Marianne Larsson

Du möter oss ej mer som förr Välkomnande därhemma Vid hemmets kära dörr Där hörs ej längre din stämma Din plats vid fönstrets karm Där du oss väntat ofta Kring din gestalt, din blick så varm Blott minnets rosor dofta Sov gott, lilla mamma!