Stina Paulsson

Stina Hjelm sedemera Paulsson, född 1929 i Utanede Fors socken Ragunda kommun. Yngsta barnet i en syskonskara om 3 med 2 äldre bröder Nils och Sven. Då det var få flickor i byn och med 2 bröder umgicks och lekte Stina till största delen med pojkar när hon var liten. Vilket gjorde att hon växte upp som orädd och ganska tuff för att vara flicka under tidigt 30-tal. Idrott vart ett stort intresse förutom uppväxten på en bondgård som gav ett intresse för djur av olika sorter. Efter grundskolan i Utanede blev det flytt till Stockholm och Lillsveds Folkhögskola i Gymnastik. Stina gick även med i lottakåren där hon var aktiv fram till slutet av 50-talet. Trotts livet i Stockholm och som utbildad gymnast, blev längtan hem till Jämtland stor och önskan om att utbilda sig vidare. Med stor empati föll valet på att utbilda sig till Sjuksköterska. Två alternativ fanns i närhet till födelseorten och det var Sundsvall eller Östersund. Hon fick svar från Östersund före Sundsvall så flytten gick dit. Efter utbildningen fick Stina jobb på Solidens sjukhus och avdelningen för Tuberkulossjuka. 1951 träffade Stina för första gången sin blivande man Anton ”Putte” Paulsson. Det var en kall Januarimånad på Danspalatset Runeborg. Efter den kvällen sågs de väl någon gång i stadsvimlet på stan, med en igenkännande blick som hälsning. Nästa möte var också på dans, denna gång på Tängens i Ås. Efter den kvällen blev det en hel del promenader och cykelturer. Både Stina och Putte gillade humor och även frieriet gick i det tecknet då han så småningom kom med ett frieri som löd; om du gifter dig med mig så får Svenskt ”Jämtländskt” medborgarskap - Underförstått Stina som var född på gränsen till Medelpad och Putte som kom från Föllinge. Västernorrlänningar som på den tiden bara ansågs som tjyvfiskare i Jämtland, men det får Stina ge igen på senare. Efter deras brölopp 1954 har friluftslivet varit Stina o Puttes största fritidssyselsättning. Fjällvandringar kombinerade med bärplockning. Skidturer vintertid och då med pimpelfiske som var Puttes stora intresse när de träffades. En vårvinterdag under senare delen av 50-talet kom ett lägligt tillfälle att ”ge igen” för Puttes frieri. Tillsammans med gemensamma fiskekompisar var de på en fjällsjö i Hotagen och fiskade. Stina fick mer och mer fisk och högen kring pimpelhålet på isen växte. Övriga i fiskargänget som hade sämre tur började borra allt närmare Stina för att få ta del av fiskelyckan, men tji fick de. Då tyckte Stina det var ett lämpligt tillfälle, så hon sa; inte trodde jag att en ”Strömingsstrypare” skulle behöva lära ”Gårjämtar” att fånga fjällfisk. Fiskegänget var ändå nöjda med en härlig dag trotts deras dåliga fiskelycka. 1959 föddes sonen Tomas och 1961 sonen Mikael.