Sören Johansson

Ditt hjärta som klappat så varmt för de dina, ögon som vakat och strålat så ömt. Har stannat och slocknat till sorg för oss alla, men vad Du oss gjort skall aldrig bli glömt. Du bäddas i hembygdens soliga famn där inga bekymmer skall trycka. Vid barndomens kyrka Du hunnit i hamn, där dina kära Din kulle skall smycka. Det är barndomens klockor som ringa, och frid är den hälsning de bringa.