I småskolan hade Kjell själv haft betydelsefullla lärarinnor som fångat upp honom och sett och stöttat just hans styrkor. Detta var något som han ofta återkom till och själv så gärna ville ge till sina elever, barn och barnbarn. Bekräftelser på att han lyckats med det fick han då och då, genom både gamla elever och barnbarnen, och det gjorde honom så glad.Läraryrket tog honom också ut i världen, bland annat till Kenya och USA. Resor som gjorde djupa intryck, inte minst mötena med ursprungsbefolkningar och de diskussioner om naturen och vår gemensamma jord som fördes. Naturen som klassrum och lärandemiljö låg alltid honom varmt om hjärtat.Kjell hade under hela sitt liv ett starkt miljöengagemang. Det resulterade bland annat i att han under många år var en driven ordförande i Bergs naturskyddsförening där kampen drevs på bred front och att han ständigt värnade om djur, skog, vattendrag och natur.Mellan åren 1972 och 1978 föddes de tre döttrarna Kari, Anna och Kristina, hett efterlängtade och högt älskade. Deras uppväxt präglades av Kjells och Gunillas stora naturintresse med utflykter, bärplockning, fiske och längdskidåkning. Kjell var en kunnig blomsterälskare och förde sin stora botaniska kunskap vidare, en gåva som vi i familjen nu känner stor tacksamhet över.Efter pensionen levde Kjell och Gunilla ett härligt vagabondliv där tiden delades mellan Kjells föräldrahem i Blekinge, stugan "Gunillabuan" i Valsjöbyn och villan i Svenstavik. Ett liv där sysslorna varierade med årstidernas växlingar. Från vårens och sommarens vårbruk och potatis- och grönsaksodling till bär- och svampplockning och skörd av frukt och grönt på hösten. Däremellan hanns några fisketurer och nätläggning med. Vintertid blev det längdskidåkning, långfärdsskridskor och slöjdande. Barn och barnbarn, som med åren hunnit bli nio stycken, besöktes så ofta det gick och för dem fanns alltid en hjälpande hand. Många blev resorna till Nyhamnsläge, Svenstavik och Sundsvall. Kjell hade en speciell förmåga att se varje barnbarn som en unik individ och att möta dem efter deras egna behov och på deras egna villkor. Att sitta och elda och tälja med moffa vid lägerelden medan han berättade historier var dock ett nöje som de alla delade.Kjell hade också ett stort behov att få uttrycka sig i skrift. Många blev timmarna framför datorn där dikter, betraktelser och mejl producerades till tonerna av favoritmusiken med bland annat Lundell, Wiehe, Mozart, Magnell och Cash. Ofta var det filosofiska funderingar och naturbetraktelser som genomsyrades av en vördnad, förundran och tacksamhet över livet.Kjell hade en sällsynt välutvecklad förmåga att se det vackra i det lilla och göra oss andra uppmärksamma på det; daggdroppen på grässtrået, glansen i Gunillas hår, solens värme mot kinden eller en sten som slipats len av havet. Hans rika produktion av brev och berättelser finns nu kvar, och vi barn och barnbarn som förärats dem är så glada för att alla tankar och betraktelser går att återvända till, närhelst vi vill.Även husdjur var en viktig del i Kjells liv. Katja, Frans och Asta är några av alla de som funnits med genom livet. Hunden Mimmi, som gärna låg i Kjells knä så fort det gick, blev en kär och trogen följeslagare de sista sju åren.Många gånger återkom han till det fina i att ge och få kärlek. Att det gör lika gott för den hand som smeker som för den som blir smekt var en sanning han gärna förmedlade. Det gällde både människor och djur.Alltid full fart och med många nya projekt på gång, så levde Kjell hela sitt liv. Detta år var inget undantag. Efter en hänförande vacker vinter, vår och försommar i Blekinge, Svenstavik och Valsjöbyn planerades för sommarens alla göromål, upptåg, utflykter och möten med nära och kära. Men livet ville annorlunda. Mitt i livet, mitt i steget, när allting var som vackrast, var olyckan framme och Kjell föll från ett tak, efter ett "jag ska bara måla det sista”. Fallet tog illa och Kjell blev omedelbart medvetslös. Efter tio dagars intensivvård i Umeå och Östersund kom en virvelvind och svepte honom med sig ut i den jämtländska sommarnatten.Ord kan inte beskriva den saknad och det tomrum som han lämnar efter sig!Samtidigt är vi så tacksamma, tänk att fått ha en så fin och kärleksfull make, pappa och moffa. Vi hoppas att han har det bra även nu och att vi ses en gång igen på nya blomstervandringar, fisketurer, lägereldspauser och i djupa samtal.
Vår älskade make, pappa och moffa
Kjell föddes och växte upp under tidigt fyrtiotal i Holjemark, Olofström, Blekinge. Hans barndom i arbetarhemmet, med pappa Verner som jobbade på Olofströms bruk och mamma Ruth som var hemsamarit, präglade hans framtida värderingar. Rättvisa och solidaritet blev viktiga principer att leva efter. Utan syskon, men med ett sammansvetsat kompisgäng, levde Kjell ett äventyrligt liv i skogarna kring barndomshemmet. Han kände igen sig i både Bombi Bitt och Huckleberry Finns laglösa eskapader, utan pekpinnar och övervakande föräldraögon. Detta förstärktes under sommarloven då han med föräldrarna cyklade hela vägen till sin farmor och farfar på Sturkö i Karlskrona skärgård. På Sturkö fanns också den viktige farbror Lasse, som lärde honom både jaga och segla.Efter barn- och tonår i Olofström och Jämshög väntade universitetsstudier i Göteborg. Som del i utbildningen till fiskeribiolog, kom Kjell som 19-åring till Valsjöbyn för forskning och provfiske i bland annat Valsjön. I Valsjöbyn fick han hyra rum hos Anders och Nina Myhr. Där träffade han och blev förälskad i Gunilla, deras dotter och efter ivrigt uppvaktande blev de ett par. 1968 gifte de sig i Hotagens kyrka efter att Kjell fått godkänt i ett antal tester i lieslåtter, fäboddrift och annat kroppsarbete. Man kunde ju inte vara nog försiktig med en sörlänning som var hals över huvud förälskad. Efter att Gunillas far godkänt sin måg följde en livslång vänskap mellan svärfar och måg.Kjell kompletterade senare sin naturvetenskapliga utbildning med bland annat pedagogik vid Umeå universitet. Det var också som lärare och pedagog han huvudsakligen kom att arbeta under resten av sitt yrkesverksamma liv. Först på högstadiet på Svenstaviks skola och sedan, efter att ha varit drivande i grundandet av skolan, även på Bergs gymnasium. Han hann vara lärare under många år och han älskade att undervisa. I småskolan hade Kjell själv haft betydelsefullla lärarinnor som fångat upp honom och sett och stöttat just hans styrkor. Detta var något som han ofta återkom till och själv så gärna ville ge till sina elever, barn och barnbarn. Bekräftelser på att han lyckats med det fick han då och då, genom både gamla elever och barnbarnen, och det gjorde honom så glad.Läraryrket tog honom också ut i världen, bland annat till Kenya och USA. Resor som gjorde djupa intryck, inte minst mötena med ursprungsbefolkningar och de diskussioner om naturen och vår gemensamma jord som fördes. Naturen som klassrum och lärandemiljö låg alltid honom varmt om hjärtat.Kjell hade under hela sitt liv ett starkt miljöengagemang. Det resulterade bland annat i att han under många år var en driven ordförande i Bergs naturskyddsförening där kampen drevs på bred front och att han ständigt värnade om djur, skog, vattendrag och natur.Mellan åren 1972 och 1978 föddes de tre döttrarna Kari, Anna och Kristina, hett efterlängtade och högt älskade. Deras uppväxt präglades av Kjells och Gunillas stora naturintresse med utflykter, bärplockning, fiske och längdskidåkning. Kjell var en kunnig blomsterälskare och förde sin stora botaniska kunskap vidare, en gåva som vi i familjen nu känner stor tacksamhet över.Efter pensionen levde Kjell och Gunilla ett härligt vagabondliv där tiden delades mellan Kjells föräldrahem i Blekinge, stugan "Gunillabuan" i Valsjöbyn och villan i Svenstavik. Ett liv där sysslorna varierade med årstidernas växlingar. Från vårens och sommarens vårbruk och potatis- och grönsaksodling till bär- och svampplockning och skörd av frukt och grönt på hösten. Däremellan hanns några fisketurer och nätläggning med. Vintertid blev det längdskidåkning, långfärdsskridskor och slöjdande. Barn och barnbarn, som med åren hunnit bli nio stycken, besöktes så ofta det gick och för dem fanns alltid en hjälpande hand. Många blev resorna till Nyhamnsläge, Svenstavik och Sundsvall. Kjell hade en speciell förmåga att se varje barnbarn som en unik individ och att möta dem efter deras egna behov och på deras egna villkor. Att sitta och elda och tälja med moffa vid lägerelden medan han berättade historier var dock ett nöje som de alla delade.Kjell hade också ett stort behov att få uttrycka sig i skrift. Många blev timmarna framför datorn där dikter, betraktelser och mejl producerades till tonerna av favoritmusiken med bland annat Lundell, Wiehe, Mozart, Magnell och Cash. Ofta var det filosofiska funderingar och naturbetraktelser som genomsyrades av en vördnad, förundran och tacksamhet över livet.Kjell hade en sällsynt välutvecklad förmåga att se det vackra i det lilla och göra oss andra uppmärksamma på det; daggdroppen på grässtrået, glansen i Gunillas hår, solens värme mot kinden eller en sten som slipats len av havet. Hans rika produktion av brev och berättelser finns nu kvar, och vi barn och barnbarn som förärats dem är så glada för att alla tankar och betraktelser går att återvända till, närhelst vi vill.Även husdjur var en viktig del i Kjells liv. Katja, Frans och Asta är några av alla de som funnits med genom livet. Hunden Mimmi, som gärna låg i Kjells knä så fort det gick, blev en kär och trogen följeslagare de sista sju åren.Många gånger återkom han till det fina i att ge och få kärlek. Att det gör lika gott för den hand som smeker som för den som blir smekt var en sanning han gärna förmedlade. Det gällde både människor och djur.Alltid full fart och med många nya projekt på gång, så levde Kjell hela sitt liv. Detta år var inget undantag. Efter en hänförande vacker vinter, vår och försommar i Blekinge, Svenstavik och Valsjöbyn planerades för sommarens alla göromål, upptåg, utflykter och möten med nära och kära. Men livet ville annorlunda. Mitt i livet, mitt i steget, när allting var som vackrast, var olyckan framme och Kjell föll från ett tak, efter ett "jag ska bara måla det sista”. Fallet tog illa och Kjell blev omedelbart medvetslös. Efter tio dagars intensivvård i Umeå och Östersund kom en virvelvind och svepte honom med sig ut i den jämtländska sommarnatten.Ord kan inte beskriva den saknad och det tomrum som han lämnar efter sig!Samtidigt är vi så tacksamma, tänk att fått ha en så fin och kärleksfull make, pappa och moffa. Vi hoppas att han har det bra även nu och att vi ses en gång igen på nya blomstervandringar, fisketurer, lägereldspauser och i djupa samtal.
Kjell föddes och växte upp under tidigt fyrtiotal i Holjemark, Olofström, Blekinge. Hans barndom i arbetarhemmet, med pappa Verner som jobbade på Olofströms bruk och mamma Ruth som var hemsamarit, präglade hans framtida värderingar. Rättvisa och solidaritet blev viktiga principer att leva efter. Utan syskon, men med ett sammansvetsat kompisgäng, levde Kjell ett äventyrligt liv i skogarna kring barndomshemmet. Han kände igen sig i både Bombi Bitt och Huckleberry Finns laglösa eskapader, utan pekpinnar och övervakande föräldraögon. Detta förstärktes under sommarloven då han med föräldrarna cyklade hela vägen till sin farmor och farfar på Sturkö i Karlskrona skärgård. På Sturkö fanns också den viktige farbror Lasse, som lärde honom både jaga och segla.Efter barn- och tonår i Olofström och Jämshög väntade universitetsstudier i Göteborg. Som del i utbildningen till fiskeribiolog, kom Kjell som 19-åring till Valsjöbyn för forskning och provfiske i bland annat Valsjön. I Valsjöbyn fick han hyra rum hos Anders och Nina Myhr. Där träffade han och blev förälskad i Gunilla, deras dotter och efter ivrigt uppvaktande blev de ett par. 1968 gifte de sig i Hotagens kyrka efter att Kjell fått godkänt i ett antal tester i lieslåtter, fäboddrift och annat kroppsarbete. Man kunde ju inte vara nog försiktig med en sörlänning som var hals över huvud förälskad. Efter att Gunillas far godkänt sin måg följde en livslång vänskap mellan svärfar och måg.Kjell kompletterade senare sin naturvetenskapliga utbildning med bland annat pedagogik vid Umeå universitet. Det var också som lärare och pedagog han huvudsakligen kom att arbeta under resten av sitt yrkesverksamma liv. Först på högstadiet på Svenstaviks skola och sedan, efter att ha varit drivande i grundandet av skolan, även på Bergs gymnasium. Han hann vara lärare under många år och han älskade att undervisa. I småskolan hade Kjell själv haft betydelsefullla lärarinnor som fångat upp honom och sett och stöttat just hans styrkor. Detta var något som han ofta återkom till och själv så gärna ville ge till sina elever, barn och barnbarn. Bekräftelser på att han lyckats med det fick han då och då, genom både gamla elever och barnbarnen, och det gjorde honom så glad.Läraryrket tog honom också ut i världen, bland annat till Kenya och USA. Resor som gjorde djupa intryck, inte minst mötena med ursprungsbefolkningar och de diskussioner om naturen och vår gemensamma jord som fördes. Naturen som klassrum och lärandemiljö låg alltid honom varmt om hjärtat.Kjell hade under hela sitt liv ett starkt miljöengagemang. Det resulterade bland annat i att han under många år var en driven ordförande i Bergs naturskyddsförening där kampen drevs på bred front och att han ständigt värnade om djur, skog, vattendrag och natur.Mellan åren 1972 och 1978 föddes de tre döttrarna Kari, Anna och Kristina, hett efterlängtade och högt älskade. Deras uppväxt präglades av Kjells och Gunillas stora naturintresse med utflykter, bärplockning, fiske och längdskidåkning. Kjell var en kunnig blomsterälskare och förde sin stora botaniska kunskap vidare, en gåva som vi i familjen nu känner stor tacksamhet över.Efter pensionen levde Kjell och Gunilla ett härligt vagabondliv där tiden delades mellan Kjells föräldrahem i Blekinge, stugan "Gunillabuan" i Valsjöbyn och villan i Svenstavik. Ett liv där sysslorna varierade med årstidernas växlingar. Från vårens och sommarens vårbruk och potatis- och grönsaksodling till bär- och svampplockning och skörd av frukt och grönt på hösten. Däremellan hanns några fisketurer och nätläggning med. Vintertid blev det längdskidåkning, långfärdsskridskor och slöjdande. Barn och barnbarn, som med åren hunnit bli nio stycken, besöktes så ofta det gick och för dem fanns alltid en hjälpande hand. Många blev resorna till Nyhamnsläge, Svenstavik och Sundsvall. Kjell hade en speciell förmåga att se varje barnbarn som en unik individ och att möta dem efter deras egna behov och på deras egna villkor. Att sitta och elda och tälja med moffa vid lägerelden medan han berättade historier var dock ett nöje som de alla delade.Kjell hade också ett stort behov att få uttrycka sig i skrift. Många blev timmarna framför datorn där dikter, betraktelser och mejl producerades till tonerna av favoritmusiken med bland annat Lundell, Wiehe, Mozart, Magnell och Cash. Ofta var det filosofiska funderingar och naturbetraktelser som genomsyrades av en vördnad, förundran och tacksamhet över livet.Kjell hade en sällsynt välutvecklad förmåga att se det vackra i det lilla och göra oss andra uppmärksamma på det; daggdroppen på grässtrået, glansen i Gunillas hår, solens värme mot kinden eller en sten som slipats len av havet. Hans rika produktion av brev och berättelser finns nu kvar, och vi barn och barnbarn som förärats dem är så glada för att alla tankar och betraktelser går att återvända till, närhelst vi vill.Även husdjur var en viktig del i Kjells liv. Katja, Frans och Asta är några av alla de som funnits med genom livet. Hunden Mimmi, som gärna låg i Kjells knä så fort det gick, blev en kär och trogen följeslagare de sista sju åren.Många gånger återkom han till det fina i att ge och få kärlek. Att det gör lika gott för den hand som smeker som för den som blir smekt var en sanning han gärna förmedlade. Det gällde både människor och djur.Alltid full fart och med många nya projekt på gång, så levde Kjell hela sitt liv. Detta år var inget undantag. Efter en hänförande vacker vinter, vår och försommar i Blekinge, Svenstavik och Valsjöbyn planerades för sommarens alla göromål, upptåg, utflykter och möten med nära och kära. Men livet ville annorlunda. Mitt i livet, mitt i steget, när allting var som vackrast, var olyckan framme och Kjell föll från ett tak, efter ett "jag ska bara måla det sista”. Fallet tog illa och Kjell blev omedelbart medvetslös. Efter tio dagars intensivvård i Umeå och Östersund kom en virvelvind och svepte honom med sig ut i den jämtländska sommarnatten.Ord kan inte beskriva den saknad och det tomrum som han lämnar efter sig!Samtidigt är vi så tacksamma, tänk att fått ha en så fin och kärleksfull make, pappa och moffa. Vi hoppas att han har det bra även nu och att vi ses en gång igen på nya blomstervandringar, fisketurer, lägereldspauser och i djupa samtal.
Fina underbara Kjell. Så varm, kunnig och engagerad. Du skulle bara veta vad du betydde för mig under högstadiet och gymnasiet. Saknar våra samtal. Du var en fantastisk människa ❤️ 2021-08-19
Per Edler
2021-03-18
Efter flera år utomlands blir jag själv snart pensionär. Livet liksom öppnar sig på nytt för nya äventyr, men man ser också bakåt. Mina tankar gick till en av de bästa lärare jag haft och jag tänkte att om jag hittar Kjell ska jag skriva ett brev. Tanken kom över mig två och ett halvt år för sent, upptäcker jag. Kjell var en rättskaffens lärare som gjorde allt för att stödja de svagare eleverna, utan att förbise dem som hade det lite lättare. Hans ambition var större än att lära oss det ämne han undervisade i, han ville lära oss att bli ansvarstagande och mogna människor. Det var en glädje att få återse honom vid klassträffen i Svenstavik för ett antal år sedan. Han var sig precis lik, tyckte jag. Samma skärpa och samma värme. Tack, Kjell, för din föredömliga gärning som lärare och medmänniska.
Anna, Olle, Nils och Arvid. Ett år av saknad ❤ 2019-06-28
Kristina 2019-02-18
Kristina 2018-10-31
Anna 2018-10-30
Anna, Olle, Nils och Arvid 2018-09-28
Joakim Gren
2018-08-24
Jag fick dädsbeskedet idag.
Vet aldrig hur man ska reagera på dessa saker, men nu när jag läste alla minnesord, då kom tårarna.
Kjell var min lärare i gymnasiet. Han inledde första lektionen med att bestämt visa att han var den som bestämde i klassrummet, för att sedan bjuda hela klassen på fika.
Han motiverade de elever som behövde motiveras, han såg de elever ingen annan såg.
Jag behövde inte motiveras, jag hade inget behov av att få veta att jag duger, eller något behov av att bli sedd.
Ändå tog han sig tid för mig och vi hade ett gemensamt intresse av den punkt där Filosofi och Vetenskap förenas.
Senare berättade Kjell om ekonomi, om aktier och hur man kunde göra pengar av pengar.
Det var han som visade mig om hur man kunde se trender, hur man ibland kunde chansa och ibland ta det lugnt.
Åtta äventyrsresor har det blivigt, världen över. Och utan Kjell och hans privata lektioner hade jag aldrig kunnat finansiera detta.
Det är ett tecken på en fin människa att man tar sig tid för någon som i ärlighetens namn inte behövde det.
Trots allt jag skrivit ovan är sanningen att jag saknar ord för denna tragedi och världen känns som en mörkare plats.
Vila i frid
//Joakim Gren
Fina, fina Kjell. Först nu fick jag reda på den tragiska händelse som tog Kjell ifrån sin familj som han så många gånger pratade så varmt och innnerligt om. Jag började jobba på Bergs gymnasium 1999 och vi fick några fina år ihop som kollegor. Det var alltid tryggt att ha Kjell att rådfråga. Inte bara hans erfarenhet utan också hans fantastiska människosyn blev ett underbart mentorskap. Än idag finns hans streck kvar på väggen efter att han med sådan iver försökt förklara biologins grunder för eleverna att han missade whiteboardtavlan och skrev utanför. Ett roligt minne och så typiskt för Kjell. Det känns oerhört tråkigt och tragiskt att Kjell inte längre kan fortsätta sitt vagabondliv och finnas för sin familj. Jag tänker på er som mist honom som familjemedlem och jag tänker med värme på de år vi fick tillsammans som ny respektive erfaren lärare på Bergs Gymnasium, som numera är Fjällgymnasiet. Tack för allt Kjell // Christina
Kjell, vi kommer att sakna våra roliga och ibland djupa samtal när vi satt runt bordet för att fira någon av våra gemensamma barnbarn vid dop och födelsedagar. Vi kommer också att sakna dina filosofiska årsbetraktelser.
Kjell du fattas oss!
Kjell! Jag fick dödsbudet igår och överväldigaste minnen och tankar. Du älskade din Mac.. till skillnad mot mej som undviker datorn så när jag kan. Nåväl, jag satte mej och skrev på din minnessida till kl 0200, Skulle sedan trycka på skriv ut,handen gled en cm och allt var borta-gick inte att återskapa. Så är livet mitt iallt verksamhet och planer ,ett klick och allt ärslut.Jag vet att Du inte var rädd för Döden--Du hade glidit undan den redan några gånger men beslutat dig för leva fullt ut --tills det var dags.Du slapp den fruktade långvården.Ditt och Mitt förhållande var att uppehålla en tradition mellan Böögetorpets(Bokskog) och Hagabergs innevånare.När jag kom till Er ,skyndade mormor Ida nerför trappan och hälsade välkommen.Du var ensambarn och jag hade inga bröder så vi blev som bröder och delade vått och torrt,tankar om livet och framtidsplaner.Vi lyssnade på de äldre i vår närhet om deras upplevelser sen gav vi oss iväg ,till fots med cykel och moped för att utforska alla skogar ,sjöar ,åar,bäckar ,torp och stugor inom räckhåll.Störst betydelse hade fiske ,jakt och rackartyg.Idrotten och föreningslivet i orienteringsklubben Halen med sin stuga och vårt högt älskade bastu-sommar som vinter.Vi var korgkamrater hos pärebönderna iKylinge. Vi planterade skog tillsammans.Brokamåla gård, ägd av Tage och Lillemor Holje med barnen Gilla och vidar hade stor betydelse för vår sociala fostran.Lillemor var Hushållslärarinna ,lärde oss Vett och Etikett ordnade fester med bara ungdomar som gäster. När vi blev med bilar gick färden till dansbanor iomgivningen. Det blir svårt med saknaden för dej Gunilla och Minni,och alla ifamiljen men känner jag Kjell rätt så hänger hans ANDE KVAR i det längsta ,vill inte släppa taget utan trösta ER innan Han färdas över floden.Kjell finns kvar så länge någon av oss lever.
Alla dessa outhärdligt vackra sommarkvällar. Som om vi behöver värmen och ljuset för att klara sorgen och saknaden. I naturen och i musiken han älskade är han fortfarande.
Till Gunilla och dina nära.
Ena stunden glädje, samvaro, planering
Nästa stund chock, förtvivlan
Sorgen är djup, men bleknar
Saknaden är ständigt närvarande
Ett långt liv tillsammans ger minnen
Minnen som länge ger bara tårar - men
En dag börjar minnen ge tröst, ja till och med ett leende.
Anders
Tack för åren i högstadiet årskurs 7, 8 och 9 som vår klassföreståndare 1970 till 1973.
Och ett kärt återseende som var 2013 på vår klassträff.
// Solveig Hoffman ( f.d. Rundström).
Mina åtta år som kollega med Kjell på Svenstaviks skola var definitivt de gyllene åren i min lärarverksamhet. Det var en tid som jag under alla förflutna år sen dess ständigt minns och längtat tillbaka till.
Som kollega var han fantastisk. Inte ett enda ont ord blev sagt under denna tid. Allt flöt fram, men i ett harmoniskt tempo.
Som goda grannar under de första åren umgicks vi även ofta på fritiden med fiske, bärplockning och inte minst korpfotboll i lärarlaget. Efter varje match gjordes en djupanalys av matchresultatet nedsköljt med en kopp te och med Gunillas goda mackor som tilltugg.
Dödsbudet hade chockverkan. Trängde långt in i kroppen. Det enda jag kan göra är att med stor tacksamhet minnas de åtta gyllene åren.
Med glädje vi minns den tid då vi levde som nära grannar i Svenstavik. Det var en kravlös och härlig tid. Vi fick också ta del av Kjells kunskaper vad gällde naturen, vi lär i dag våra barnbarn att det är nyttigt att äta de första knopparna på vinbärsbuskarna. Kjell var en rättvis person och som månade om alla i samhället. Vi känner oss också glada och stolta över att fått ta del av Kjells brevskrivning. något som vi verkligen kommer att sakna.
Anna-Lisa och Roger
Det var roligt att spela fotboll och pingis med Moffa. Han lärde mig många nya saker som att det var viktigt att träna på att spela fotboll om man ville bli duktig.